Direktlänk till inlägg 23 juli 2015
Ångest, ångest och ännu mera ångest. Alltid denna inre orolighet.
Det är så tröttsamt!
Jag önskar att jag kunde få vara ångestfri.
Ibland kommer ångesten över mig så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Jag har känt så mycket stress den senaste tiden att jag känner mig helt bräcklig så det har gjort att ångesten fått övertaget.
Jag känner mig så stressad och jag har fått en isande, svidande och ilande känsla långt upp i magen.
Känner mig ovanligt hungrig och jag tror det är på grund av stressen.
Jag har extremt låg stresstolerans.
Stress har jag aldrig klarat av och det påverkar mig väldigt negativt. Jag blir väldigt labil, har aldrig långt från tårarna, bryter ihop för minsta lilla, går runt och är irriterad, är ständigt ledsen och allt känns helt för djävligt. Till slut lamslås jag så mycket av stressen att jag blir helt handlingsförlamad. Jag slutar fungera under pressen.
Just nu sitter jag i bara pyjamas och äter chips för att dämpa obehaget i magen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se