Direktlänk till inlägg 6 augusti 2014
Jag är inte snyggast i stan, jag är inte smal och vältränad och jag ser definitivt inte ut som tjejerna på alla reklampelare. Men vet ni vad?
JAG ÄLSKAR MIN KROPP!
Jag har ben som jag kan gå på och som tar mig dit jag vill, Jag har ögon att se med så jag kan se på alla bra filmer och tv serier som jag gillar, jag har öron att höra all bra musik jag vill lyssna på, Jag har en röst som jag kan prata med och jag har en snygg röv ;)
Nej men skämt åsido. Jag gillar faktiskt min kropp som den är. Det har tagit tid att lära mig acceptera mig själv som jag är. Det går fortfarande upp och ner och självkänslan finns där inte alltid. Men just nu, just idag älskar jag min kropp.
Jag önskar jag kunde känna såhär jämt..
Det är svårt att gilla sig själv när man ständigt uppmuntras till att ogilla sin kropp och att man hela tiden ska förändra sin kropp för att bli bättre.
Min syster skrev ett bra inlägg om just det på sin blogg härrom dagen..
Livet är för kort för att ödsla tid på att avsky sin kropp och den man är.
Det finns så mycket här i livet som betyder mer än utseende.
Jag kan bara prata för mig själv. Men det finns ingen kropp i världen som jag hatat så mycket som min egen och jag tror att de flesta håller med om att man inte spenderar mycket tid på att stirra sig blind på andras fel och brister. Så varför ska jag fokusera så mycket på mina fel som det ändå bara är jag som bryr mig om i mer än fem minuter.
Det är du själv som sätter värdet på din kropp så värdera den högt :)
Låt aldrig någon annan mobba dig till att tro att du inte duger, och framför allt låt aldrig den som mobbar dig vara du själv!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se