Direktlänk till inlägg 20 november 2015
Åh vad trött jag är! Huvudet värker, kroppen värker, snoret rinner, halsen gör ont. Jag känner mig stel i ryggen och nacken. Jag hostar och nyser om vart annat och ångesten är skyhög.
Dessutom så är jag är hungrig.
Japp, det låter väl kul det?
Just nu ligger jag hemma och är förkyld och borde verkligen se till att äta lite middag men jag orkar inte riktigt ta mig upp ur sängen.
Jakob jobbar i kväll så då är det upp till mig att fixa mat även om det bara är att värma den i mikron.
Det brukar funka bra i vanliga fall. Men just nu när jag är förkyld utöver det vanliga helvetet så har jag verkligen inte orken.
Jag prokrastinerar genom att kolla på Youtube-videos istället för att äta även fast jag vet att jag borde resa mig upp och gå ut i köket och värma min matlåda.
Varför ska det vara så svårt?
Jag fattar inte, jag är ju hungrig så jag vill äta. Men jag förmår mig inte riktigt att fixa maten.
Nu har jag till och med börjat skriva ett blogginlägg om att jag borde äta bara för att skjuta upp det ytterligare för att jag inte orkar gå och fixa maten än.
Men det är väl det normala när det kommer till att vara mig. Det där med att äta blir alltid lågprioriterat när jag är ensam och mår dåligt.
Men jag ska ta mig i kragen nu med en gång och se till att fixa den där maten.
Inga sjukdomar ska få stoppa mig från att kunna fixa mat till mig själv.
Jag har ju faktiskt varit i den situationen innan då jag verkligen inte kunde fixa mat till mig själv och dit vill jag verkligen inte igen. Så nu när jag vet att jag kan ska inget få stoppa mig!
Jag kan, jag vill, jag vågar!
Nu Nu nu ska jag gå!!!!
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se