En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg den 15 januari 2015

Av Sara Modigh - 15 januari 2015 14:30

Nu kommer ännu ett sådant här inlägg som är väldigt svårt att skriva och ännu svårare att publicera. Speciellt med tanke på att familj och vänner kanske läser detta.

Tillhör du kategorin ovan så får du gärna låta bli att läsa mellan de

skiljelinjer som jag satt upp för det kommer bli väldigt intimt. 

Men jag tror att det är väldigt viktigt att prata öppet om även detta

och därför väljer jag att skriva. 

Jag publicerar detta för alla er som har eller har haft sex som ett sätt att skada er själva. 

 

 

   

 

 

  

Ryktet om att jag sålde sex till äldre män härjade runt när jag gick i högstadiet.  Jag vet inte de exakta orden som sas, men det skrevs hora på mitt skåp och det viskades mycket bakom min rygg.

Detta gällde även personer som jag trodde var mina vänner,  men som också de spred dessa ord bakom min rygg.


Men jag har aldrig sålt sex, jag gav bort det gratis precis som de allra flesta gör.

Många verkar ha fått intrycket av att jag haft massor av män, men faktum är att jag varit i ett stadigt förhållande sedan strax innan min sextonårsdag.

Mitt sexsjälvskadebeteende började lite grann när jag var 14 år och jag bröt mig ur mitt sexsjälvskadebeteende efter ungefär ett och ett halvt år, där det senaste halvåret var det värsta. 

(tror jag, minnena sviker när jag tänker tillbaka på allt som jag försökt glömma under tioårs tid.) 

Jag använde till en början sex som ett sätt att få bekräftelse för jag hatade mig själv så mycket att jag tyckte att om någon vill ha mig så får han ta mig. Jag dög inte till något annat än att knullas och det bekräftades om och om igen. 
Samtidigt var det skönt med bekräftelsen att jag faktiskt dög till något. Jag dög att knulla med så då skulle jag bli bäst på det. Jag var misslyckad och oduglig på allt utom sex.

Jag började möta killar som jag träffat på nätet. Ofta Lunarstorm, Helgon eller Snyggast.


Under tiden jag hade sexsjälvskadebeteendet så träffade jag några killar för så kallade "one night snands" men det var ju inte alltid det blev något mer än ett strul. För det mesta höll jag mig till samma tre killar som jag träffade många gånger om och jag hade även två förhållanden under längre stunder. Visst alla var äldre än mig, men nästan alla var bara fyra - fem år äldre än mig. Det var väl någon som jag höll ihop med rätt länge som var tretton år äldre och när man själv är femton så är tretton år en ganska stor skillnad. Men att få det till att jag sålde sex till äldre män? Det håller jag inte med om.

 

Jag har aldrig riktigt pratat ut om detta och det gnager ju fortfarande i mig att folk har gått runt och pratat om och trott på att jag sålt sex till en massa gamla gubbar. 

De där orden spökar fortfarande i min hjärna.


Rykten nådde tillslut hem till min mamma och jag skämdes så mycket. En del av mig dog där och då. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv. 
Jag var ung, förvirrad, ensam och ledsen och visste inte alla hur jag skulle hantera mitt mående.
Självskadorna blev min flykt och det påverkade hela familjen.

Vänner sa upp kontakten och jag kände mig skyldig, vilket såklart gjorde att jag mådde ännu sämre.
Flykten lockade än mer och jag flydde och flydde ifrån allt.
Jag struntade helt i alla konsekvenser, jag gjorde inget annat än att försöka undkomma min ångest på alla sätt jag kunde komma på. All min vakna tid försökte jag fly och distrahera mig själv från alla hemska tankar.

Dessa "Äldre män" som de kallades var bara brickor i ett spel där målet var att skada mig själv och på det viset uppnå en stund fri från ångest.


Ingen av dem visste att jag bara träffade dem för att skada mig själv. Men många av dem visste om att jag mådde väldigt dåligt.
"S" som var en av de killar som jag träffade mest visste att jag hade sex med honom för att dämpa min ångest och han ställde mer än gärna upp.
Vi brukade åka iväg i hans bil till en liten glänta i en skog och där lät jag honom ta mig precis som han ville.

 


Jag pratar inte ofta om detta för att det är väldigt jobbigt och väldigt tabu. Men jag vet att det finns så många andra som går eller har gått igenom samma sak som jag har gjort och även detta är en del av psykisk ohälsa och det får inte glömmas bort eller gömmas bara för att det är pinsamt att prata om det.

Sexet var bra ibland och killarna var snälla egentligen, speciellt om man jämför med de destruktiva förhållanden jag hade haft där jag blev tvingad till saker jag inte ville.

"Fast det var ju bara på skoj"

Jag anmälde aldrig och bortförklarade hans skuld genom att skylla på mig själv som inte sa ifrån tydligare. Han kanske inte förstod att jag inte ville ha kuken nertryckt i halsen tills tårarna sprutade och jag hulkade gång på gång. 

Han kanske inte förstod att jag inte ville när jag knep ihop munnen allt jag kunde och försökte vända mig bort. 

Men han skrattade bara och satte sig på mitt bröst med knäna över armarna och bände upp min mun med händerna och ännu en gång hade jag hans kuk i halsen. 


Jag tror det var här som hela min bild av sex förändrades. Det var något fult, hemskt och äckligt och jag förtjänade inte bättre. Detta lade den största grunden för mitt fortsatta sexsjälvskadebeteende där sexet mer blev ett straff för att jag var dålig, mer än den tidigare bekräftelsen på min duglighet. 

Jag kände mig smutsig utnyttjad och jag tog på mig skulden för det och intalade mig själv att det var precis vad jag förtjänade. 

När förhållandet tog slut kastade jag mig direkt in i nästa förhållande med en sju år äldre och alkoholiserad man som inte heller han behandlade mig väl även om han inte tvingade sig på mig sexuellt. 

Det var efter detta som det verkliga helvetet bröt ut, och jag började träffa dessa killar som blev mina 

"ångest jägare" och straffare. Jag behövde straffas för att jag var så dålig, smutsig och hemsk. 

Straffas för att jag inte klarade av skolan, straffas för att jag hade ångest och framför allt straffas för att jag skurit mig.. 


Sexet blev mitt straff och en jakt på att jaga bort min ångest.

Men tyvärr jagades bara ångesten bort för en liten liten stund för att sedan komma tillbaka igen med rungande kraft. 

Allt blev en ond cirkel där jag kände mig äcklig, smutsig, dum , dålig och oduglig

ångesten tog över och jag försökte fly. Fly genom sex och genom att skära mig. Efteråt kände jag mig ännu äckligare och smutsigare och ångesten kom, liksom flykten. Runt, runt och runt igen i en nedåtgående spiral.

 

En spiral som jag aldrig trodde att jag skulle kunna ta mig ur. Men så hände det. Jag träffade en kille som såg mig, som brydde sig om mig och som ville mig väl. 

För första gången i mitt liv hade jag någon som ville lyssna och ta till sig min historia och som hade en vilja att göra mitt liv bättre. 

Med Jakobs hjälp kunde jag bryta mig ut och påbörja min långa resa mot läkandet, och resan har verkligen varit lång.

Men nu, många år senare så är sex äntligen något bra.

Jag har lärt mig att lita på Jakob och jag får inte längre flashbacks från självskadetillfällen. 

Hälsosamt sex är världens bästa sex!






   




Usch, efter att suttit och skrivit om detta är jag helt kallsvettig, mår illa och skakar i hela kroppen. 

Det ger ett så stort obehag att tänka tillbaka på den tiden och vad jag gick igenom. 

 Jag kände mig så ensam och så otroligt dum. 

Det är därför jag vill berätta. För att ingen ska behöva känna sig så ensam och konstig som jag gjorde. För jag var ju aldrig ensam egentligen även fast jag trodde det då. 


Men samtidigt så känns det väldigt bra att jag lyckats skriva om detta, även om det tagit lång tid att få ner det. Jag har behövt ta många pauser. Men nu känns det som en lättnad. 

Jag bearbetar fortfarande känslor och tankar från förr och detta är nog det som är svårast. Just för att min bästa bearbetning är genom att skriva i bloggen, och detta har jag inte riktigt velat skriva om tidigare. 

Jag har skämts så mycket, och jag tycker synd om min familj om de skulle läsa detta. Men samtidigt så måste jag se till vad som är bäst för mig och andra som gått igenom samma sak, och att hålla allt inom sig och låta de äta upp en är den sämsta vägen att gå. 


Och till dig som inte läste mellan linjerna: Nej, Jag har aldrig sålt sex till några äldre män vad än alla rykten om mig sa!

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards