En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 15 augusti 2015

Skär man sig där det syns, så gör man det bara för uppmärksamheten

Av Sara Modigh - 15 augusti 2015 13:30


Jo, det där har man ju hört förr.

Det är många som använder vart man har skurit sig som något slags bevis för om "man bara självskadar för att få uppmärksamhet eller ej".

Men jag lovar dig att när man sitter där, så otroligt djupt ner i sitt dåliga mående så är det sista man tänker på vem som kommer se och hur det kommer tolkas. Det enda man tänker på är att få ett stopp på helvetet man upplever.


Att skära sig på underarmarna är enkelt för att det är lättåtkomligt och det går snabbt och lätt att komma åt. Man kan gå i heltäckande kläder men ändå få in något vasst under tröjärmen.

För att självskada någonstans så att det inte syns kräver planering och det är sällan något man har när det krisar.

För det är ju ofta i en kris som behovet att självskada uppstår.  


Jag har vuxit upp med mitt självskadebeteende och underarmarna har tagit den största delen av det för att man behöver inte klä av sig naken för att komma åt. 


När jag första gången självskadade så var jag sex år gammal och hade ingen aning om hur det skulle sluta och hade aldrig någonsin hör talas om självskadebeteenden.

Mitt självskadebeteende eskalerade från att nypa och riva till att slå och bita, och att bita sig själv någon annanstans än på underarmen är väldigt svårt så redan väldigt tidigt i början av mitt självdestruktiva beteende blev just armarna väldigt mycket den del som jag skadade, och som också därför blev ett vanligt val i fortsättningen. För det var ju just smärta i armarna som jag lärt mig att förknippa med känslan av frihet som självskadandet gett mig. 

Så även om jag självskadade på andra ställen så kändes det aldrig lika bra som på armarna eftersom det var där jag i början "lärde in" att smärtan skulle fokuseras på. 

När suget efter självskadorna kommer så är det en abstinens som ilar och kliar under huden på armarna och då handlar det inte alls om dig och vad dina ögon kan råka få se efteråt.


För trott eller ej, allt handlar faktiskt inte om dig!

Jag skiter fullständigt i din uppmärksamhet om den riktats till mina självskador, jag kunde inte bry mig mindre om vad en random idiot tycker, tänker, känner och så vidare om mina självskador. 

Jag har aldrig och kommer aldrig att uppskatta några kommentarer från främlingar som handlar om mina ärr.

Jag vill inte ha sympati, jag vill inte ha någon som tycker synd om mig, jag vill inte ha frågor om varför, jag vill inte höra hur dumt det är och jag vill inte höra om dina obildade åsikter om det.



Och vadå " de som skär sig är bara ute efter uppmärksamhet"?
Vad är egentligen den där magiska uppmärksamheten som man alltid hör så mycket om?

Vad tror ni händer? Att man skär sig lite i armen och får ett slavfölje av uppasserskor som smörar för en dygnet runt?
Eller "what's the big deal" liksom?


Eller är det det faktum att det finns de som har så svårt att nå ut med hur dåligt de mår att de i ett desperat försök att få hjälp från vården gör en självskadande handling som är så otroligt fruktansvärt och hemskt? Så hemskt att vi måste sprida den informationen vidare och varna alla runtomkring så att de som självskadar totalt ignoreras av allt och alla?


Att prata om ett tabubelagt ämne som att må psykiskt dåligt i ett samhälle få fullt av fördomar och oacceptans är jävligt svårt. 

Så vad i hela friden är det som är så hemskt med att det finns ett fåtal personer som självskadar som ett rop på hjälp för att de inte kan förmedla sin inre smärta och sitt dåliga mående på något annat sätt.

Det angår ju inte dig ändå så du behöver ju inte bry dig?

 

Det är upp till personer i den omedelbara närheten och sjukvården att se till att personen får hjälp, så bara blunda och gå vidare istället för att leka viktigpetter och basunera ut hur alla som självskadar bara gör det för att få uppmärksamhet. Detta enbart baserat på dina obildade, fördomsfulla och, om jag ska vara helt ärlig, rätt egocentrerade teorier om hur det är att ha ett ett självskadebeteende.

