En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under augusti 2014

Av Sara Modigh - 18 augusti 2014 14:27



Jag trodde aldrig att det skulle vara såär stressigt och såhär mycket arbete med att läsa till undersköterska. Jag har haft tre lektioner, har min fjärde imorgn och på fredag är det prov på allt vi gått igenom. Detta är allt vi ska kunna/göra tills dess:


   

     

 


   


OMG.. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig helt lamslagen av stress och det är riktigt riktigt tugnt nu. Men denna korsen är fem veckor lång. Tar jag mig igenom det nu så är det en annan kurs sedan som förhoppningsvid är lättare. Men just nu vet jag inte hur jag ska ta mig igenom allt detta. Min hjärna käns som en sörja och ingenting vill gå in. Det känns som det är helt funnt där ine och jag är så trött. 

Jag sitter från 08-20 varje dag och pluggar och jag hinner ändå inte med allt så ni kanske förstår varför bloggen blir lidande just nu.


Jag gör så gott jag kan och hoppas på att bli godkänd.. Måste fortsätta plugga nu. 

Av Sara Modigh - 15 augusti 2014 12:57

Sitter på bussen hem just nu. Det känns helt ofattbart att jag skulle sitta på en buss?? Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna åka buss igen. Men det gör jag, och jag är glad att det är något som faktiskt funkar bra för det känns väldigt motigt just nu.

Det blev många tårar igår när jag för första gången på många år verkligen ställs öga mot öga med min ADD. Jag har otroligt svårt att hänga med, klarar inte av att lyssna och skriva samtidigt och jag kan knappt ens stava mitt namn under stress.
Det känns väldigt svårt just nu. Men som sagt minst en månad måste jag gå.

När jag får min bok kanske det blir bättre, jag har också fått mitt inlogg till läroplattgormen nu så det underlättar nog lite också.

Det är mycket som ska in, någon som har tips på hur man pluggar?
Pluggandet fick mig att gråta halva dagen igår så det funkar liksom inte för mig.

Men nu är iallafall första skolveckan avklarad.

Av Sara Modigh - 14 augusti 2014 14:33

Skolan är nu igång på full fart. Sitter just nu med läxor upp över öronen och har prov redan nästa fredag på allt vi går igenom första veckan. Känner mig väldigt överväldigad och nästan lamslagen av stressen. Ska ta ett bad nu och försöka varva ner innan jag fortsätter plugga

Jag hoppas på att få min bok snart också så jag kan läsa och hänga med lite bättre i skolan.

Jisses vad jobbigt detta känns. Tårar har redan fallit och det är bara första dagen, men men bara att kämpa på. En månad har jag lovat mig själv att jag ska hålla ut.

Av Sara Modigh - 11 augusti 2014 11:06

Jaha, då var första dagen i skolan avklarad. 

Det var bara en timme idag med upprop. Men nu börjar det kännas att jag gett mig in i något som jag ärligt talat inte vet om jag kommer kunna slutföra. 


Redan nu förbereds vi för att vi ska ut på en fem veckor lång 35h/v praktik om bara fyra veckor. 

Att gå från att inte ens våga lämna min lägenhet till att börja skolan igen tyckte jag var jobbigt nog. Men jag hade inte väntat mig praktik redan nu. 


Men det är väl bara att ta en dag i taget. Imorgon ska jag på möta i skolan för att lägga upp schema får väl se om man kan lösa det där med praktiken på något vis. Ska läsa på halvfart så det kanske går att skjuta upp praktiken en termin?


Känner mig rätt orolig nu efter att dem vid flera tillfällen pratade om vilken tuff utbildning detta var och att man verkligen måste vilja och kämpa hårt med pluggandet för att inte misslyckas.


Jag hoppas på att få fler svar imorgon i alla fall. Får försöka att släppa tankarna på allt jobbigt nu ett tag.

Av Sara Modigh - 10 augusti 2014 11:15

Detta är sista dagen i tryggheten innan jag slängs ut i mitt nya liv.

Jag är rädd. Men känner inte direkt någon ångest än vilket faktiskt förvånar mig.


Jag vet ingenting om skolan, vilka klasskompisar jag kommer få och hur schemat kommer vara men det får jag ju veta i sinom tid.  

 

En del av mig vill inte lämna min trygghet nu när jag äntligen har en fast grund att stå på så att jag kunnat bygga upp mig själv till att må bättre, men samtidigt så vill inte den andra delen av mig vara fast i mitt hem resten av mitt liv. 


Jag vill ut, jag vill kunna få en utbildning och ett jobb småningom.

Vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Men utbildningen till att bli undersköterska är i alla fall en början även om jag inte riktigt känner att undersköterska är vad jag vill bli för jag är rädd att det är ett för tungt och stressigt yrke.
Men samtidigt så är jag intresserad av medicin och det känns ju som om mitt yrkesval ändå kommer hamla inom vården förr eller senare.


 Imorgon är det upprop klockan nio och sedan ska jag få en tid för att lägga schema och på torsdag skulle det vara genomgång av deras hemsida fungerar.. Sen börjar skolan på riktigt.


Lite tråkigt att mina sista dagar skulle vara dagar med svår huvudvärk. Men men, bara jag inte har huvudvärk i skolan är jag glad. 


Nu ska jag vila och bestämma kläder inför morgondagen så att allt är färdigt så jag slipper stress i imorgon bitti. Allt för att underlätta om jag har mycket ångest imorgon.



