Direktlänk till inlägg 22 juli 2014
Argumentet "Jag vet inte vem jag är utan missbruket" är det sämsta argumentet för att fortsätta sitt missbruk som finns, för 90% kan inte svara på vem de är med missbruket och varför det är värt att riskera sitt liv för att vara den.
Vi måste sluta vara så rädda för att släppa taget.
Vi måste sträva efter utveckling och att färdas framåt i livet.
Det är lite det som är att leva. Annars existerar man bara.
Under hela livet har du en framtid som är oviss. Du vet inte alls vad som kommer att hända och varje val du gör påverkar din framtid.
Nej, jag tänker inte acceptera ditt missbruk. Jag tänker inte stå bredvid och möjliggöra ditt fortsatta självskadande, drickande, knarkande eller vad det nu kan vara.
Jag vet att det är svårt att sluta, för jag har själv varit där. I ett sjutton år långt missbruk med hopplöshetskänslor och tankar på att jag aldrig skulle bli fri från självskadorna som var en så stor del av mitt liv att jag inte ens kunde minnas hur det var att inte självskada.
Man kan inte sluta över en dag med något missbruk. Det krävs styrka, vilja och beslutsamhet. Du måste förändra hela ditt tankesätt kring ditt missbruk.
Du måste sluta lura dig själv! Sluta intala dig själv om att du vet vad du gör, att du har kontroll och att det du gör är bra för dig och att det får dig att må bättre.
Ta första steget och acceptera att du har ett missbruk som du inte har kontroll över och börja förändra ditt sätt att tänka kring ditt missbruk.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se