En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under maj 2015

Av Sara Modigh - 18 maj 2015 01:40

Ny uppdatering 2015-05-28

Här är ett till inlägg som är mitt från början. Det är bara vissa delar om mitt självskadebeteende Min MS och mammas död som är borttaget. 

 
Sen har vi även detta inlägget om tips till annhöriga som jag med har skrivit och som hon lagt upp som om det är hon som skrivit det.

 

 Detta, inlägget är kopierat från min presentation, även där är självskador och MS borttaget och bara datumet på mammas död, första personliga beskrivningen och diagnoser är ändrat.

 

Såg även inlägg som jag kände igen från en annan blogg som jag följer. Tycker det är riktigt trist att människor beter sig på det här viset. Totalt respektlöst och trots flera tillsägelser så sker det ingen ändring. Snarare tvärt om. 

Får fullt med kommentarer om att hon ska ta mina inlägg och lägga upp någon annanstans istället och att hon skiter i vad jag säger. 

Bara helt sanslöst oförskämt. 

___________________________________________________________________________

2015-05-18

Ännu ett inlägg kopierat från mig där bara diagnoserna är utbytta. 

Kudos till dig för att du faktiskt kunde skriva så pass mycket själv. 

Har tröttnat på detta nu, och kommer från och med nu publicera alla inläggen här eftersom det faktiskt är MINA inlägg, och jag tar inte bort dem förrän jag får en skriftlig ursäkt i bloggen för varje stulet inlägg. 

 

   


ANNONS
Av Sara Modigh - 17 maj 2015 20:45

Började dagen med tipspromenad tillsammans med Jakob idag, var faktiskt väldigt fint väder så det var skönt att komma iväg för det var rätt länge sedan det blev av nu. Jag vann dessutom på motionsbingon så fick en Sverigelott, men den var det tyvärr ingen vinst på. Hade ju inte suttit fel att vinna ett par miljoner liksom. Det hade kunnat lösa många problem. 

Sen när vi gått tipspromenaden och ätit lite lunch så åkte Jakob till jobbet och jag tänkte att jag skulle lägga mig och vila lite för jag har ont i halsen och kände att jag håller säkert på att bli sjuk. 

Men då skickade min bror ett meddelande till mig och frågade om jag vill följa med honom en sväng till A6 och köpa lite kläder till honom. Det ville jag gärna så han hämtade mig och så åkte vi till JC och jag fick vara smakråd när han valde vilka jeans han skulle ha. 

Sen när vi precis var klara ringde Alfons och ville ha skjuts till NetOnNet så då följde vi med dit. 


Sen så tyckte Ludvig att vi kan ju hitta på något så vi började med att äta lite glass och åka omkring lite och tillslut kom vi till Stadsparken där vi gick och kollade på massa pensionärer som dansade, kollade på lite djur och sen lekte vi massa på lekplatsen och skrämde säkert några barn. 

 

Men fy tusan så roligt vi hade.

Skrattade så tårarna rann och så jag nästan kissade ner mig. 


  Ibland önskar man att man var barn igen så man kan ha så där roligt jämt ;) 

ANNONS
Av Sara Modigh - 17 maj 2015 10:13

Att skriva både en kommentar och ett argt inlägg hjälpte tydligen inte. 


 

Nu är ännu ett av mina inlägg stulna.

Har skrivit och det enda jag får tillbaka är samma gamla spammeddelanden som jag har fått från personen under lång tid och dessutom undanbett.


Jag blir så trött på sådant beteende.

Varför går man och tar andras blogginlägg och publicerar som sina egna? 

Jag blir faktiskt vansinnig!

Det är inte okej. Nu är det krig ;)

Nä men skämt åsido. Jag tycker det är väldigt fegt att sno inlägg och sen inte stå upp för vad man gjort och istället tar bort det första inlägget och snor ett annat inlägg som ersättning. 


Visst detta är en liten skitblogg som har mindre besökare på en månad än vad jag har under en vanlig dag. Men ändå, Rätt ska vara rätt. 

Jag undrar om ett enda inlägg på den där bloggen faktiskt är egenskrivet eller om allt bara är kopierat från andra bloggar?

Skulle ju inte bli förvånad om hon inte skrivit ett enda ord själv med tanke på hur hon stulit mina inlägg och låtsats som om det var hon som skrivit dem. 


Hade hon lagt så mycket tid och energi på det hon skriver så hade hon inte lika lättvindigt stulit det, för då hade hon haft förståelsen för hur energikrävande och känslomässigt det kan vara att skriva.


Men men, tack för att du tycker mina inlägg är så bra att du vill låtsas att det är du som skriver så bra inlägg. Men som sagt, du måste länka till min blogg och skriva att det är jag som skrivit inlägget om du vill kopiera någon text från min blogg. 


Av Sara Modigh - 16 maj 2015 11:30

Blä, fy vad äckligt, men raka dig för helvete!


Ja det där är attityd som jag ofta stöter på. Jag får om och om höra att jag ska ändra på min kropp för att, ja varför egentligen?
För att anses snygg? För att passa in i den bild av kvinnor som vi vuxit upp med?
Redan från när vi är barn får vi lära oss att kvinnor ska vara silkeslena och hårfria.
Tanken på en hårig kvinna verkar för många vara helt absurd.
Jag har aldrig rakat mig för att jag vill, utan för att jag känt mig tvingad. Tvingad att göra det för att inte bli mobbad, få elaka kommentarer eller ses som konstig och äcklig.
Det om något borde ju vara absurt. Att dagligen behöva ändra på sin kropp för att passa in i samhället och inte bli utstött.
Att kvinnor med hår ska vara så konstigt? Vi alla har ju håret, så varför är det så otroligt konstigt att se en kvinna med kroppshår?


Sen jag bestämde mig för att sluta raka mig har jag fått åtskilliga kommentarer och frågor. "Rakar du dig aldrig?", "är du lika hårig överallt?" och min favorit "vad tycker din make om det?"
Tror du på allvar att han hade vart min make om han inte accepterade mig som jag är?!
Svaret på den frågan är att inte en chans att jag skulle ha gift mig med någon som är rädd för lite hår.

Jag tycker att det är så fruktansvärt onödigt att lägga sig i hur någon annan väljer att ansa eller inte ansa sitt kroppshår. Jag går inte fram till män på stan och frågar om de rakar sina pungkulor och jag skulle heller aldrig kräva att en man skulle göra det för att vara en "riktig" man. 

För jag upplever att det är lite där skon klämmer för många. De tycker att det är okvinnligt med hår.

Jag är ingen "riktig" kvinna om jag inte rakar mig. 

För som sagt har vi ju alla bilden av den hårlösa kvinnan som vi matats med i flera år.
Det är bara män som får ha hår under armarna utan att ifrågasättas och när en kille väljer att raka sina armhålor så är det en kul grej


Men om en tjej låter bli att raka sig då ses det genast som något politiskt eller som om hon inte bryr sig om sitt utseende. 


Kvinnligt kroppshår är tabubelagt och skamligt för att vi har fått lära oss att det är så det ska vara.
Att jag väljer att ha håret kvar är ett sätt att återta makten över att bestämma över min egen kropp. Att återta friheten att själv kunna välja.

Under många år kände jag mig tvingad till ett val jag själv inte kände mig bekväm med. Jag gjorde saker med min kropp som jag inte ville bara för att jag förväntades göra det. Jag tycker om mitt hår och jag har aldrig känt mig bekväm när allt är rakat. Det känns bara naket, obekvämt och äckligt.

Jag tror inte att man kan få en bra relation till sin egen kropp om man känner sig tvingad att ändra på något som man egentligen inte vill ändra på. 

Hur ska jag kunna acceptera mig själv och tycka om mig som jag är när jag tvingas in i en norm som jag inte vill vara i?


Detta blir min första sommar med fullt hår och jag tycker att det är jobbig och jag tycker att det är för jävligt att jag ska behöva känna så. Att jag inte ska kunna vara mig själv utan att ifrågasättas och få elaka kommentarer.

Kommer jag falla för det största grupptrycket någonsin och raka mig ingen? Det vet jag inte, det återstår helt enkelt att se. 

Det brukar ju oftast bli så när man inte längre kan dölja håret under tjocka strumpbyxor och långärmade tröjor.

För faktum är ju att jag tycker det är jobbigt med blickarna och kommentarerna så det blir lite pest eller kolera. Antingen har jag kvar håret och får gå runt och vara beredd på att få elaka kommentarer eller så faller jag för grupptrycket och utsätter mig själv för något som jag egentligen inte vill



Av Sara Modigh - 15 maj 2015 17:30

Vilka 5 tips har du för att må bra?

 

1. Skratta varje dag!     
Skrattet har varit min räddning. Om jag hade förlorat förmågan att kunna skratta hade jag aldrig klarat mig igenom allt som jag gått igenom.
Jag har kämpat hårt och mitt mål i livet är att skratta minst en gång om dagen.
I början var det tufft och många dagar har jag fått tvinga fram skrattet, för vissa dagar har varit väldigt jävliga och det har inte funnits mycket glädje just då. Men jag tror att om man letar så kan man hitta små ljuskällor även i dem mörkaste stunderna.

2.Var snäll mot dig själv!
När man mår dåligt är det lätt att man är negativ och tänker dåliga tankar om sig själv. Inte allt för sällan övergår också dessa dåliga tankar till destruktiva handlingar. Genom att försöka bryta det mönstret kan man påverka sitt mående till det bättre. Att tänka positiva och bra tankar är svårt men otroligt viktigt och ett stort steg är också att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv. Det kan vara till exempel genom att ta ett långt mysigt bad eller att ha en myskväll framför någon rolig film. Eller man kanske kostar på sig den där fina tröjan man så länge velat ha. Ha små stunder där du unnar sig själv att må bra och att vara snäll mot dig själv.

3. Hitta dina intressen!
Att ha något intresse eller hobby tror jag är väldigt viktigt. Det spelar inte så stor roll vad det är så länge man har något i sitt liv som man tycker om och som man kan hålla fast vid när allt är jobbigt. Ett intresse kan bli som en grund att bygga på när det i övrigt känns tungt och mörkt.

4. Utmana dig själv!
Att utmana sig själv är väldigt viktigt. För genom utmaningar sker utveckling och det ger även en kick när man känner hur man klarar något som man inte trodde att man skulle kunna. Så även om det är läskigt, kommer ta mycket tid och kraft och även om du vet att du kommer misslyckas om och om igen så är det en viktig kamp som faktiskt ger resultat om man bara fortsätter och utmana sig själv.

5. Se till ditt eget bästa!
Lär dig att känna vad som är bäst för just dig och gör det som du själv mår bäst av.
Släpp alla funderingar på vad andra tycker och tänker och gör det som funkar för dig för att du ska må bra. Men kom ihåg att våga ta emot hjälp och lyssna öppet på andras erfarenheter och våga prova innan du bestämmer dig för att något inte kommer fungera.

Var öppen för att hitta nya vägar för hut just du ska kunna må bättre!



#5min5maj


Av Sara Modigh - 14 maj 2015 10:55

Woho!!

 

Igår asså, vilken kväll/natt vi hade, det var så otroligt roligt.

Jag, Jakob och mina bröder + en kompis till ena brodern var och tittade på mina barndomsidoler när de spelade live på O'learys, nämligen Drängarna  :D


Jag fick en skiva när jag fyllde åtta år och jag kunde varenda låt på den där skivan utantill. Jag lyssnade på den där skivan i flera år och så igår, så fick jag se dem live. Det var askul :P

Inte för att jag fortfarande lyssnar på dem direkt, men kontrasten av att det här lyssnade jag på som barn och nu går jag på krogen och skriker och dansar till dem live var awesome.

 

Det var helt absurt mycket folk där dock. Vi stod i kö i nästan en timme innan vi kom in, och när de började spela så trängdes och puttades folk som bara den. 

Mina armbågar fick jobba flitigt för att folk inte skulle köra över mig. 

Det var asvarmt och efter ett tag gav jag upp med att försöka stå där mitt framför scenen. 

Så jag och Alfons ställde oss lite längre bort istället.


 


 

Träffade på min kusin där också så vi satt och pratade en stund och sen dansade vi lite. 

Det var riktigt trevligt. Så ja, kom hem vid halv fyra i natt för vi stannade till stängning.

och sedan följde vi med pojkarna när de skulle åka och äta. 

Så vi får väl se hur jag mår i eftermiddag eftersom jag typ bara sovit i fem timmar i natt och var ute och drack igår. 

Så trött som jag varit den senaste tiden. Men just nu mår jag kalasbra i alla fall!

Fortfarande aldrig varit bakis i hela mitt liv.


Av Sara Modigh - 13 maj 2015 11:45

Ibland undrar man ju hur människor tänker.

Vad tänker man till exempel när man går in på en privat blogg och kopierar ett inlägg precis rakt av och sedan publicerar som sitt eget?