 

Så vill jag tillägga en sak till, jag är mer än bara mitt självskadebeteende så istället för att fokusera på mina ärr kanske ni kan ta och lära känna personen bakom ytan, se mig i ögonen ooch lär känna mig istället för att dömma mig efter min sjukdomshistoria!

      

 
ANNONS
 
Teah

Teah

15 augusti 2015 15:22

Du är bäst!

http://www.nouw.se/g4ywh00r3

Sara Modigh

15 augusti 2015 15:23

Tack :D
Du är inte så pjåkig du heller ;)

 
Ingen bild

Victoria

15 augusti 2015 16:48

Bra skrivet! Önskar verkligen att alla kunde läsa detta, ta in det i deras huvud och låta det stanna där!

Sara Modigh

15 augusti 2015 23:11

Tack så mycket :)

 
Ingen bild

niniz

17 augusti 2015 16:30

Håller med. Har aldrig skärt mig själv, men ibland känner jag ett "tryck" eller vad ska man säga i höger handleden där jag varit extremt nära att skära och jag liksom känner ett sug av att vilja skära just där :/ Lyckast låta bli även om jag ibland tryckt hårt nog att lämna märken där med "fel" sida av kniven. Jag är ganska anti social och hatar att få uppmärskamhet (specilet när folk är oroliga för mig) så att jag skulle känna så här för att "vilja få uppmärksamhet" låter helt absurt -_-

Sara Modigh

17 augusti 2015 18:41

Så skönt att höra att du lyckats låta bli. Självskadebeteenden är verkligen ett helvete som jag inte önskar ens min värsta fiende.

 
Antidrom

Antidrom

3 september 2015 01:48

Om man skadar sig själv blir man inom psykiatrin behandlad som en spetälsk, och samhället ser på en med förakt, även efter att man har slutat göra sig illa. Så jag undrar också var all den där uppmärksamheten som har utlovats finns? Måste man kanske skicka in en ansökan och kvittera ut den någonstans? =P

http://antidrom.blogspot.com

Sara Modigh

3 september 2015 10:25

Haha ja såååå kanske det är! Det skulle ju förklara ett och annat.

 
Ingen bild

Ida

Lördag 6 juli 21:35

Jag hade ett självskadebeteende för ett tag sedan o det jag märkte mest va att dom falska vännerna man trott varit riktiga vänner lämnar en o dom äkta stannar + att det är som att alla som ser det frågar alltid varför o det är en så onödig kommentar för man får bara mer ångest o då förutsätter man bara mer o mer

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Tisdag 10 sept 16:30


"Du skrattar ju, så då kan du väl inte må så dåligt?"   Ja, jag är en person som skrattar mycket tillsammans med familj och vänner. Jag har en "bubblig" och energisk personlighet och människor i min närhet säger ofta att de blir glada av att vara...

Av Sara Modigh - Torsdag 25 juli 03:00


De allra flesta människorna jag känner älskar sommaren och värmen. Sommaren är semester, sol, bad, fest, värme och allt som är roligt.  Men för mig är det allt annat än roligt, hela sommarhalvåret innebär en försämring i min MS. Ju varmare det blir...

Av Sara Modigh - Söndag 23 juni 03:15

För bara lite mer än ett år sedan fick jag en kommentar som verkligen satte sig djupt i mig. En kommentar här på min blogg som för mig så länge var mitt safe space där jag kunde ventilera och bearbeta mina tankar och känslor. Min blogg som tidigare...

Av Sara Modigh - Onsdag 15 maj 02:40

Det finns en stor del av mig som säger att jag aldrig kommer att få den kärlek och närhet som jag behöver. Som säger att jag aldrig kommer kunna känna mig trygg.  Jag känner mig så ensam och svag, jag har ingen som helst tillit till mig själv och i...

Av Sara Modigh - Fredag 15 mars 06:13

         

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se