En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 18 maj 2015

Det allra svåraste är att släppa taget.

Av Sara Modigh - 18 maj 2015 11:30

Ja det är så jag känner, "Det allra svåraste är att släppa taget"

 

Jag pratar om de beroenden jag haft. 

Jag har vart beroende av mycket och jag har tagit mig ur allt och varje gång så har det varit svårast att släppa taget. 

Alla mina beroenden har på något sätt handlat om ett sätt för mig att hantera min ångest. 

Så min största skräck varje gång jag tagit bort ett av mina beroenden har varit "hur jag ska hantera ångesten nu". 

 

Sakta men säkert försvann ena tryggheten efter den andra. 

För det var det mina beroenden var för mig. Det var en trygghet att kunna ta upp den där cigaretten när allt var jobbigt och självskadandet gav en trygghet för jag såg det som en utväg när ångesten blev för svår. Mitt sexmissbruk var en flykt och det var en trygghet att den flykten fanns. För så länge jag hade alla dessa saker i mitt liv så kände jag mig trygg och tröstad.

 

Jag hade alltid något att ta till när ångesten blev för hemsk och jag flydde och flydde in i ena missbruket efter det andra. 

Hela mitt liv blev en ständig flykt och det var kedjerökning, rakblad, cola och sex som hela min tonårstid kretsade kring. Allt för att fly.

Jag drack cola som ett sätt att orka hålla igång och tillslut blev det en tröst och en trygghet.

Jag kunde gå flera dagar utan att varken sova eller äta. Jag satt bara och rökte och drack cola, självskadade och flydde in i mitt sexmissbruk. Allt för att försöka fly den ständiga ångesten som rev inom mig. Det var svårt att hitta sig själv i allt dåligt mående och det blev även en flykt att förändra mitt utseende. Jag gömde mig bakom fula sminkningar och genom att klä mig utmanande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kändes som att om jag fick folk att bara se mitt yttre så kunde ingen se vad som rör sig på insidan. Jag fick ofta höra att jag var en tjej med "taggarna utåt" och jag tror mycket av det grundade sig i hur jag såg ut. För egentligen var jag extremt blyg och bara väldigt väldigt ledsen och ensam.


Idag, tio år senare har jag tagit mig ut alla missbruken. Det började med sexmissbruket.

När jag träffade Jakob var jag mitt uppe i det och jag använde sex som ett sätt att självskada. Men med Jakobs hjälp tog jag mig ut det och jag slutade med det väldigt tvärt.

Det var riktigt jobbigt och jag hade ingen att prata om det med så jag kände mig jätteledsen och jättedum varje gång jag fick tankar på att gå och träffa en annan man. För det var ju så mina tankar hade gått hela tiden innan. Jag var van att gå och ha sex med någon så fått ångesten blev för mycket och nu funkade ju inte det längre för jag var fast besluten att inte vara otrogen.

Jag tror att det var det som hjälpte mig att ta mig ur, att jag verkligen inte ville vara otrogen.

Jag började sedan arbeta med resten av mitt självskadebeteende och det tog många år av kamp för att ta sig ur det. 

Självskadandet hade ju funnits där sedan sex års ålder och jag kämpade och kämpade för att sluta.

Det är utan tvekan det svåraste jag någonsin gjort, men också det allra bästa. 

Jag blir friskare och friskare ju mer jag kommit ifrån självskadorna. 

Jag slutade också att dricka cola för några år sedan och rökningen är det som jag slutade med sist.

Det var väldigt läskigt eftersom det var min sista trygghet som jag hade kvar. 

Så jag kände när jag släpper detta så har jag ingenting kvar att trösta mig med, att fly med eller känna trygghet i.

Men nu är det ett år och åtta månader sedan jag rökte min sista cigarett. 

Det känns helt otroligt bra att jag lyckats ta mig ur allt detta med hjälp av bara min egna viljestyrka. 


Jag är ett bevis på att det går om man verkligen vill!

 
 
batmanbebis

batmanbebis

18 maj 2015 19:32

Också tagit mig ur sexmissbruk, hejja dig!

http://batmanbebis.bloggplatsen.se

Sara Modigh

18 maj 2015 20:22

Heja dig med! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Söndag 23 juni 03:15

För bara lite mer än ett år sedan fick jag en kommentar som verkligen satte sig djupt i mig. En kommentar här på min blogg som för mig så länge var mitt safe space där jag kunde ventilera och bearbeta mina tankar och känslor. Min blogg som tidigare...

Av Sara Modigh - Onsdag 15 maj 02:40

Det finns en stor del av mig som säger att jag aldrig kommer att få den kärlek och närhet som jag behöver. Som säger att jag aldrig kommer kunna känna mig trygg.  Jag känner mig så ensam och svag, jag har ingen som helst tillit till mig själv och i...

Av Sara Modigh - Fredag 15 mars 06:13

         

Av Sara Modigh - Fredag 1 mars 21:15

Det finns en grupp människor i vårt samhälle som inte tror på att psykisk ohälsa existerar eller åtminstone inte alla diagnoser.  ADHD är en sådan diagnos som människor gärna har åsikter om. Jag kan inte räkna gångerna jag har fått höra att "alla h...

Av Sara Modigh - Tisdag 26 feb 01:30

Jag är en skör liten själ, jag påverkas otroligt lätt av negativa eller spända stämningar.  Blir rädd, orolig och ledsen väldigt lätt.  Ibland känner jag mig som en liten mus i en värld av monster. Jag skulle så lätt trampas ner och bli helt förs...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se