Direktlänk till inlägg 9 januari 2015
Att vänta på att inspirationen ska komma till mig tycks inte fungera så särskilt bra.
Jag har hamlat i en ond cirkel där jag känner mig så oinspirerad att jag inte kan skriva, och när jag inte skriver blir jag ännu mera oinspirerad att skriva.
Jag har ingen aning om hur detta inlägget kommer sluta, för har ingen plan alls om vad detta ska handla om.
Men jag känner att jag måste skriva något för att få igen skrivandet igen.
När jag började skolan så dog skrivandet här på bloggen ut rätt mycket. Det var så stressigt i skolan och jag hade ingen tid över. Men nu har jag ju tid igen.
Men det är så svårt att veta vad man ska skriva om.
I alla fall så har jag snart gått på Tysabri i ett år, fick ett brev hem härom dagen att jag skulle träffa läkaren.
Först blev jag lite nervös för jag hade ingen aning om varför läkaren ville träffa mig helt plötsligt. Det var ju ändå inte så länge sedan jag träffade henne.
Men sen kom jag ju på att det är säkert för att jag haft Tysabrin i ett år som vi ska träffas.
Göra någon undersökning för att se hur det går med MS:en
Antar att jag snart får träffa sjukgymnasten och arbetsterapeuten igen då. Skulle ju se dem en gång i halvåret.
Jag tycker att jag mår mycket bättre nu. Det går liksom inte att jämföra hur jag mådde precis innan jag började och hur det är nu.
Visst jag har svårigheter men jag är mycket piggare nu än jag vart på länge.
Jag känner mig fortfarande ganska nedstämd dock. Men jag hoppas att nu när vi börjar gå mot lite ljusare tider att det också ska bli bättre.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se