Jag trodde aldrig att det skulle vara såär stressigt och såhär mycket arbete med att läsa till undersköterska. Jag har haft tre lektioner, har min fjärde imorgn och på fredag är det prov på allt vi gått igenom. Detta är allt vi ska kunna/göra tills dess:

OMG.. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig helt lamslagen av stress och det är riktigt riktigt tugnt nu. Men denna korsen är fem veckor lång. Tar jag mig igenom det nu så är det en annan kurs sedan som förhoppningsvid är lättare. Men just nu vet jag inte hur jag ska ta mig igenom allt detta. Min hjärna käns som en sörja och ingenting vill gå in. Det känns som det är helt funnt där ine och jag är så trött. 

Jag sitter från 08-20 varje dag och pluggar och jag hinner ändå inte med allt så ni kanske förstår varför bloggen blir lidande just nu.

Jag gör så gott jag kan och hoppas på att bli godkänd.. Måste fortsätta plugga nu. 

 

Annie

19 augusti 2014 09:49

Jag är själv utbildad undersköterska, så jag vet vad du menar ;-)
Hoppas det går bra för dig :-)

Lycka till! :-)

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sara Modigh

19 augusti 2014 13:14

Tack tack. Det är väldigt högt tempo och mycket fakta som ska in. Min hjärna känns typ helt förlamad av all information just nu. Hoppas på att bet blir bättre efter denna kursen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...