På nätterna när det är dags att sova kommer en stor tryckande sorg över mig. Jag känner mig så ledsen, så trött, stressad och dålig. Miljoner tankar kväver mig och jag har svårt att hantera livet.
Så länge jag håller mig upptagen går det ganska bra. Men när jag är ensam med mina tankar känns det som om jag håller på att kvävas.

Mitt liv känns som ett rasat höghus och jag ligger under det som en gång var höghuset. Det är tungt, jag orkar inte röra mig och det är svårt att få luft.

Jag vill gråta och skrika, men jag håller allt inne för jag har glömt hur man släpper ut alla dessa känslor. Jag stänger in och låssas som om allt är bra och jag är rädd för hur detta kommer att sluta.

Jag hittar på fler och fler projekt bara för att hålla mig sysselsatt så att jag kan glömma för en stund stressen med skolan, glöma mitt självhat och glöma allt som gör mitt liv till ett helvete.

Om jag lyckas? Nja knappast.

 

Matilda

8 oktober 2014 02:46

styrkekramar <3 <3

Sara Modigh

8 oktober 2014 08:39

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...