Direktlänk till inlägg 22 december 2014
Men vad är nu detta? Varför är jag så nervös inför morgondagen?
Har drömt mardrömmar halva natten om att jag kommer missa bussen, tappa bort mitt busskort eller glömma tiden på sjukhuset.
Jag menar detta är ändå det elfte droppet i år så jag borde ju inte känna sådan här stress och ångest inför det.
Jag har ju gjort detta så många gånger nu så jag borde ju vara van.
Jag känner mig ångestfylld inför sticket, mer än vanligt och det är lite jobbigt att vara där ensam.
På något sätt känner jag mig också väldigt sjuk. Eller ja man inser på något sätt att man faktiskt har en allvarlig sjukdom när man måste spendera dagen innan julafton på sjukhus och få dropp.
Men å andra sidan så mår jag väldigt bra i min MS nu, och det är tack vare denna medicinen så jag borde inte klaga.
Men jag gillar inte känslan av att känna mig sjuk. För 99% av tiden då jag inte har skov så gör jag ju inte det. Alla dessa små symptom som jag har är jag så van vid nu att det blivit en del av mitt liv.
Jag har ju som tur är inga svåra problem av min MS. Jag har ju mina krämpor så klart, men som sagt är det ju en del av mitt liv nu. Man minns ju knappt hur det är att inte ha krämporna.
Förra julen fick jag ta sprutor själv hemma, och även fast jag var tvungen att ta en spruta på julafton och faktiskt var rätt dålig då eftersom jag nyss hade kommit ur ett svårt skov så är det något med att åka till sjukhuset som gör att man känner sig sjukare.
Men jag får försöka bryta den bilden nu. För jag är inte sjukare än jag känner mig och just nu är jag så bra som jag kan vara!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se