Jag mår så dåligt just nu och det är svårt att hantera. Nu när jag ska vara den där glada, starka människan som klarar allt. Jag har fastnat i det som jag så lätt fastnar i. Att låssas att allt är bra. Jag spelar min roll att allt är bra och att jag mår så bra nu.

Men sanningen är att det känns som om jag håller på att drunkna.
Jag känner mig så otroligt ensam och mitt dåliga mående är så tungt att bära. Jag kvävs snart!

Jag har verkligen fallit djupt och jag har blundat för det länge nu. Men nu måste jag försöka släppa rollen och erkänna även för mig själv att jag är ute på väldigt farligt vatten.
Skälvskadorna har ännu en gång fått överhanden och nya sår och ärr finns på min kropp. Jag har dolt för alla att jag börjat skära mig igen. Men stressen och pressen från bland annat skolan har varit aldeles för mycket för vad jag klarar av.
Jag har väldigt mycket självmordstankar och det känns som om jag tappat kontrollen.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Detta är ett så fruktansvärt nederlag, jag trodde att självskadandet var ett avslutat kapitel. Men ännu en gång är jag där.

Det känns som jag har flera ton som vilar på mina axlar och nu vet jag inte om jag orkar mer.
Men om jag inte orkar ens läsa en enda liten kurs i skolan, varför leva alls? Jag duger inte till något. Jag fyller inget syfte. Jag bara existerar.

Herregud vad ska jag ta mig till, jag mår så fruktansvärt dåligt. Snälla snälla hjälp mig. Kan jag inte bara få må bra.

Jag var ju faktiskt på bättringsvägen. Varför kunde det inte få fortsätta bli bättre?