Ligger i sängen och borde sova, men jag har en konstig kännsla i bröstet. Jag känner mig uttröttad och kall inombords, precis som vädret ute. Precis som det blåser ute så stormar känslorna i min kropp. Jag försöker distrahera men hur länge orkar man?

Jag känner mig frustrerad över skolarbetet, jag tycker inte att jag duger. Har skrivit en inlämningsuppgift på nästan fem sidor och jag tycker bara att det är jättedåligt med tanke på all tid och kraft jag lagt på att få det bra. Jag känner mig jättedålig och min hjärna blir bara tröttare och tröttare. Jag har fortfarande två prov kvar och tre inlämningsuppgifter som måste göras.

Frustrationen byggs upp i min kropp och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Har försökt få utlopp för den på gymmet, men som vanligt leder det bara till huvudvärk.
Jag får alltid ont i huvudet när jag tränar. Det är obehagligt och jag vet inte vad jag ska göra för att inte få den där huvudvärken. Ända sedan jag fick min ms har jag haft väldigt konstiga smärtor i huvudet. Jag kan inte böja mig fram för då känns det som om blodkärl i min hjärna håller på att explodera lika dant om jag försöker lyfta något tungt, jag kan även få en tryckande smärta som om någon spänner ett bälte runt hela hjärnan. Ibland känns det som om hela hjärnan är svullen och inte längre får plats i skallen och väldigt ofta känner jag mig febrig även om jag inte har feber.

Jag är så innerligt trött på all denna huvudvärk som förstör mitt liv.

Kan det inte bara finas någon del i mitt liv som kan fungera bra?

Jaja, för att distrahera mig själv från huvudvärken jag fick efter träningen så åkte vi iväg på en föreläsning på högskolan för lärande och kommunikation. Det var ganska intressant, speciellt föreläsningen om Ebola och smitta. Det var ForskarFredag idag och därför var det flera små föreläsningar. Vi åkte dit och kollade på några stycken och jag lyckades faktiskt skriva lite mer läxor när jag kom hem. Blev nog lite inspirerad av föreläsningarna.
Jag tror att jag är klar med C uppgiften nu. Så då är det en sak mindre att tänka på. Även om jag är grymt missnöjd med allt jag gör. Men någon gång måste man släppa taget och gå vidare.

Den här bilden tyckte jag förresten var väldigt kul :P
Så dagen har inte bara varit skit.
Jag måste kämpa hårt för att hålla humöret upp och jag är otroligt tacksam att jag faktiskt kan känna glädje även om det inte är lika ofta längre.

Men jag försöker så gott jag kan att hålla mitt mål att skratta minst en gång om dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...