Blä, fy vad äckligt, men raka dig för helvete!

Ja det där är attityd som jag ofta stöter på. Jag får om och om höra att jag ska ändra på min kropp för att, ja varför egentligen?
För att anses snygg? För att passa in i den bild av kvinnor som vi vuxit upp med?
Redan från när vi är barn får vi lära oss att kvinnor ska vara silkeslena och hårfria.
Tanken på en hårig kvinna verkar för många vara helt absurd.
Jag har aldrig rakat mig för att jag vill, utan för att jag känt mig tvingad. Tvingad att göra det för att inte bli mobbad, få elaka kommentarer eller ses som konstig och äcklig.
Det om något borde ju vara absurt. Att dagligen behöva ändra på sin kropp för att passa in i samhället och inte bli utstött.
Att kvinnor med hår ska vara så konstigt? Vi alla har ju håret, så varför är det så otroligt konstigt att se en kvinna med kroppshår?

Sen jag bestämde mig för att sluta raka mig har jag fått åtskilliga kommentarer och frågor. "Rakar du dig aldrig?", "är du lika hårig överallt?" och min favorit "vad tycker din make om det?"
Tror du på allvar att han hade vart min make om han inte accepterade mig som jag är?!
Svaret på den frågan är att inte en chans att jag skulle ha gift mig med någon som är rädd för lite hår.

Jag tycker att det är så fruktansvärt onödigt att lägga sig i hur någon annan väljer att ansa eller inte ansa sitt kroppshår. Jag går inte fram till män på stan och frågar om de rakar sina pungkulor och jag skulle heller aldrig kräva att en man skulle göra det för att vara en "riktig" man. 

För jag upplever att det är lite där skon klämmer för många. De tycker att det är okvinnligt med hår.

Jag är ingen "riktig" kvinna om jag inte rakar mig. 

För som sagt har vi ju alla bilden av den hårlösa kvinnan som vi matats med i flera år.
Det är bara män som får ha hår under armarna utan att ifrågasättas och när en kille väljer att raka sina armhålor så är det en kul grej

Men om en tjej låter bli att raka sig då ses det genast som något politiskt eller som om hon inte bryr sig om sitt utseende. 

Kvinnligt kroppshår är tabubelagt och skamligt för att vi har fått lära oss att det är så det ska vara.
Att jag väljer att ha håret kvar är ett sätt att återta makten över att bestämma över min egen kropp. Att återta friheten att själv kunna välja.

Under många år kände jag mig tvingad till ett val jag själv inte kände mig bekväm med. Jag gjorde saker med min kropp som jag inte ville bara för att jag förväntades göra det. Jag tycker om mitt hår och jag har aldrig känt mig bekväm när allt är rakat. Det känns bara naket, obekvämt och äckligt.

Jag tror inte att man kan få en bra relation till sin egen kropp om man känner sig tvingad att ändra på något som man egentligen inte vill ändra på. 

Hur ska jag kunna acceptera mig själv och tycka om mig som jag är när jag tvingas in i en norm som jag inte vill vara i?

Detta blir min första sommar med fullt hår och jag tycker att det är jobbig och jag tycker att det är för jävligt att jag ska behöva känna så. Att jag inte ska kunna vara mig själv utan att ifrågasättas och få elaka kommentarer.

Kommer jag falla för det största grupptrycket någonsin och raka mig ingen? Det vet jag inte, det återstår helt enkelt att se. 

Det brukar ju oftast bli så när man inte längre kan dölja håret under tjocka strumpbyxor och långärmade tröjor.

För faktum är ju att jag tycker det är jobbigt med blickarna och kommentarerna så det blir lite pest eller kolera. Antingen har jag kvar håret och får gå runt och vara beredd på att få elaka kommentarer eller så faller jag för grupptrycket och utsätter mig själv för något som jag egentligen inte vill. 

 

Lovisa

16 maj 2015 18:43

Finns det människor som lägger fokus på detta? Jisses, vissa människor har för mycket fritid, det är ju bara hår, något som är naturligt och vi alla har! Jag har aldrig någonsin tänkt på detta och jag har sett på stranden ibland tjejer som låter det växa, jag ser inget fel med det. Det är ju upp till var och än bestämma det själv. Jag själv föredrar rakat under armarna men det var jag känner mig bekväm i och ska jag vara ärlig så struntar jag i hur andra vill ha det. Är människor så trångsynta att dem lägger energi på detta? Herregud, jag måste vara född på en annan planet. Du skriver så bra Sara men det är nästan pinsamt att 2015 gör man en stor grej av att en kvinna har hår under armarna, det är lika sjukt som i mina ögon när man sätter normer på hur kärlek ska se ut och inte tillåter homosexualitet. Stå på dig och kör på det du själv trivs i och försök stänga av dem nötterna som lägger sig i.

http://www.kampenmotbipolar.devote.se

Sara Modigh

16 maj 2015 19:07

Ja, visst är det otroligt att människor tar sig den tiden att kasta iväg en elak kommentar om någon annans utseende oavsett vad det gäller.
Vi lever i en värld som är otroligt utseendefixerad.
Jag har flertalet gånger fått höra att jag är äcklig och att jag ska raka mig. Men jag förstår inte vad skillnaden på min armhåla och en mans armhåla är som gör att det är så äckligt med hår där när det växer på mig.
Är det avsaknandet av dinglande kön som gör att det blir äckligt eller vadå?

Tröttsamt är det oavsett att uppleva att man inte har rätten att leva med sin egen kropp så som den är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...