Idag har varit en lång dag!

Jag har nämligen varit och hjälpt till vid julmarknaden i Bårarp. 

Jag har precis kommit innan för dörren och har varit där sen klockan tio i morse och det har vart full fart hela dagen. Jag har stöpt ljus, rättat till mattor, skivat ost, hjälpt till i butiken, sjungit jullåtar och svarat på massor av frågor.

Det var verkligen jättetrevligt och roligt att det kom så mycket människor. Till och med jultomten var där och hälsade på barnen och tog emot deras julklappsönskningar.

En av de bästa önskningarna måste ju vara från en liten kille på fem år som önskade sig ett vasst svärd. Det ger många frågor. Vad ska han med svärdet till och varför måste det vara vasst? hmm

Sen var det en unge som önskade sig en lillebror. Tror dock inte att det är tomtens uppgift att fixa det ;)

Det var fullt upp från det att det började vid elva till att det slutade vid fem så känner mig rätt slut nu om man säger så. Men dagen var inte slut för att marknaden var färdig, för efter det så hade vi en timme innan det var dags för barnkalas för min lilla lillebror som fyller 20 år imorgon. 

Den timmen spenderade jag och min syster med att fota lite i fotostudion som hon och min bror har byggt.

Det var skojigt måste jag säga :)

Sen var det kalas för lilla Ludde och vi fikade lite och han fick öppna lite paket. 

Han fick lite tröjor, strumpor och en halsduk sen fick ha en av världens bästa presenter någonsin. Nämligen en ring med matchande öronclips med Edvard Blom på. 



Det var en present som gav många skratt.
Det var roligt måste jag säga. Ibland får jag sådan snilleblixtar. Man vet aldrig vad man får av mig i present. 

När fikat var uppätet och paketen öppnade så begav vi oss hemåt igen.
Så efter en väldigt lång och kall dag är jag äntligen hemma igen och jag är så trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Nu väntar jag bara på att Jakob ska komma hem från jobbet så ska vi äta lite kvällsmat och kolla på någon tv-serie så får jag sova sen. Det ska bli så skönt. Har ont i hela kroppen efter den här dagen.   

Eller jag blev åtminstone kallade för det igår av en man jag hade samtalat med på en chatt. Anledningen? Jag kallade honom "ful man" efter att han kallat mig för "tjock kvinna" eftersom jag somnade och inte svarade på ett par timmar.

Zaidoon 1:49
Jag är 29 år gammal och jag är singel dessa är mina bilder
Sara 1:50
Jag är 25 och jag är gift
Zaidoon 1:52
Jag är ledsen för stör du jag inte vet att du är gift
Sara 1:53
Okej
Zaidoon 1:54
du är väldigt snäll
Sara1:55

Tack

Zaidoon 1:56

Can I meet you
1:57
I'm attracted to you
1:57
Plz

Zaidoon 10:26
Kan jag få tillgång till dina privata foton?

12:58
Zaidoon
You are so fatty
Sara 12:59
?
Zaidoon 13:05
Fatty woman
Sara 13:29
Ugly man
Zaidoon 13:29

Dirty woman
13:30
Racist
13:30
Fuck to race
Sara 13:31
Oja
Zaidoon 13:32
I'm Muslim
13:33
Why you be angry?
Sara 13:35
För du är otrevlig och respektlös
Zaidoon13:39
Fucken bitch
Sara 13:50
Det där bevisar exakt min poäng
Zaidoon13:53
nej det är din respekt och du är rasistiska
Sara13:53
Vad har jag sagt som är rasistisk menar du?!
Zaidoon13:55
du hatar Arabisca

Sara 13:56
Varför skulle jag göra det?
13:58
Däremot kanske jag hatar dig just nu. Men det har ingenting med din religion eller ditt ursprung att göra. Utan det beror på att du beter dig som stor jävla rövhatt!

..................................................

..................................................

..................................................

.......................

Vad är egentligen rasism? Är det någon som vet överhuvudtaget längre?

Är man rasist när man ger tillbaka med samma mynt? Är man utsatt för rasism när man som svensk blir kallad svenne av ett gäng bråkstakar? Är man rasist om man hissar flaggan eller sjunger nationalsången? Är pepparkakor i luciatåg rasistiska? Är hela julen rent utsagt rasistisk?

Eller är det så att vi faktiskt tappat begreppet om vad rasism är? 

Rasistkortet slängs ut precis hela tiden och ofta används det i situationer där det inte alls är relevant. 

"Hähä du är inte intresserad av att ha sex med mig, då är du rasist" - Nej det är jag inte! Bara för att jag inte är intresserad av att idka samlag med någon så betyder det inte att det har med religion eller hudfärg att göra. Det handlar snarare om att jag inte ligger med alla människor i hela världen. 

"Hen sa "Vita subba" till mig, därför är jag utsatt för rasism." - Nej det är du inte. Skillnaden mellan rasism och mobbning är att mobbning sker av en begränsad grupp människor på till exempel en skola eller arbetsplats. Rasism är när mobbningen sker av ett helt samhälle. 

Den här eviga diskussionen om vem eller vad som är rasist och varför känns så tröttsam. 

Hela ordet har, i alla fall för mig, nötts ut. Begreppet rasism känns urvattnat och som en sådan där grej folk hela tiden slänger ur sig utan att tänka sig för. Det känns lite som om det snarare är en förolämpning än ett ord för att beskriva ett rashat och de följder det hatet får för de utsatta.  

Är jag rasist? 

Jag hoppas innerligt att så inte är fallet, för jag anser att alla människor ska få leva på lika villkor. Jag önskar att ingen någonsin ska behöva diskrimineras på grund av härkomst, utseende, sexuell läggning eller sjukdom/handikapp. 
Jag anser också att alla har rätt att ha sin egna tro och sina egna seder.  Jag är svensk, därför gör jag "svenska saker" som att fira midsommar, äta köttbullar och sjunga luciasånger. Men vad är egentligen "Svensk".

Jag brukar inte precis gå runt och reflektera över mitt ursprung och min svenskhet. Jag bara gör det jag är van vid och det jag är uppvuxen med, precis som alla andra. 

Precis som att vissa familjer äter ärtsoppa varje torsdag firar vissa länder jul den 24-26 december. Alla har vi seder vi är uppvuxna med och det borde respekteras. Jag tror inte att så många bryr sig om vad grannen äter på torsdagar, så varför bry sig om ifall grannen firar jul eller inte? 

Vi är alla människor med tankar och känslor och borde behandlas där efter.

Hmm, nej. Jag håller inte med.

Jag är sjuk, och jag har många gånger sett dessa bilder på Facebook som delas med det där budskapet. Jag förstår att det ska syfta till att man när man är sjuk önskar att man ska vara frisk och man önskar inget annat än det. En slags mening som ska förmedla att man ska vara tacksam över det man har och vara glad över att man är frisk. 

Men till mig som är sjuk säger det också lite det att jag inte ska kunna ha några drömmar eller önskningar utöver att vara frisk. Men jag håller som sagt inte med...

För jag önskar att alla i min familj ska hålla sig friska och må bra, jag önskar att människor skulle vara snällare och mer förstående mot varandra. Jag önskar att krig inte fanns och att människor slutade vara så egoistiska. Jag önskar att samhället ska bli mer fyllt med kunskap om psykisk ohälsa så att alla fördomar och respektlöshet försvinner.

Jag önskar att jag fick min mamma tillbaka!

Jag önskar mig lycka och trygghet och så önskar jag mig ett varmt och kärleksfullt hem som städar sig självt. Jag önskar att jag var ekonomiskt oberoende så pengar aldrig behövde vara ett bekymmer.  Jag önskar mig ett skumdisko i en hoppborg tillsammans med alla roliga människor jag känner.

