Ligger fortfarande i sägen för jag orkar inte med att gå upp.
Jag känner mig så tyngd av livet att det känns som om jag inte kan ta mig upp alls.
Även om jag vet att det blir lättare när man kommer igång med något så är det ändå så himla svårt att påbörja något.

kanske för att jag har så många jobbiga saker som måste göras.

Jag tycker också att det är så jobbigt att sitta ensam dessa dagar då jag mår såhär dåligt. Tiden går så långsamt och jag har svårt att distrahera mitt dåliga mående.
Skolan känns jättejobbig, och jag känner mig värdelös.


När jag gick in i skolan för att börja plugga igen så var mitt mål att bara bli godkänd och alltså få ett E i alla prov och kurser.
Men kommentarer som jag fick straxt innan jag började har etsat sig fast inom mig. Kommentarer som "Ska du inte satsa på A i alla ämnen", "Du är ju så smart så varför satsar du inte på A istället", "vadå tror du inte att du inte kan få ett A, det tror jag om du bara kämpar lite"
Och vet ni vad? Nej det kunde jag inte! Jag har kämpat allt jag kan i den grad att jag slitit ut mig och mår sämre än jag gjort på jättelänge och kan ändå inte nå så bra betyg.
Så nu känner jag mig värdelös. Varje gång jag får ett betyg på ett prov eller en inlämning så knyter det sig i magen. För betygen bekräftar det jag tänker om mig själv. Jag är värdelös, korkad och dum för jag kan inte få det betyg som väntas av mig.

Istället för att bli glad över att jag faktiskt fått mer än ett E i alla inlämningar och prov hittills så ekar orden i huvudet och jag känner mig misslyckad. Hur fan ska man göra för att få ett A egentligen? Jag fattar inte, jag kämpar och kämpar. När jag igår fick mina betyg på provet och inlämningen jag lämnade in häromdagen, så blev jag istället för att bli glad över att ha fått det högsta betyget hittills bara ledsen för att det inte var ett A.

Så då hatar jag mig själv ännu lite mer för att jag inte kan släppa orden om att jag ska ha A i alla ämnen och jag hatar mig själv för att jag inte kan nöja mig med att jag fick B på både provet och inlämningsuppgiften.
Just nu känns alla betyg utan ett A som ett misslyckande. Jag misslyckades, jag kuggade på allt i skolan.

Fan också!!

Vad är det för jävla fel på mig?
Varför kan jag inte lyckas, varför kan jag inte nöja mig?
Det gör så ont inom mig nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Är det värt denna smärtan att utbilda sig till ett yrke jag inte ens vill jobba med?
Självhat, självskadetankar och självmordstankar tar upp större tiden av mina dagar just nu och skolan är triggern för allt.
Hur gör man om man verkligen inte klarar av skolan?
Hur ska jag någonsin kunna leva ett riktigt liv om jag inte ens kan utbilda mig och få ett jobb som jag trivs med och klarar av?

Nä nu ska jag dra täcket över huvudet i några minuter och sen måste jag upp och plugga. Har egentligen ingen tid att spilla måste göra ett prov till och två inlämningsuppgifter innan oktober är slut.

Fuck fuck fuck vad jag hatar mitt liv!