Att vänta på att inspirationen ska komma till mig tycks inte fungera så särskilt bra.

Jag har hamlat i en ond cirkel där jag känner mig så oinspirerad att jag inte kan skriva, och när jag inte skriver blir jag ännu mera oinspirerad att skriva.

Jag har ingen aning om hur detta inlägget kommer sluta, för har ingen plan alls om vad detta ska handla om. 

Men jag känner att jag måste skriva något för att få igen skrivandet igen. 

När jag började skolan så dog skrivandet här på bloggen ut rätt mycket. Det var så stressigt i skolan och jag hade ingen tid över. Men nu har jag ju tid igen. 

Men det är så svårt att veta vad man ska skriva om. 

I alla fall så har jag snart gått på Tysabri i ett år, fick ett brev hem härom dagen att jag skulle träffa läkaren. 

Först blev jag lite nervös för jag hade ingen aning om varför läkaren ville träffa mig helt plötsligt. Det var ju ändå inte så länge sedan jag träffade henne. 

Men sen kom jag ju på att det är säkert för att jag haft Tysabrin i ett år som vi ska träffas. 

Göra någon undersökning för att se hur det går med MS:en 

Antar att jag snart får träffa sjukgymnasten och arbetsterapeuten igen då. Skulle ju se dem en gång i halvåret.

Jag tycker att jag mår mycket bättre nu. Det går liksom inte att jämföra hur jag mådde precis innan jag började och hur det är nu. 

Visst jag har svårigheter men jag är mycket piggare nu än jag vart på länge. 

Jag känner mig fortfarande ganska nedstämd dock. Men jag hoppas att nu när vi börjar gå mot lite ljusare tider att det också ska bli bättre.