Ja igår var jag och fick min bromsmedicin igen. Det blev mitt nittonde dropp av den här medicinen.

Jag kan lova att den här sjukdomen har botat min nålskräck för jisses vilken nåldyna man känner sig som. 

Igår tog det tre försök att sätta nålen som ger droppet och det är inte första gången det händer.

Undra hur många gånger jag blivit stucken egentligen de senaste två åren?

Har ju tagit ex-antal blodprover, gjort en lumbalpunktion som tog cirka 7 stick innan nålen satt rätt, vart på 3-4 magnetkameraundersökningar med infusion av kontrastvätska, haft fyra månader med injektioner varannan dag och så nu då droppet, och som sagt så var ju detta det nittonde droppet och många gånger har man ju behövt sticka om så antalet stick är nog rätt många vid det här laget så man blir ju van vid stickandet.

Men det är ju jobbigt att vara så svårstycken. Man har ju inte så mycket valmöjliheter.

Fick testa att sätta PVK på tre olika ställen igår och tillslut blev det i höger armveck (som vanligt) där jag inte vill ha det eftersom man blir så orörlig och inte kan göra någonting när man inte kan böja armen. 

Men men som jag säkert sagt förr, att sitta och stirra in i en vägg i två timmar i månaden är väl egentligen inte ett så högt pris att betala när det kommer till att behålla sin hälsa så länge som möjligt. 

Jag hoppas hoppas hoppas att den här medicinen fortsätter att fungera för mig. 

I oktober är det dags för MR igen så då får jag svar på om medicinen fortfarande är lika effektiv.

Jag är ju fortfarande JC-negativ så det innebär ju att medicinen fortfarande går att använda utan större risker så det är ju jättebra. 

 

Maria

2 september 2015 16:08

Port a cath är inget de har diskuterat med dig som är så svårstucken? Bara en tanke som slog mig. (Det gjorde inte ont) :P

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

2 september 2015 16:28

Jo det var bland det första sjuksköterskorna sa till mig när jag påbörjade den behandlingen. Första gången tog det ju typ tre försök och andra gången höll de på i 45 minuter innan det funkade. Men läkaren tyckte att risken för infektion är för stor och att den inte skulle användas tillräckligt för att de då ska vilja ta den risken.
Annars hade ju det varit väldigt skönt.

 

Maria

2 september 2015 22:11

Oki, ja det hade ju underlätta för både dig och sköterskorna.

http://www.borderlinelivet.blogg.se

Sara Modigh

2 september 2015 22:42

Ja det hade det ju absolut

 

linda

26 oktober 2015 16:01

vilken bra blogg du har. Jag har också en MS diagnos och bloggar om allt från orättvisor till recept på mat som är bra för själen. titta gärna förbi och kommentera. kram linda

http://www.annasassistans.se/author/lindas

 

johan

27 maj 2016 14:52

Jättebra blogg, härligt att se och läsa. Blir bokmärke och länk hit. Tack!

http://www.novasis.se

Sara Modigh

27 maj 2016 15:48

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...