Jag önskar mig äventyr och upplevelser. Jag önskar mig Svenssonlivet med villa, bil med tillhörande körkort och så önskar jag mig barn.

Jag önskar mig et samhälle utan brottslighet och jag önskar att fattigdom inte fanns.  

Jag önskar mig ett självförtroende som aldrig vacklar och förmågan att alltid älska mig själv som jag är. Jag önskar jag vore riktigt riktigt bra på något och jag önskar att jag var vältränad, alltså inte utseendemässigt utan i kondition, fysisk styrka och uthållighet. 

Jag önskar att jag hade en slät och fin hy utan alla ärr, bristningar och celluliter. Jag önskar att jag kunde äta vad jag ville utan att gå upp i vikt. Jag önskar att jag alltid ska vakna utvilad och pigg, jag önskar att jag aldrig mer fick några finnar och jag önskar mig massor av snygga kläder som alltid sitter perfekt.  

Jag önskar att jag aldrig någonsin fick skoskav eller ont i fötterna igen. Jag önskar att jag var allvetande och jag önskar att jag kunde allt på första försöket.

Jag önskar mig bättre balans och att jag inte ska kunna halka eller snubbla så att jag kan gå i riktigt snygga klackar. Jag önskar att alla mediciner skulle vara jättebra och utan biverkningar.

Jag önskar att jag var global Elit på CS:GO, jag önskar mig dagsfärska kanelbullar och så önskar jag mig förmågan att kunna måla snyggt...

....och självfallet så önskar jag att jag var frisk! Men bara för att jag är sjuk så är det inte

det enda jag önskar!

Det jag försöker säga är att, bara för att jag är sjuk betyder det inte att jag inte har drömmar och önskningar precis som alla andra. 

Jag skulle snarare säga att du som är frisk har 1000 önskningar, men jag som sjuk har 1001 önskningar.

Att drabbas av en svår sjukdom betyder inte att man slutar drömma, för mig betyder det bara att jag har fått ännu en dröm. 

Jag tror att drömmar är otroligt viktigt för alla människor och att ett liv utan drömmar inte skulle vara värt att leva.

Hur små och betydelselösa eller hur stora och ouppnåeliga drömmarna än är, så tror jag att det är en drivkraft som får oss att vilja fortsätta leva. 

Speciellt för den som är sjuk och är nära att ge upp hoppet. 

Jag tycker faktiskt att det känns lite klumpigt att säga att den som är sjuk enbart har en dröm.

Det är som om ni menar på att hela våra liv enbart är en önskan om att bli frisk och ingenting annat.

Att vi inte kan känna glädje, uppnå några mål eller ha några drömmar alls. Att vi inte kan leva och drömma som andra människor utan måste pausa vårat liv i väntan på att bli friska.

Så är det ju inte riktigt.

Men när man blir sjuk kan drömmar förändras, man kanske önskar sig god hälsa som prio ett istället för en ny bil. Men jag skulle aldrig påstå att alla sjuka människor enbart kan önska att de var friska och ingenting annat. 

Önskningen om att få vara frisk är en av de högsta önskningarna jag har, men det är absolut inte den enda. 

För trots att livet ibland är skit skulle jag aldrig någonsin vilja byta bort det livet jag har idag. För jag är ju faktiskt den jag är tack vare allt som jag har gått igenom. Jag har allt det jag har och det är jag oerhört glad över. 

Jag har fått uppleva otroligt mycket som jag annars inte hade fått göra. Så om jag skulle hitta en magisk lampa med en ande inuti som gav mig tre önskningar, vilka de än var, upp fyllda så vet jag faktiskt inte om "att bli frisk från alla mina sjukdomar" skulle vara en av mina tre önskningar. 

Hade jag vart i en av de där perioderna då jag mådde som allra sämst så kanske det hade blivit en av mina tre önskningar att få bli frisk.
Men för det mesta funkar ju ändå livet helt okej även med en sjukdom som Multipel Skleros och en hel hög med psykiska diagnoser. Det är svårt många gånger, det kan vara frustrerande.

Men det är mitt liv och magiska önskningar existerar ju inte så hur mycket jag än önskar att jag vore frisk så kommer det inte ske. 

Önska kan man ju alltid, men att lägga all  min önskekraft och alla mina drömmar på något som jag vet aldrig kommer ske tycker jag låter oerhört tråkigt. 

För jag håller fast vid att drömmar är viktiga och jag tror på att ha så många drömmar som möjligt

Om du fick tre önskningar, vad skulle du önska då?  

Jaha ja, då har ännu en helg gått. 

Dagarna går så otroligt fort. Jag tycker att speciellt den här tiden innan jul brukar tiden gå väldigt fort. Förmodligen för att man har så mycket för sig just då. Jag har just nu varje helg uppbokad med något ända fram till nästa år. 

Nu är det visserligen inte många helger kvar. Men det har vart rätt fullt upp de senaste helgerna som varit också. 

Just denna helgen så bjöd jag och Jakob hem familjen hem till oss på tacoskväll. 

Det var väldigt trevligt och känns lite som ett vuxenpoäng att bjuda hem syskonen och pappa på middag.

Jag tyckte det var jättekul även om det var lite trångt. 

Jag lagade mat och så satt pappa bredvid och vi pratade, sen när maten var klar kom syskonen och så åt tacos vi och hade det trevligt. 

När vi hade ätit färdigt så spelade lite spel. Vissa mer entusiastiska än andra haha

     När vi hade spelat lite så var det dags för alla att åka hem. För några av oss skulle nämligen upp tidigt nästa dag och åka till Boda borg tillsammans. 

På lördagsmorgonen åkte alltså jag och Jakob till Boda borg med Alfons och hans tjej och Ludvig och hans kompis.

Vi kom dit strax efter tio när det precis hade öppnat och det var kul, för då var det inte så mycket folk.

Så vi behövde inte vänta så länge utanför banorna. 

Förra gången jag var dör så var det sportlov så då var det väldigt mycket folk och man fick köa utanför nästan alla banorna.

Den här gången var det inte lika mycket människor där, även om det mitt på dagen var lite mer människor där.

Vi började först med att tävla i lag. Jag Ludvig och hans kompis var i ett lag och Jakob, Alfons och hans tjej var i andra laget. 

Det gick faktiskt väldigt bra och när vi skulle äta middag så låg i lika i antal banor vi klarat.

Tyvärr så kände jag av min MS väldigt mycket. Betydligt mycket mer än förra gången jag var där. Det känns lite oroväckande tycker jag. 

I alla fall så bestämde vi att vi skulle hjälpas åt allihopa istället för att vara i lag mot varandra. Så att det skulle bli lite lugnare tempo så jag skulle orka med resten av dagen. 

Men det var faktiskt kul att vara alla tillsammans och vi lyckades faktiskt precis på sista minuten att klara alla femton banorna!

Jag tycker att det var riktigt bra jobbat av oss att lyckas med alla banorna. 

Speciellt de som vi kämpade med så mycket förra gången men aldrig klarade. Jag och några kompisar var ju där precis i början av detta året och vi kunde verkligen inte klara vissa av anorna hur mycket vi än försökte och man kände ju att man var så otroligt nära att lyckas. 

Så det är jättekul att vi listade ut hur vi skulle göra. 

När vi kommit hem så var jag riktigt trött så jag låg och vilade lite medan Jakob kollade på hockey.

Vi hade egentligen planerat att vi skulle gå på krogen. Men vi var alla rätt trötta så vi bestämde att jag, Jakob, Ludvig och hans kompis skulle spela ett CS:GO drinking game. Varje gång vi förlorare en omgång så fick vi ta en shot. Desto fler vi förlorade desto svårare var det att vinna haha.

 
Nej, men skämt åsido, det gick ändå förvånansvärt bra med tanke på hur mycket vi drack haha
Men vi hade i och för sig Ludvig i vårt lag som var nykter eftersom han skulle hämta vår syster på jobbet när hon slutade vid två.

När Ludvig sen åkte för att hämta Tildis så följde vi med dem till McDonalds och åt äppelpaj. 

Så jag hade det väldigt roligt både fredag och lördag måste jag säga.

Söndagen fick bli en väldigt lugn och mysig dag. 

Boda borg kändes i min kropp haha. Har ont precis överallt fortfarande och har blåmärken över hela kroppen. 

Jag och Jakob gjorde varma mackor och låg i sängen och kollade på alla avsnitten av julkalendern vi missat och sen så kollade vi på en film. 

Vi hade det väldig mysigt och jag var jättetrött och somnade på kvällen och sov en stund innan jag gick upp och spelade lite CS:GO fast i nyktert tillstånd. 

Jag har verkligen fastnat i det där spelet haha. Jag hoppas att jag blir lite bättre snart dock haha.

Är lite svårt att hänga med när de jag spelar med har spelat det där spelet i typ 800 timmar mer än jag. 

Men det är kul och jag har lärt mig lite i alla fall :)

Sen blev det dags för kvällsmat eftersom vi hade hoppat över att äta middag så lyxade vi till det med att äta knäckebröd med köttbullar på till kvällsmaten.

Sen så tittade vi på en ny tv-serie som vi började titta på för några dagar sen och jag tycker att den är bra så den kan jag rekommendera till er som gillar tv-serier.

"How to get away with a murderer", heter den :) 

Jag hoppas att ni också haft en trevlig helg!

Gjorde ni något kul?

"Det lönar sig inte "göra det minst ansträngande" som att pimpla i sig mediciner. Löpning och styrketräning har hjälpt mig sjukt mycket från ångest och en psykos jag har haft så detta är något alla bör göra."

Ja, så lyder en kommentar som jag precis råkade hitta i en grupp om psykisk ohälsa på Facebook, och det är en kommentar som får mig att bli lite illa till mods. 

För det är en kommentar som på flera sätt speglar en bild som alldeles för många har av att äta mediciner mot psykisk ohälsa. 

Det är bilden av att det skulle vara att ta "den lätta vägen".

Det finns mycket okunskap när det kommer till hur folk ser på människor som äter psykofarmaka.

Precis som ovan så är det till exempel attityden att man gör det lätt för sig genom att äta mediciner, men det finns även många tror sig veta "den riktiga" boten och ger alltid förslag på vad man ska göra istället för att ta sina mediciner och så finns den där bilden av att man tar några tabletter och sen blir det bra.

Men psykofarmaka är varken en lätt väg utan någon ansträngning, eller en bot. Men medicinen är ändå för många människor livsviktig och för en del människor krävs livslång medicinering för att den personen överhuvudtaget ska kunna fungera. 

Att säga att man "tar den lätta vägen" om man äter medicin är att förminska den person som faktiskt behöver medicin för att klara av sitt liv. 

Man förminskar den personens problem och lidande och skuldbelägger denne för att den tar medicin.

Om man liknar psykisk ohälsa med influensan kanske ni som säger sådana saker kan få en klarare bild.

När du är drabbad av influensan ligger du där i sängen med din riktigt höga feber, värk i kroppen, extrema trötthet, dina stela värkande leder, huvudvärk, hosta och kanske till och med kräkningar.

Du är alltså riktigt riktigt sjuk. Att ta en Ipren eller Alvedon är inte att ta den lätta vägen, det kommer inte heller att göra dig frisk. Det dämpar bara några av symptomen så pass mycket att du kan ta dig upp ur sängen och äta och dricka lite så att du överlever dagen. 

