Idag är det en vecka kvar till julafton. Måste säga att det är första gången på väldigt många år som jag faktiskt ser fram emot julen. Ja, till och med längtar. 

Jag har en del kvar att göra, men till det stora hela så är allt färdigt och det känns jätteskönt. 

Idag ska jag på möte med skolan och diskutera min framtid där. Det har uttryckts från skolans sida att det kanske vore bäst om jag hoppade av. 

Så just nu vet jag inte alls hur jag ska göra.

Ska prata med studie och yrkesvägledaren idag och så får vi väl se hur det blir. 

Allt känns väldigt osäkert i skolan och lärare efter lärare slutar så nu finns det ingen lärare kvar som jag vet vem det är. 

Skolan får mig att må så fruktansvärt dåligt och just nu känns det som om det förstör mer än det kommer gynna att ha en undersköterskeutbildning, för jag kommer väl förmodligen aldrig orka med ett sådant yrke fysiskt. Inte som jag mår nu i alla fall. 

Så ja, vi får väl se vad skolan säger. 

Finns det några jobb där man inte behöver prata i telefon, inte behöver springa runt som en tok, ett jobb utan tunga lyft, ett jobb där man kan vara borta då och då utan att det blir kaos, gärna ett jobb med bra bussförbindelser så man kan ta sig dit, och ett jobb där man kan skratta och har kul tillsammans med arbetskamraterna och där man kan få förståelse för den problematik man har?

I så fall så kan ni ju höra av er till mig.

Jag har inte mycket att erbjuda i form av utbildning, men jag är empatisk, snäll och ibland lite envis. 

Jag skulle gärna vilja ha ett jobb, eller åtminstone prova på någonting. 

Men men, just nu känns ju det där rätt orealistiskt.

Jaja.. Den som lever får se.