Jag är inte emot medicinering på något sätt. och jag tycker inte att det är fel att äta mediciner om man blir hjälpt av det.

Jag har själv valt att sluta med alla mediciner för att jag inte upplevde att de hjälpte mig...alls

Men med det menar jag inte överhuvudtaget att alla ska kasta sina mediciner och sluta äta dem bara för att jag valde att sluta..

För mig har medicinen aldrig hjälpt, och jag har alltid fått mycket biverkningar. Tillslut gick det så långt att jag inte visste vad som var biverkningar av medicin och vad som var mitt dåliga mående. 

För mig var det det bästa valet jag gjort i mitt liv när jag bestämde mig för att sluta med alla mediciner. 

Men det är inget man ska ta lättvindigt på. 

Jag förespråkar inte alls att sluta med alla sina mediciner utan att noga överväga det och göra det med yttersta försiktighet om man väljer att sluta. 

Största anledningen till att jag slutade var för att jag aldrig kände annat än biverkningar. Jag började misstro medicinen så otroligt mycket och tillslut kände jag mig inte det minsta motiverad att äta dessa tabletter som fick mig att må dåligt på flertalet olika sätt. 

Jag har mina åsikter om medicinering och det är att det enbart borde användas som en sista utväg och ett stöd i de svåraste tiderna. 

Medicinerna har för mig förstört så mycket och jag är övertygad om att medicinerna gjorde mig sjukare. 

Men samtidigt har jag fullt förtroende för att det finns många som blir hjälpta av medicinerna också. 

Men jag tror att det krävs att man gör ordentliga utredningar, sätter rätt diagnos och har mer behandling än bara medicin för att man ska kunna bli frisk. 

Jag tror som så att efter som vi ännu inte riktigt vet vad psykisk ohälsa är eller vad det kommer ifrån så har vi inte heller någon bra bot. Man får prova sig fram och med medicin innebär det alltid en risk. En risk som jag inte längre är villig att ta om det inte är nödvändigt för min överlevnad. 

Jag har varit helt medicinfri i ett år nu. Det vill säga jag tar inte längre mina vid behovsmediciner alls.

Jag har haft Sobril, lergigan, primperan och Seroquel som vid behovsmediciner de senaste åren och jag kan inte ens minnas när jag tog en VB-medicin senast. Jag vet att jag började sluta strax efter min mammas död efter en kort period då jag tog så mycket primperan till den graden att det började ge väldigt mycket biverkningar. 

(Jag har använt primperan som är mot illamående mot min ångest då jag mår illa av ångesten och det värsta som kan hända i mina katastroftankar är att jag spyr, så den dämpade illamåendet och gjorde att jag kände mig tryggare i min ångest) 

Jag är väldigt glad att jag mår så pass bra som jag gör utan medicinerna och det är en frihet för mig att slippa alla biverkningar. 

Så ja, jag är helt medicin fri och jag mår bättre än någonsin.