Sitter på bussen hem just nu. Det känns helt ofattbart att jag skulle sitta på en buss?? Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna åka buss igen. Men det gör jag, och jag är glad att det är något som faktiskt funkar bra för det känns väldigt motigt just nu.

Det blev många tårar igår när jag för första gången på många år verkligen ställs öga mot öga med min ADD. Jag har otroligt svårt att hänga med, klarar inte av att lyssna och skriva samtidigt och jag kan knappt ens stava mitt namn under stress.
Det känns väldigt svårt just nu. Men som sagt minst en månad måste jag gå.

När jag får min bok kanske det blir bättre, jag har också fått mitt inlogg till läroplattgormen nu så det underlättar nog lite också.

Det är mycket som ska in, någon som har tips på hur man pluggar?
Pluggandet fick mig att gråta halva dagen igår så det funkar liksom inte för mig.

Men nu är iallafall första skolveckan avklarad.