Av Sara Modigh - 9 augusti 2014 13:15

Jag är inte emot medicinering på något sätt. och jag tycker inte att det är fel att äta mediciner om man blir hjälpt av det.

Jag har själv valt att sluta med alla mediciner för att jag inte upplevde att de hjälpte mig...alls


Men med det menar jag inte överhuvudtaget att alla ska kasta sina mediciner och sluta äta dem bara för att jag valde att sluta..

För mig har medicinen aldrig hjälpt, och jag har alltid fått mycket biverkningar. Tillslut gick det så långt att jag inte visste vad som var biverkningar av medicin och vad som var mitt dåliga mående. 


För mig var det det bästa valet jag gjort i mitt liv när jag bestämde mig för att sluta med alla mediciner. 

Men det är inget man ska ta lättvindigt på. 

Jag förespråkar inte alls att sluta med alla sina mediciner utan att noga överväga det och göra det med yttersta försiktighet om man väljer att sluta. 


Största anledningen till att jag slutade var för att jag aldrig kände annat än biverkningar. Jag började misstro medicinen så otroligt mycket och tillslut kände jag mig inte det minsta motiverad att äta dessa tabletter som fick mig att må dåligt på flertalet olika sätt. 


Jag har mina åsikter om medicinering och det är att det enbart borde användas som en sista utväg och ett stöd i de svåraste tiderna. 

Medicinerna har för mig förstört så mycket och jag är övertygad om att medicinerna gjorde mig sjukare. 

Men samtidigt har jag fullt förtroende för att det finns många som blir hjälpta av medicinerna också. 


Men jag tror att det krävs att man gör ordentliga utredningar, sätter rätt diagnos och har mer behandling än bara medicin för att man ska kunna bli frisk. 


Jag tror som så att efter som vi ännu inte riktigt vet vad psykisk ohälsa är eller vad det kommer ifrån så har vi inte heller någon bra bot. Man får prova sig fram och med medicin innebär det alltid en risk. En risk som jag inte längre är villig att ta om det inte är nödvändigt för min överlevnad. 

Jag har varit helt medicinfri i ett år nu. Det vill säga jag tar inte längre mina vid behovsmediciner alls.


Jag har haft Sobril, lergigan, primperan och Seroquel som vid behovsmediciner de senaste åren och jag kan inte ens minnas när jag tog en VB-medicin senast. Jag vet att jag började sluta strax efter min mammas död efter en kort period då jag tog så mycket primperan till den graden att det började ge väldigt mycket biverkningar. 

(Jag har använt primperan som är mot illamående mot min ångest då jag mår illa av ångesten och det värsta som kan hända i mina katastroftankar är att jag spyr, så den dämpade illamåendet och gjorde att jag kände mig tryggare i min ångest) 

 

Jag är väldigt glad att jag mår så pass bra som jag gör utan medicinerna och det är en frihet för mig att slippa alla biverkningar. 

 

Så ja, jag är helt medicin fri och jag mår bättre än någonsin. 

 

Av Sara Modigh - 7 augusti 2014 14:38

Igår var jag och Jakob på maskerad. Hade någon sagt för ett och ett halvt år sedan att jag skulle ge mig iväg på en maskerad med människor jag inte känner hade jag förmodligen trott att det var ett skämt.

Jag har inte ens föreställt mig att jag skulle göra sådana saker.

Men nu igår då så åkte jag och Jakob iväg för att gå på TNF-maskeraden

Temat var karaktärer ur film och musikvärlden,
Gissa vilka vi var utklädda till ;)

Jag hade jättetrevligt igår och det känns verkligen otroligt att jag den livrädda ångestfyllda lill flickan som aldrig vågade lämna sitt hem ger sig ut på maskerad med främlingar.
Jag är så glad att jag mår så mycket bättre nu.

Även fysiskt mår jag bättre, det konstaterade sjukgymnasten som jag nyss träffat. Jag fick göra samma tester som jag gjorde för ett halvår sedan och det har förbättrats på min vänster sida nu.
Har inte längre en svaghet på vänstersidan mer nä när jag är trött eller stressad så det är skönt att se att saker börjar förbättras.

Jag är väldigt glad att jag får Tysabri för jag tror att mycket är tack vare den.

Sitter faktiskt på sjukhuset just nu och skriver samtidigt som jag tankar medicin.

Tycker att det är väldigt skönt att få komma till sjukhuset en gång i månaden och få min medicin.
Jag trodde först att jag skulle känna mig sjukare av att gå till sjukhuset så mycket. Men medicinen har ju gjort att jag känner mig friskare i övrigt så det har faktiskt jämnat ut sig.

Och vet ni vad, jag är här själv och ska ta bussen hem helt ensam.. Fattar ni hur stora steg detta är
Sen är det bara fyra dagar kvar tills skolan börjar.. Fyra dagar! Det är ju ingenting. Börjar bli väldigt nervös nu och ångesten hr börjat komma. Men jag försöker att släppa alla tankar på vad skola har varit och försöker börja om på nytt och hoppas på att börja p ett nytt blad.

Mitt huvud gör ont, jag hoppas att medicinen tar bort det så att jag är pigg och mår så bra som möjligt när skolan börjar.

Av Sara Modigh - 6 augusti 2014 19:00

       

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards