En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 2 juni 2015

Gnällspikar och attentionswhores

Av Sara Modigh - 2 juni 2015 20:05

 

Skrollade igenom Facebook lite slött medans jag låg och kollade på tv och så såg jag det här inläggen på en sida om att må psykisk dåligt och det väckte mycket tankar och känslor. 


Jag har många gånger fått höra liknande saker sagt till mig personligen och jag tror att det är många som känner igen sig i det. 

Så fort man pratar om att man inte mår bra så gör man det antingen för att man är en gnällig person som tycker synd om sig själv eller för att man vill ha uppmärksamhet och vill att andra ska tycka synd om en. 


Lägger även märke till kommentaren om att "de som har diagnoser och mår dåligt på riktigt" ska fortsätta kämpa.

Kan man inte må dåligt utan att ha en diagnos?

Jag har flera diagnoser och jag mådde ändå bra mycket sämre innan diagnoserna sattes.

Jag var lika sjuk, hade samma problem om inte fler då trots att jag inte hade fått papper på det. 

För det är ju det en diagnos är. Ett jävla papper med en beskrivning om vilka symtom man uppvisar sammanfattat i ett enda ord. 


Inlägget blev borttaget innan jag han kommentera och det var ju skönt på sitt sätt. Men jag hade ändå velat fråga hur hon tänkte när hon skrev det där. 

Jag menar, Tror hon inte att de som "grinar varje dag" mår dåligt? Det är väl fruktansvärt onödigt att skriva på det där viset?

Vad vinner man på att skriva sådär liksom?

© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Ibland känns det som om människor bara går med i grupper för att skapa bråk och slå ner på de som är sjuka.

Känns nästan som om det blivit lite av en sport att provocera och såra människor som mår dåligt och redan har det kämpigt nog. 

© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Nä, det är en tröttsam attityd måste jag säga och man kan ju inte annat än förvånas över att det finns så många människor som har så taskig människosyn trots att vi ändå lever på tvåtusentalet. 

Ta din tidsmaskin och åk tillbaks dit du kom ifrån. 



© Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

 
 
Sofia

Sofia

2 juni 2015 20:46

Ja slutar aldrig över att förvånas över människor längre... Kan man inte vara sluta vara så negativ, man behöver ju inte skriva nåt alls då tycker ja.

Ja har haft panikångest i många år, fick höra att några kompisar sa att ja hittade på, ända tills dom fick se när ja hade det. Då var dom tysta sen, det är inte min vänner längre idag men fy så ledsen ja blev, berättade det i förtroende och fick höra det tillbaka. Så man ska inte lyssna på såna tycker jag, man får ta åt sig av det bra som skrivs istället :)

Tack för gratulationerna :D

Kramis!

http://bian.bloggplatsen.se

Sara Modigh

2 juni 2015 21:11

Ja, det är väldigt tråkigt att det finns så många som har så dåliga kunskaper om psykiska problem.
Det finns många som mår dåligt och känner sig tvingade att dölja hur de mår bara för att de är rädda för att bli bortstötta eller inte trodda.

Det är så otroligt sorgligt att det är så.

Beklagar att du fick uppleva det där, mycket trist.
Förstår att de inte är dina vänner längre.

Man får hålla hårt i de som är bra och snälla istället inte värt att lägga energi på sådana som inte vill förstå.

:)

 
Ingen bild

Annonym

2 juni 2015 23:09

Din jävla fegis! Du törs nog inte sätta upp det för allmänhet nu! Våga du inte vissa upp inlägget nu fegis!

Sara Modigh

3 juni 2015 00:49

Du är fortfarande inte anonym och om du tänker dölja din blogg för mig så döljer jag allt om dig så nu får du vara nyfiken på vad jag skrivit istället ;)

 
Ingen bild

Annonym

3 juni 2015 17:29

Jag har också lika rätt att skriva om mina problem som du gör. Kommer inte att ger mig. Vi sitter ju samma båt och har samma så desså. Du kommer inte undan.

Sara Modigh

3 juni 2015 18:35

Mia, du vågar ju inte ens stå för vad du kommenterar
Du har rätt att skriva om dina problem ja, men inte att SNO mina inlägg och låtsas som att det är du som skrivit dem!

 
Ingen bild

Annonym

3 juni 2015 19:20

Det gör jag inte alls!!!!!!!!!!!!!!!!

 
Lina Tsutsumi

Lina Tsutsumi

3 juni 2015 19:33

Jag tycker det är så tråkigt och onödigt att folk ska kommentera sådär och dessutom fräckt att säga att de som faktiskt har diagnoser är värda att må dåligt. Alla behöver få må dåligt någon gång och kanske prata ut om det. Hellre prata om det än att hålla det inne.

Sedan kan jag förstå vad hon syftade på. Jag har själv vart med i en grupp för psykiskt sjuka där många enligt mig bara spydde galla över andra. Jag ville ett tag skriva att det kanske inte är lämpligt att skriva vissa saker eftersom många i gruppen precis som jag är säkert känslig för att se den informationen, men så kände jag att "äh, de får skriva av sig. jag går ur gruppen", vilket i och för sig är lite tråkigt, men det är bättre att bara låta det vara istället för att kommentera något så onödigt.

http://www.jagarbipolar.spotlife.se

http://www.jagarbipolar.spotlife.se

Sara Modigh

3 juni 2015 20:22

Ja, det är ju dock skillnad i hur man lägger fram det.
Ibland kanske man bara måste gnälla över sitt liv och få ur sig frustrationen.
Jag tycket det är bättre att låta bli att läsa de inläggen istället för att skuldbelägga de som mår dåligt och måste få ur sig det dåliga måendet genom att gnälla.

