En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 9 februari 2015

Mamma Malin

Av Sara Modigh - 9 februari 2015 15:31

 

Idag är en sådan där dag som är tung. Jag saknar mamma så otroligt mycket. 

Jag var och skaffade ett pass i torsdags för att jag och Jakob ska åka till London i slutet av mars. 

När jag var där så såg jag en kvinna i ögonvrån och det kändes precis som om att det var mamma. Men så vänder man sig om och ser att det är en helt annan människa och då gör det så fruktansvärt ont.

Det är som att jag förlorar mamma igen.


Jag önskar så att hon fanns här hos mig nu. 

Det känns så orättvist att min älskade fina snälla lilla mamma skulle behöva dö. Visst alla dör någon gång, men varför var mamma tvungen att dö så tidigt?

Hon var ju bara halvvägs genom livet. Att dö när man är 43 år är ingen ålder.

Det är alldeles för tidigt för att man ska somna och aldrig mer vakna igen.


Min tjugotvåårsdag var den värsta födelsedagen i mitt liv. Mamma dog bara tre dagar innan jag fyllde år och varje födelsedag känns så svart och tom. Jag tycker det är så jobbigt. Min födelsedag kommer alltid att vara förknippad med dagen då mamma dog. Hon dog dagen innan vi skulle fira mig så det fanns paket till mig där hemma och maten hon hade beställt var tvungen att avbokas och det kändes bara så fruktansvärt alltihop. 

I köket låg en lista på allt hon skulle göra i ordning inför kalaset. Överallt fanns tecken mammas oavslutade liv. Allt som hon inte han göra innan hon dog.

Varje år påminns man om allt som mamma missar, allt som vi inte kan dela med henne.


Det känns som om det är en stor och viktig del av mig själv som har försvunnit. 

Saknaden av mamma finns som ett stort svart sår inom mig som aldrig läker. 

Det ekar så tomt efter mamma och hon saknas i varje del av mitt liv. 

Bara tanken på att det är två och ett halvt år sedan jag hörde min mammas röst. Att jag aldrig någonsin kommer kunna prata med henne igen är för svår för att greppa. 

Jag skulle nästan ge vad som helst bara för att få ett telefon samtal från min älskade mamma. Att få höra hennes röst, höra henne prata om allt hon gör om dagarna, att få berätta om mitt liv och det som händer mig. 

Ett vanligt vardagligt prat med mamma är det jag saknar mest av allt.


Det gör så ont i mig.


 



 
 
Ingen bild

Jakob

9 februari 2015 16:27

<3

 
Ingen bild

Matilda

10 februari 2015 13:56

känns verkligen som om halva jag försvunnit. Har så svårt att verkligen acceptera det och inse att hon inte finns. Tanken kommer men jag puttar bort det och undviker det, och då får jag de där chocken om och om igen.

<3 <3 <3 <3

Sara Modigh

10 februari 2015 14:41

Jaa, verkligen. :(

 
Lovisa

Lovisa

18 februari 2015 11:18

Nu var det längesen jag var inne här men är så tacksam att du skriver så öppet som du gör, det gör att man känner sig mindre ensam. Fina du, va stolt över att du orkar det! Denna saknad är så fruktansvärd, önskar ingen det eller som du säger, allt dem missar. min mamma blev 39 och jag håller med dig om det är ingen ålder speciellt när man själv blir äldre. Kul och se att du verka må lite bättre, det glädjer mig :) Kram

http://Hemochsparande.devote.se

Sara Modigh

18 februari 2015 16:28

Tack Lovisa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se