En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 26 juli 2015

Nio år att vara tacksam över

Av Sara Modigh - 26 juli 2015 10:30

Jag är så otroligt glad och tacksam att jag lyckats hitta en så bra man att dela livet med.
Jakob har ställt upp för mig på så många vis och har funnits vid min sida genom så många svårigheter.

I nio år har han funnits där. Alltså nio långa år har vi vart ihop. 
Det är nästan svårt att förstå.

Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan Jakob.
För jag skulle aldrig kunna vara hel utan honom, han är en så stor del av mitt liv och har varit det så länge.

 

För trots att jag är så sjuk så har han ändå valt att stanna vid min sida och det beundrar jag verkligen honom för.

Men samtidigt känner jag lite, "vadå beundrar" och vadå "tacksam"?

Han är väl med mig för att han älskar mig?


Alla dessa kommentarer om att jag ska vara så tacksam över att Jakob vill vara med mig har satt sina spår. Jag känner inte längre mig värdig att ha ett förhållande.

Jag får alltid höra vilken tur jag har som har en så fin kille, och visst det håller jag med om.

Men när man ständigt också får höra att jag ska vara så tacksam över att han vill vara med mig så känns det inte så bra längre. Att han är så stark som "orkar med mig" och att "Jag hade aldrig orkat med att vara ihop med någon som är så sjuk"


Jag är inget jävla välgörenhetsfall så sluta behandla mig som om så var fallet!


Hade Jakob inte velat vara med mig så hade han inte friat och om han inte orkade med mig skulle han inte stannat i nio år!




Ta inte detta på fel sätt. Jag älskar min make över allt annat. Men alla dessa kommentarer om att jag ska vara glad att han "orkar med mig" får mig att känna mig äckligt värdelös. 


Det låter som om jag är någon jäkla pest och pina att vara med och att jag ska vara så fruktansvärt tacksam att någon ens skulle vilja vara i min närhet. 

Att jag ska vara tacksam att han vill vara tillsammans med mig. Jag känner lite som så att, om man lever i ett förhållande där man känner att man måste vara tacksam över att den andra vill vara ihop så är det inget bra förhållande. 

  

Den attityden att man ska vara glad att någon orkar med en är väldigt vanlig när man pratar om psykiska svårigheter. Den förekommer när man pratar fysisk sjukdom också, men jag upplever att det inte alls är i samma utsträckning. 

Jag kan inte räkna gångerna jag fått höra att Jakob är så bra som vill vara ihop med mig fast jag är psykiskt sjuk. Att han ska ha respekt för att han orkar med. 

Jag menar älskar man någon så gör man det väl oavsett sjukdom? 


Du slutar inte älska en syster, en mamma eller en bror bara för att den blir sjuk. Så varför skulle man då sluta älska sin fru eller sin man om hon eller han blir sjuk?



Alla förhållanden är inte alltid guld och gröna skogar, alla har sina upp och nergångar och tuffa tider kommer komma. Det gäller alla relationer man har.

Huvudsaken är ju egentligen hur man tar sig igenom de jobbiga stunderna. 


Jag och Jakob har haft tuffa perioder. Men vi har också många, många underbara perioder och trots att det varit jobbigt ibland så är det de stunderna som är svåra som gjort att vi verkligen lärt känna varandra på djupet och att vårat förhållande kunnat utvecklas väldigt mycket. 

Vi har lärt oss att hantera kriser och vi kan vara ett stöd för varandra i de svåraste av stunder. 


Man kan inte ge upp så fort man blir oense om något om man vill ha ett seriöst förhållande. 

Men tyvärr ser man allt oftare att människor går skilda vägar så fort de blir minsta motgång. 

Det känns som om det är många som inte ens vill kämpa för den de älskar längre. 

Man väljer alltid den "lätta vägen".


Men jag kommer i alla fall aldrig sluta kämpa för mitt förhållande även om det blir tufft. För jag värderar det högst av allt. 

Jag älskar Jakob och jag gör allt jag kan för honom och för oss!


Vårat förhållande är väldigt starkt och stabilt, vi känner varandra väldigt väl och står varandra otroligt nära. 

Jakob är den person som jag står närmast av alla människor. Han är den som vet allra mest om mig och den enda som verkligen känner mig.

Vi delar allt med varandra. 

Vi skrattar tillsammans, vi umgås och har kul och trivs i varandras sällskap. Den kärlek vi har

delar vi med varandra. 

Vårat förhållande är så mycket mer än bara sjukdom och de som säger åt mig att jag ska vara glad att Jakob orkar med verkar inte förstå det. 


Jag är inte bara sjuk, jag är en människa också! 


 

 
 
Ingen bild

Paulina

26 juli 2015 12:19

Ni är så fina! Och jag är så tacksam att Jakob har dig! :* <3

Sara Modigh

26 juli 2015 19:50

Tack fina Paulina :D

 
Ingen bild

Paulina

26 juli 2015 12:21

Och Jakobs frisyr på första bilden då! :P Här har jag gått runt och mobbat Simon för hans frisyr den senaste månaden, när jag skulle mobbat Jakob för frisyren på den bilden! :P ;)

Sara Modigh

26 juli 2015 19:49

Hahaha, den var ju så fiiiin :D

 
Anette

Anette

26 juli 2015 12:34

Bra inlägg, mycket hög igenkänning!

http://www.netza.se/blog

Sara Modigh

26 juli 2015 19:49

Ja, jag förstå att jag inte är ensam om att ha upplevt detta. :/

 
Bells Hell - Drogerna och rakbladens Drottning

Bells Hell - Drogerna och rakbladens Drottning

26 juli 2015 14:21

Du, det är avundsjuka. Stort jävla grattis till er. 9 år är lång tid. <3

http://bellshell.blogg.se

Sara Modigh

26 juli 2015 19:49

Tack :)

 
Maria

Maria

26 juli 2015 19:24

Alla borde säga att ni bägge har haft tur som hittat varandra, två fina människor som älskar varandra. Jag skulle bli väldig ledsen som nån sa så till mig tex att vilken tur att din mamma orkar stå ut med dig fast du är sjuk och behöver hennes hjälp.

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

26 juli 2015 19:49

Ja, så känner jag med :)

 
Caroline

Caroline

29 juli 2015 16:17

Jag har också en pojkvän som inte har psykisk ohälsa medans jag kan må väldigt dåligt. En del säger all cred till honom som orkar vara kvar för att jag kan vara väldigt intensiv. Men vi har en balans i vårt förhållande o jag är väldigt noga med att han inte ska känna ansvar över mig. Det ser jag till att andra som till exempel vården eller min fostermamma får göra ibland om jag behöver hjälp. Och han säger själv att han inte kunde ha haft en bättre eller finare flickvän än mig. Så det går faktiskt utan att det är en stark partner man har som måste stå ut med en. Kram

http://Viljaleva.devote.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards