Direktlänk till inlägg 6 april 2015
"Men hon kan ju jobba, så varför kan inte du det?"
Innan jag svarar på det så skulle jag vilja ställa en motfråga först... Varför kan inte du vinna medalj i OS i simning?
Du har två helt fungerande ben, två fungerande armar och är frisk och kry. Therese Alshammar, klarar ju det. Så varför gör inte du det? Är du lat? Det är ju bara att ta sig i kragen och se till att vinna!
Riktigt så lätt är det ju inte. Men principen är den samma, alla har vi olika förutsättningar och det som är omöjligt för mig är kanske jätteenkelt för någon annat och det som är möjligt för Therese är kanske helt omöjligt för dig och något som jag kan kanske är omöjligt för dig. Alla kan inte allt!
Någon kan simma snabbt, andra kan springa långt och den tredje kan hoppa jättehögt.
Jag kan det jag kan och du kan det du kan. Alla är bra på något, men inte alltid bäst på någonting.
Vissa har en väl fungerande hjärna, är smarta och kan läsa bra, en annan kan inte alfabetet och en tredje kan inte knyta sina skor. Alla kan inte vara bäst på något och alla kan inte allt.
När man då kräver att någon ska uppnå mål utöver deras förmågor så tycker jag att det är känslokallt.
Alla är vi levande varelser med egna tankar och känslor och vi kallas människor.
Man kan inte tvinga någon som är blind att se, du kan inte begära att någon som är förlamad ska ställa sig och och gå, du kan inte tjata dig till att någon som är döv ska höra dina ord, varför är det så svårt att förstå att psykiska problem inte försvinner av att du kräver eller tjatar om att man ska sluta ha problemen?
Varför är det så svårt att förstå att psykisk ohälsa är ett verkligt problem som yttrar sig på så många olika sätt?
Någon med exakt samma diagnoser som mig behöver inte alls ha samma svårigheter som jag, så att "Gustav trettio år" har jobb och barn och klarar det fin med sina diagnoser behöver inte betyda att alla som har den diagnosen klarar det också.
Detsamma gäller alla sjukdomar, det kommer i olika svårighetsgrader och det finns de som har det jättetufft och inte klarar mycket alls och det finns de som fungerar jättebra. Tittar man på MS så finns det folk som inte tar sig upp ur sängen utan hjälp på ena sidan av skalan och på den andra finns det människor som varit sjuka halva livet och ändå knappt känner någonting av sin sjukdom.
Så att utgå från en person man känner eller hört talas om när man dömer någon annan för vad det klarar av och inte är helt urbota korkat tycker jag.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se