Bara dagen efter att jag publicerade detta inlägget:

 
   


kommer det här upp på en annan blogg:

    

Allt utan rubriken är rakt av kopierat och det enda som skiljer rubriken är en felstavning och ett utropstecken. 


Jag lägger ner hela min själ i allt jag skriver, det här är alla mina känslor och tankar. 

Min blogg betyder jättemycket för mig och har många gånger varit min räddning just för att jag öppnat upp mig så mycket här på bloggen.

Jag lägger otroligt mycket tid, kraft och känslor i allt som jag gör på den här bloggen och jag tycker det är väldigt tråkigt att få mina texter stulna. 


Jag har inget emot om man vill citera något jag skrivit eller kopiera delar och att man är ärlig med vad man tagit texten ifrån. Men att ta ett helt inlägg och låtsas att man själv har skrivit det är absolut inte okej!

Det tror jag att de flesta förstår.


Det här är ett inlägg där jag öppnat upp och berättat om hemska upplevelser ur min ångestproblematik. 

Ett inlägg där jag pratar om något som hänt mig och hur min ångest känns för mig.

Även om många känner igen sig och säkert upplevt liknande saker så skulle jag uppskatta om ni använde er egna historia istället för min.

Alla har en förmåga att använda sina ord för att förmedla saker de vill ha sagt. 

Vill du berätta om din ångest och hur du blir bemött sätt i gång och skriv!

Det är jätteviktigt att prata om så istället för att kopiera någon annans livserfarenheter använd dina egna ord för att berätta om det just DU varit med om. 

Vill du lyfta vad någon annan upplevt eller varit med om. Skriv om personen, visa tydligt vad som är citat och länka till platserna du tagit citaten ifrån. 


Svårare än så är det inte.


Av Sara Modigh - 12 maj 2015 10:15

Diagnoser är bara förklaringar på de problem man har.

Det är en mall där symptom i en viss ordning eller blandning förklaras med ett enda ord. 


En diagnos berättar ingenting om en människa mer än just de symptomen och det definierar inte mig som person. 

Jag är inte min diagnos, mina symptom preciserar inte vem jag är eller hur jag är som person. 


En diagnos kan ge en förklaring till svårigheter som uppkommer på grund utav symptomen.

Att jag inte kan lyfta händerna över huvudet utan att bli otroligt matt och få iskalla myrkrypningar genom hela armarna är något som kan förklaras av att jag har Multipel Skleros, Att jag får ångest i vissa situationer kan härledas till att jag har GAD men det kan inte bestämma hur jag är som person.

Alla är olika. Vi har alla våra problem men i har också våra styrkor, våra mål och drömmar. Vi har olika ambitioner i livet och vi har alla våra egna sätt att nå dem. 

Alla har vi vårt egna sätt att tänka och alla har saker vi tycker om och saker vi inte tycker om. 


Allt som händer i vårt liv formar oss till det vi är och varje dag är en ny dag då vi får uppleva saker som så småningom kommer att fortsätta att forma oss. 

Att ha en sjukdom är självklart en sak som till stor del påverkar hur man utvecklas. Men det är bara en av många delar så att haka upp sig på bara en punkt är enligt mig väldigt dumt.


Det är lite som att påstå att allt som gör dig till den du är beror på ditt hår. 

Ditt hår är en del av dig och det kommer ibland påverka hur du blir bemött och det kommer forma dig på olika sätt. Men det är ju bara en liten liten del i ditt livspussel. Det är bara en ynka ingrediens i receptet till att du ska bli den du är. 

Likadant är det med allt annat också. Vissa ingredienser ger större påverkan än andra. Men de är ändå bara en del av allt som gör dig till den just du är. 


Hade jag inte haft min psykiska problematik så hade jag aldrig bloggat, jag hade förmodligen haft jobb nu och jag skulle antagligen aldrig ha träffat Jakob. 

De svårigheter jag upplevt har bidragit till att forma mitt liv och även att bli den jag är.

Eftersom det är så stora saker så kan man lätt se hur mycket de har påverkat. Men det är just det som är grejen. Det har påverkat mitt liv och hur jag har utvecklats som människa, inte bestämt att jag är på ett precist sätt som alla vet bara genom att läsa igenom diagnoskriterierna på de diagnoser jag har. 


En diagnos bestämmer inte över vem jag är!


 

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se