En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 21 maj 2015

Hallucinationer

Av Sara Modigh - 21 maj 2015 12:15

När jag var i tonåren och några år upp så hade jag väldigt mycket hallucinationer. Jag själv minns inte jättemycket av själva hallucinationerna men jag kommer ihåg fragment och känslor från det.  
Jakob har berättat om alla möjliga olika knäppa saker som jag gjort när jag helt tappade verklighetsuppfattningen.
Mycket handlade om att jag kände mig förföljd eller att det var fullt med kryp överallt. 
   
Jag minns den obehagliga känslan som om något kröp över min kropp, hur jag såg människor som rörde sig utanför mitt fönster eller att jag hörde någon röra sig i närheten.


Jag slogs för någon dag sedan att jag faktiskt inte ens kan minnas när detta hände sist. Det måste ha gått flera år.
Det känns faktisk väldigt bra att det är ett avslutat kapitel i mitt liv.
För jag minns den där obehagliga förvirringen och den tillfälliga skräcken när mina mardrömmar blev verkliga.

För det var så det kändes. Det var som om jag drömde mardrömmar fast jag var vaken och jag hade otroligt svårt att skilja på hallucinationerna och verkligheten.


När jag pratade med min psykolog så berättade hon att det var något som kallades för gränspsykoser, som uppkommit på grund av min extremt höga ångest nivå. 

Jag vet att jag vid mammas död återupplevde lite slängar av det men absolut inte så som tidigare. 

För när jag gick i högstadiet fram tills att jag var runt 20 någonting så hade jag väldigt mycket problem med att skilja på vad som var verkligt och inte. 

Förmodligen för att det var den perioden av mitt liv då min ångest var som allra värst. 


Jag vet att jag vid tillfällen till och med har slutat andas så att Jakob har fått ge mun mot mun metoden för att jag inte andats på så länge att han trott att jag skulle dö. 

Jag vet inte varför det blivit så eller vad som hade hänt om han inte vart med. 

Jag vet bara att vid de tillfällena började det nästan alltid med syner av något slag som fick min redan höga ångestnivå att stiga till så kritiska höjder att jag totalt förlorade all kroppslig kontroll. 

Jag blev helt förlamad och kunde inte göra något alls. Ibland kändes det till och med som om jag svävade ur min kropp och på något konstigt vis tittade ner på mig själv där jag låg i en hög på marken och jag kunde liksom uppfatta att Jakob försökte kontakta mig men jag såg honom som om jag svävade någonstans bredvid och tittade på istället för att känna att han faktiskt rörde vid mig. 

Vet att det låter jätteknäppt men detta hände vid ett flertal tillfällen och i perioder till och med flera gånger i veckan. 


Den ångesten är bland det värsta jag upplevt i hela mitt liv och jag skulle inte önska det på min värsta fiende för det är så hemskt. 

Jag är otroligt tacksam att jag inte har den nivån av ångest längre. 



 
ANNONS
 
Ingen bild

Jakob

21 maj 2015 13:30

Senaste gången med riktig sån psykos som jag minns såhär var när vi hade bott i lägenheten i typ ett år och du skrubbade spisen med dina trosor och en halv flaska Vim.

Sara Modigh

21 maj 2015 13:39

Hahaha herregud, vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Så jag kör på skratta :P

 
Katta

Katta

21 maj 2015 21:44

Hej! Följer gärna dig, o allt du skriver om psykisk ohälsa. Lider själv av Borderline/bipolär. Varit sjuk sen 2005, men fick diagnosen först 2011
efter 6 år inom psykiatrin.

Kolla in min blogg, om min vardag med Bipolär...

http://livetstusentankar.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Emelie

22 maj 2015 18:17

Har också hallucinerat när ångesten varit svår och stressnivån hög. Nu hör jag dock saker trots att jag inte har så mycket ångest, vilket gör mig lite förvirrad, var det aldrig på grund av ångesten? De där "utanför kroppen"-upplevelserna låter förresten som dissociation.

Sara Modigh

22 maj 2015 23:46

Ja, allt sådant där kan man ju fundera sig tokig på när man försöker förstå det tycker jag. Jag tycker det känns som att allt ändras hela tiden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Tisdag 10 sept 16:30


"Du skrattar ju, så då kan du väl inte må så dåligt?"   Ja, jag är en person som skrattar mycket tillsammans med familj och vänner. Jag har en "bubblig" och energisk personlighet och människor i min närhet säger ofta att de blir glada av att vara...

Av Sara Modigh - Torsdag 25 juli 03:00


De allra flesta människorna jag känner älskar sommaren och värmen. Sommaren är semester, sol, bad, fest, värme och allt som är roligt.  Men för mig är det allt annat än roligt, hela sommarhalvåret innebär en försämring i min MS. Ju varmare det blir...

Av Sara Modigh - Söndag 23 juni 03:15

För bara lite mer än ett år sedan fick jag en kommentar som verkligen satte sig djupt i mig. En kommentar här på min blogg som för mig så länge var mitt safe space där jag kunde ventilera och bearbeta mina tankar och känslor. Min blogg som tidigare...

Av Sara Modigh - Onsdag 15 maj 02:40

Det finns en stor del av mig som säger att jag aldrig kommer att få den kärlek och närhet som jag behöver. Som säger att jag aldrig kommer kunna känna mig trygg.  Jag känner mig så ensam och svag, jag har ingen som helst tillit till mig själv och i...

Av Sara Modigh - Fredag 15 mars 06:13

         

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se