Omg vad jag tycker att det är tråkigt att vara på gymmet :P
Jag önskar att jag kunde tycka att det var kul att gå och gå på det där jädra löpbandet.
Men jag tränar i alla fall simultankapasiteten genom att blogga samtidigt. Allt för att distrahera mig från mitt skoskav. :P

Okej. Att fota samtidigt som man går var inte så lätt.

Aj aj aj, Mina tår :(

Jaja en kvart kvar, bäst att göra det lite mer seriöst.

Att vänta på att inspirationen ska komma till mig tycks inte fungera så särskilt bra.

Jag har hamlat i en ond cirkel där jag känner mig så oinspirerad att jag inte kan skriva, och när jag inte skriver blir jag ännu mera oinspirerad att skriva.

Jag har ingen aning om hur detta inlägget kommer sluta, för har ingen plan alls om vad detta ska handla om. 

Men jag känner att jag måste skriva något för att få igen skrivandet igen. 

När jag började skolan så dog skrivandet här på bloggen ut rätt mycket. Det var så stressigt i skolan och jag hade ingen tid över. Men nu har jag ju tid igen. 

Men det är så svårt att veta vad man ska skriva om. 

I alla fall så har jag snart gått på Tysabri i ett år, fick ett brev hem härom dagen att jag skulle träffa läkaren. 

Först blev jag lite nervös för jag hade ingen aning om varför läkaren ville träffa mig helt plötsligt. Det var ju ändå inte så länge sedan jag träffade henne. 

Men sen kom jag ju på att det är säkert för att jag haft Tysabrin i ett år som vi ska träffas. 

Göra någon undersökning för att se hur det går med MS:en 

Antar att jag snart får träffa sjukgymnasten och arbetsterapeuten igen då. Skulle ju se dem en gång i halvåret.

Jag tycker att jag mår mycket bättre nu. Det går liksom inte att jämföra hur jag mådde precis innan jag började och hur det är nu. 

Visst jag har svårigheter men jag är mycket piggare nu än jag vart på länge. 

Jag känner mig fortfarande ganska nedstämd dock. Men jag hoppas att nu när vi börjar gå mot lite ljusare tider att det också ska bli bättre. 

Ett nytt år har börjat och många ser detta som en chans att sätta nya mål och börja om på nytt. 

Nyårslöften för mig känns som något man säger på nyår och två dagar senare är det brutet. Många gånger handlar det om livsstilsförändringar som "jag ska gå ner i vikt", "sluta äta godis" eller "Jag ska sluta röka".

Jag själv har aldrig haft några nyårslöften och kommer heller aldrig ha det då jag upplever det som tomma löften.

Ge aldrig några löften du inte kan hålla tycker jag. 

Däremot kan man sätta upp mål, ha en bild om vad man skulle vilja uppnå och något att kämpa mot. Sen om det tar ett eller tio år att nå målet spelar inte så stor roll. 

Jag tror att många blir hindrade när de bestämmer att "i år ska jag gå ner i vikt" (eller vad nu löftet var). För går det ett par månader utan framsteg så känner man helt plötsligt att man aldrig kommer hinna nå sitt mål innan året är slut och då ger man upp. 

Jag tror också att det är många som tänker "Jag sluta på nyår" och skjuter upp att sluta röka till exempel. 

Alla dagar är utmärkta dagar att starta en ny vana på. Så strunta i allt det där med nyårslöften. Det fungerar inte ändå. Risken är ju att man ger löften man inte kan hålla och misslyckas år efter år med att sluta äta godis, sluta röka och gå ner i vikt och detta kan ju på sikt påverka självförtroendet. Man upplever att man inte kan något och misslyckas med allt man försöker med. Det kommer ju tillslut leda till att man aldrig vågar göra förändringen att sluta röka för man känner att man ändå inte kommer klara det. Även fast man kanske skulle kunna det om man bara lät det ta den tid det tar.  

Jag kanske bara har en felaktig bild av detta med nyårslöften eller håller ni med mig?

Har ni haft några nyårslöften som ni hållit?

Det där med att stanna hemma och ta det lugnt på nyårsafton höll inte sådär värst länge. Jag, Jakob, min bror och hans kompis hängde med min syster hem till hennes kompis istället.
Vi hade väldigt kul där och de var jättesnälla som lät oss hänga på.

   
Vi lekte dricklekar som man spelade med kortlek. Så det var en massa regler som man skulle följa och gjorde man inte det fick man ta en klunk. Det var ganska kul men inte riktigt min grej. Vill bestämma själv hur mycket och vad jag dricker haha.

Men jag drack en ganska mysko dricka som förvånande nog faktiskt var väldigt god.

Efter ölspelet eller vad de nu kallade det så lekte vi en charadlek. Alla fick skriva ner en massa kändisar på lappar som vi lade i en skål och sen fick vi dela upp oss i lag. Man började med att en i laget under trettio sekunder skulle med hjälp av bara ord förklara vilken kändis man hade. Detta gjorde vi tills alla lapparna var slut och då började nästa omgång som gick ut på att med samma lappar som första omgången en i taget förklara för laget med hjälp av bara tre ord vilken kändis de dragit upp. När lapparna var slut igen så fick man inte använda några ord alls utan vi skulle göra charader. 

Förra året hade jag aldrig trott att jag skulle kunna följa med hem till en fest med massa folk man inte känner och än mindre ställa sig och göra massa charader inför dessa människorna.

Men hör och häpna, jag ägde på charaderna. Fast delar av laget stack mitt i så vann vårt lag med ett helt poäng mot tvåan och trean.

För att fördriva tiden lite innan tolvslaget lekte vi fördomsleken. Någon läste upp ett påstående och så skulle alla peka på den de trodde påståendet stämde bäst in på. Den som fick flest röster fick ta en klunk. Jag fick flest röster på "Den som troligast skulle skänka pengar till en hemlös" och Jakob fick "Är den sämsta förloraren" Tiden gick väldigt fort och helt plötsligt var klockan fem i tolv.

Vid tolvslaget stod vi ute på en takterrass och tittade på raketerna.

  Det var fint men läskigt. Har aldrig riktigt gillat smällarna och är alltid rädd att någon ska skadas. Men alla på festen överlevde i alla fall så det var ju bra.

Där efter tolvslaget var det många som åkte hem. Så tillslut var det bara de som bodde där och en kompis till dem som skulle sova över hos dem  och Jag, Jakob, Matilda Ludvig och hans kompis kvar. Vi blev bjudna på lite varmamackor och sen så passade vi på att leka lite Sanning och konsekvens innan det blev dags att bege sig hemåt. 

Vi fick skjuts hem av en kompis som hade skjutsat runt på folk hela kvällen. 

Så vid fyra ungefär kom vi hem igår kväll och nu ska vi snart till mormor och äta middag. 

Det får bli pizza och Supernatural någon annan gång istället. 

Vi har ju ett helt år på oss :D