En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 8 maj 2015

Det är att skylla ifrån sig för att slippa ta ansvar

Av Sara Modigh - 8 maj 2015 12:00

Detta är ett inlägg som förmodligen kan göra många upprörda för att jag har ganska "hårda" tankar och åsikter kring det där med triggers. 

Jag anser att det är upp till dig vad du gör om du får självskadetankar oavsett anledningen till att tankarna uppkom. Jag tycker att det är fult att skylla ifrån sig på andra.


Att du skar dig är ditt eget ansvar. Att skylla på att du blev triggad av att se, höra eller läsa om någon som gjort det är för mig bara ett sätt att skylla i från sig. Ett sätt att själv slippa ta ansvar för sitt eget beteende. 

Jag förstår att det kan vara skönt att lägga över ansvaret på andra och jag vet att många förmodligen inte kommer hålla med mig i detta. 

Men jag tycker verkligen att man har ett eget ansvar för hur man hanterar de tankar och känslor som kan uppkomma när man ser självskador eller vad det nu är man blir triggad av.


Vi kan ju jämföra det med rökning som inte är lika känsloladdat att prata om.

Jag som före detta rökare blir fortfarande väldigt röksugen då och då. Detta kan komma upp när som helst. Ibland när man går bakom någon på stan och man känner lukten så kan man tänka att "åh så härligt" och så får jag en känsla av att jag vill bara ta upp en cigg och röka upp den. 

Men grejen är ju att dessa tankar och känslor inte behöver bli en handling. Det är jag som bestämmer över hur jag väljer att hantera dessa känslor som uppkommer. 

När man har ett beroende så kommer dessa tankar upp väldigt starkt och väldigt ofta, speciellt när det är ett aktivt beroende eller när man precis slutat. Men man måste lära sig att inte lyda varje impuls. 


Likadant är det med självskadorna. 

Jag självskadade i ökande takt från sex års ålder fram tills jag var runt 20 år och efter det har det varit sporadiskt. 

Så det har varit ett självskadebeteende som funnits hos mig i snart 20 år och jag skulle aldrig någonsin skylla någon form av självskadande handling på någon annan sjuk individ med samma problematik som jag.

För jag tycker verkligen att det bara är ett sätt att skylla i från sig. 

Ja, tankar kan röras upp, du kan får känslor som säger dig att du också vill självskada men det som triggade dig är inte det som i slutet sätter något i din hand som du kan självskada med. Lika lite som att det är mannen på stan som röker som plockar upp en cigarett ur din väska, tänder och stoppar cigaretten i din mun.

Det är en aktiv handling från din sida och ju fortare du inser att det är ditt val hur du hanterar känslorna desto bättre är det. 

För så länge man skyller sitt självskadebeteende på yttre omständigheter kommer man aldrig att bli fri. 


"Min pappa var dum mot mig så därför ska jag skära, Jag fick dåligt betyg därför är det okej, jag blev triggad av detta så därför ska jag också göra så". 

Det går alltid att hitta anledningar. Men på samma sätt går det också att hitta anledningar till att låta bli.

Jag gör det för min mammas skull, hela min familjs skull egentligen och framför allt för min egen skull.

Att sluta självskada är inte lätt. Men det går.  

 

På det stora hela är jag idag helt fri från självskadorna. Jag har haft ett par återfall de senaste åren när allt blivit för mycket.  Men jag har för det mesta inte ens tankarna kvar.

Tankarna som styrde mitt liv i så många år finns inte där längre och vändpunkten var när jag verkligen sa till mig själv "Nu räcker det!" Jag bestämde mig för att nu måste detta ta slut.


Att självskada löser inga problem utan det skapar bara fler och jag blir friskare och friskare ju längre från självskadorna jag kommer.

 

Jag tror att det är lite som att vara nykter alkoholist. Man kommer aldrig att bli riktigt fri. Tankarna kommer då och då även om det är mer sällan och när det är kris så är självskador ofta något som poppar upp. Det gäller "bara" att lära sig att ignorera tankarna och leta andra sätt. 

Jag är väldigt glad att ärren är det enda jag bär med mig varje dag av mitt självskadebeteende. Jag är glad att tankarna inte är där dagligen och jag är väldigt glad att impulserna inte kommer flera gånger om dagen så som det var innan. 

 

Ingen väljer att hamla i ett missbruk, men alla kan välja att ta sig ur det.

Det man måste göra är hitta ett sätt så att man klarar av att sluta. Jag tror att ett första steg är att inse att man har ett problem och man själv är den enda som kan göra något åt det. 

Man måste våga ta upp kampen och vilja utmana sig själv. 





 
 
Stajna Grrl

Stajna Grrl

9 maj 2015 20:25

Så som jag ser det så blir alla triggade av så helt olika saker, så man kan inte gå omkring och tassa på tå och hela tiden tänka på "kan någon triggas av detta?". Alla har sitt eget ansvar för sina egna handlingar. Blir man triggad så handlar det mest om en själv och hur man mår inombords. Däremot tycker jag att alla måste ta ansvar för vad de skriver också. Att lägga upp bilder på öppna sår eller skriva detaljerade beskrivningar av hur man kan skada sig tycker jag är moraliskt tveksamt.

http://astrocyt.blogspot.com

Sara Modigh

9 maj 2015 21:12

Ja, visst är det så. Alla har vi någon gång varit med om något hemskt i livet och det finns saker som får tankar och känslor från detta hemska att väckas till liv igen.
Varje människa har ömma punkter och saker som triggar och det går inte att ta hänsyn till allt.

Det är ohållbart att gå och vara rädd att trigga andra människor hela tiden för jag som före detta självskadare triggar ju folk bara av att existera verkar det som.

Visst är det som du säger "moraliskt tveksamt" att lägga upp bilder på öppna sår eller tydligt beskrivande texter. Men det är ändå också ett utlopp för en vilsen själ. Jag tycker snarare det tveksamma beror på vart man väljer att publicera detta. Facebook kanske inte, men på en privat blogg eller hemsida tycker jag att det är annorlunda.

En specifik blogg är lätt att sålla bort, inlägg som poppar upp på Facebook är svårare.

 
Ingen bild

Ylva

10 juni 2015 11:01

http://miamiamia.bloggplatsen.se/2015/06/09/11116830-slippa-ansavr/ Kopierat från din sida? Har märkt att hon gör det på många..

Sara Modigh

10 juni 2015 12:09

Ja det är det. Hon har tagit massor med inlägg från mig och låtsas att hon har skrivit det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 19 april 14:16

         

Av Sara Modigh - Tisdag 17 april 13:30


Jag önskar jag hade en bild som kunde illustrera den där känslan av att hela huvudet exploderar i frustration. För just så känner jag i detta ögonblick.  Jag känner frustration över alla dessa uttjatade meningar om hälsa som människor upprepar likt...

Av Sara Modigh - Lördag 14 april 12:30

Ångesten är hög just nu, jag känner mig ensam och dålig. Saker från mitt förflutna gör sig påminda och jag mår så dåligt. Jag är trött på att känna mig bortvald så fort något bättre dyker upp. Det känns som om jag aldrig räcker till. Jag är bara en r...

Av Sara Modigh - Tisdag 27 mars 16:59

         

Av Sara Modigh - Torsdag 1 mars 16:45

     

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

128 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se