 
Ingen bild

Annonym

3 juni 2015 19:55

Det vet du inget om! Om jag har blivit beslten! Av andra människor! Du ska bara hålla käften!

Sara Modigh

3 juni 2015 20:18

Du har inte ett enda inlägg på din blogg som är värt att stjäla som du själv har skrivit.

 
Grön

Grön

3 juni 2015 20:32

Den där personen syftar nog på alla som skriver om sina problem, inte gör något åt dem, och skriver igen. Jag har varit sådan. För mig handlade det om uppmärksamhet och sympati, två känslor jag förväxlade med empati och kärlek då.
Men jag arbetade inte med mig själv då, jag har just nu inget bra svar på den frågan, kanske gav allt jag fick tillbaka iom mitt "gnäll" nog mycket fortfarande.

Jag vet inte vad jag ska säga utifrån mina erfaranheter om det här. På något sätt var jag uppenbarligen inte förmögen att arbeta med mig själv. På sätt och vis visste jag inte bättre, även om det är svårt att förstå just det.
Men sedan så är en person som gör på detta viset extremt frustrerande. Den kan verka omotiverad till att bli bättre, söka snabba lösningar, bara vilja ha uppmärksamhet. Jag har en vän som varje gång jag pratar med henne gör så. Men jag vet inte, har sagt åt henne på allvar en gång tidigare, att hon aldrig lyssnar, men nu så försöker jag istället kontra med frågor när jag kan. Så hon själv får fundera och inte leta tomma svar hos mig, som hon ändå inte kommer lyssna på.

Hmm... Det här inlägget hade en poäng, men den har nog försvunnit bakom alla rader. Men ja, sådanna personer kan definitivt uppfattas som jobbiga och inte vilja ha hjälp ens. Men å andra sidan är de nog ofta inte förmögna att hjälpa sig själva och har det som sitt sätt att visa de mår dåligt.

http://gronsjal.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 juni 2015 10:52

Fast genom att kasta en blick på en grupp kan man ju inte vara insatt i vad alla gör och inte gör åt sina problem.
Oftast kämpar personerna mycket mer än vad som syns.

Att söka uppmärksamhet och omtanke är verkligen inget fel. Det är en otroligt viktig del av livet och kan man inte få det hemma så är det klart att man söker sig till likasinnade på nätet för att kanske få lite förståelse och mänsklig interaktion.

Det är rent av livsfarligt att slå ner på dessa människor som visar sitt innersta och ber om hjälp.
För många vågar inte be om hjälp just för att de är rädda för exakt den där attityden som de nu fick slängda på sig i vad som skulle vara deras fristad.

Det finns ingenting som kan rättfärdiga den där kommentaren, ingenting.

 
Ingen bild

Annonym

3 juni 2015 20:37

Det ska du bara skita i! Vad jag gör m.m

Sara Modigh

4 juni 2015 10:47

mmmm m.m

 
Grön

Grön

4 juni 2015 11:11

Ja de flesta kämpar nog egentligen, om inte alla kanske tom. Kanske bara att de inte har energi att kämpa nog för att ta sig framåt för tillfället.

Men det kan vara frustrerande att försöka hjälpa någon som inte tycks komma framåt också.

Ja, alltså tänker jag efter så vet jag väl inte riktigt vad jag hade gjort för att få uppmärksamhet. När jag slutade få det så började jag med något annat ännu värre och dummare, skära mig, började ta nya "värre" droger och så. Till slut så hade det nog kunnat eskalera tills man dog.

Så ja, jag var nog lite för försvarande mot den där kommentaren tidigare. Även om jag förstår personen så finns det inget gott som kommer ur den.

http://gronsjal.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 juni 2015 12:05

Ibland existerar bara kampen att överleva och jag tror att det retar många. För bilden att man ska sträva efter att bli bättre och kunna passa in i samhället finns alltid där.
Men verkligheten ser ju inte riktigt ut så. Det tar lång tid och man kan vara fast på samma ställe under lång tid. Men det kanske är för att man lägger allt man har på att inte falla bakåt. Det är som att simma i en ström.
Man simmar och simmar allt man kan men är ändå på samma ställe. Men hade man inte simmat hade man ju spolats bort och drunknat i sitt dåliga mående.

Man måste låta det ta sin tid, blir man frustrerad kanske man inte är rätt person att hjälpa. För att låta sin frustration gå ut över någon som mår dåligt och kämpar för sitt liv är ju inte bra på något sätt.

Självklart har man rätt att känna sig frustrerad för det blir man, men man måste förstå att den frustrationen får verkligen inte gå ut över någon som faktiskt kämpar allt den kan.
Det är livsfarligt.

 
Grön

Grön

4 juni 2015 14:13

Ja, det är nog så i mångas fall som sagt. Själv vet jag att det handlade om att inte ha orken, modet, eller förmågan att göra det. Tror det enklast kan sägas som om jag inte var redo helt enkelt. Men till slut vart det nog och jag valde att ta tag i det på riktigt och försöka bli bättre och har arbetat mig framåt helas tiden sedan dess. Men som sagt, det är jag.
Nej jag försöker att hjälpa så gott jag kan och använda så lite energi som möjligt, utan att bli frustrerad. Henne jag pratar om dnu är ändå min vän så.

http://gronsjal.bloggplatsen.se

Sara Modigh

4 juni 2015 15:35

Bra att du hittade ett sätt att kunna utvecklas och gå framåt så att du kunde må bättre :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards