http://arbetaren.se/artiklar/svarare-for-kvinnor-fa-ratt-hjalp-i-varden/

För ett tag sedan gjorde jag en liten intervju till en artikel om lågstatussjukdomar och att kvinnor har svårare att få rätt hjälp i vården. 

Nu har den artikeln kommit ut. Är ni intresserade att läsa så finns länken där uppe. 

Det är hemskt att man beroende på kön ska få sämre förutsättningar för att få rätt vård. 

Det är inte bara kvinnor som får sämre vård utan även personer med psykisk ohälsa, personer som är utrikesfödda eller är låginkomsttagare. 

Dödligheten i till exempel behandlingsbara hjärtsjukdomar är högre hos personer med psykisk ohälsa. 

Jag har ju själv upplevt hur mycket man får stångas med sjukvården för att få en ordentlig utredning för en fysisk sjukdom när man har en psykisk diagnos sedan tidigare. 

Hade jag inte stått upp för mig själv och fortsatt söka vård så hade ju min MS kunnat gå odiagnostiserad under många många år. 

Jag är väldigt glad att jag känner mig själv så pass väl att jag var så övertygad om att det var fysiskt så att jag vågade fortsätta tjata på läkarna trots tillsägelser om att det var ångest. 

År 2013 hade jag minst fem skov, vissa svårare än andra innan jag fick min diagnos. Man har hittat flera ärr och även vissa som sitter på obehagliga ställen så som förlängda märgen och i Pons. 

Man hittade sedan trots behandling nybildade och kontrastladdande plaque. Vilket innebar att inflammationen fortfarande pågick och att det förekom aktiva inflammationer. 

Jag fick snabbt gå över till en starkare broms.

Allt detta tyder på att jag har en aggressiv start på min ms och vem vet hur det hade sett ut idag om jag inte fått behandling då jag fick den. 

Jag har skador som aldrig kommer försvinna och det medför problem. För varje skada man får i hjärnan ökar ju risken för svårare och kroniska problem. 

Många vet inte riktigt vad MS är. Men man kan likna nerverna vi har i hjärnan med el-kablar. För att signalerna ska komma fram ordentligt behövs ett isolerande skyddshölje och inflammationerna "äter upp" denna isoleringen. Så det blir glapp i systemet precis som det kan bli i en skadad sladd där koppartrådarna ligger blottade. 

Signaler kommer inte fram och det kan ge hundratals olika problem i olika svårighetsgrad. Men ju fler nerver som blir skadade desto större är ju risken att man faktiskt drabbas av handikappande problem. 

Så ju längre man går odiagnostiserad, desto längre kan sjukdomen härja och göra skador helt okontrollerat. 

Om jag inte fått medicin förra året och sjukdomen fortsatt i den farten den höll då så vet jag verkligen inte i vilket skick jag hade varit i nu. 

MEN, nu har jag fått en bra och potent medicin vilket visar resultat. 

Det känns helt otroligt skönt att veta att det äntligen lugnat ner sig i hjärnan. Även om jag fortfarande har de problemen jag har sedan tidigare så är det inget som förvärras just nu. Jag hoppas verkligen att sjukdomen fortsätter att hålla sig lugn och att jag kan fortsätta med denna medicinen under lång tid fram över.