Det är så det funkar med psykisk ohälsa också, medicinen kan behövas som en krycka för att överhuvudtaget kunna ta sig upp ur sängen och ha ett fungerande liv. 

Fast skillnaden mellan psykisk ohälsa och influensan är ju dock att influensan går över på en vecka, psykisk ohälsa är något som kan följa dig genom ett helt liv.

Jag tror att människor har svårt att förstå att även det som tycks vara det minsta lilla problem kan bli otroligt jobbigt i längden om det aldrig försvinner.

Att ha hosta i en dag eller två påverkar ju inte så mycket och det är inte många som skulle klaga på det. Men när du hostar och hostar varje dag år ut och år in så börjar det påverka precis allt i ditt liv. 

Finns det då hostmedicin som kan hjälpa dig att dämpa hostan och få dig att kunna fungera bättre i vardagen, varför inte ta den? 

Behöver man medicin så behöver man den. Det är inget som gör någon till en sämre människa.

Medicin kan vara precis det stödet man behöver och det handlar inte om att göra det enkelt för sig eller att man inte vill bli bättre. Det handlar om vad som krävs i stunden för just den människan.

Behöver du inte medicin så bra för dig, Grattis! Då har du det bra som slipper det eländet som det faktiskt är för många att äta psykofarmaka. 

Men om jag verkligen behöver medicinen och får hjälp av det så ska jag inte behöva lyssna på människor som nedvärderar mig baserat på att jag är så sjuk att jag måste äta mediciner. 

Med det sagt så menar jag inte att man enbart ska förlita sig på en medicin, jag tror att det är viktigt att ha en bra balans mellan medicin, rutiner i vardagen, motion, bra mat och terapi för att man ska kunna må bättre. 

Man tar inte mediciner för att det är kul, man gör det för att man måste. 

Jag är oerhört glad över att jag nu är en av dem som faktiskt klarar mig utan medicin mot min psykiska ohälsa. För medicineringen var för mig en kamp med många hemska biverkningar. 

Jag brukar inte vara en så stor förespråkare för att ta mediciner, men jag tycker inte att man ska se ner på de som gör det och kalla det för att "göra det minst ansträngande" som att det vore det enklaste i världen att vara så sjuk och behöva dessa mediciner för att orka fortsätta kämpa. 

Att lägga sig i någon ananas medicinering och säga att de borde motionera istället för att göra det minst ansträngande och pimpla mediciner är enligt mig fruktansvärt oansvarigt. 

Medicinering är en fråga enbart mellan en patient och dess läkare. Ingen annan ska tala om för mig eller någon annan huruvida de ska ta sin medicin eller inte. Det är ingen som ska döma någon annan för att de är så sjuka att de behöver en medicin och ingen har rätt att se ner på någon annan människa bara för att de äter medicin. 

När SVT Nyheter i Skåne och Helsingborg utgav sig för att vara Sara 14 år på sajten Kamrat fick de många sexuella meddelanden från vuxna män. 

Det jag kan säga är att jag en gång var Sara 14 år och jag kan vittna om att dessa män faktiskt existerar. Jag pratade med de där gubbarna, jag har fått alla de där meddelandena och jag träffade faktiskt några av de där männen. De där männen som kontaktar barn i sexuellt syfte.

Dessa män kontaktade alltid mig. Det räckte att logga in på Snyggast.se, Lunarstorm, Helgon och så vidare för att X-antal män skulle höra av sig. 

Så det är inget som jag blir förvånad över att det existerar, för det har jag vetat länge.

Men det som förvånar och framför allt skrämmer mig är de män och kvinnor som öppet sitter och klankar ner på SVT och skuldsätter dem, istället för männen som sexuellt utnyttjar barn. 

Det skriks om brottsprovokation och att "flickan" skrev som en vuxen. Man skyller på "Sara 14 år" för att hon kontaktat män eller uppträtt sexuellt. Något som SVT motsäger sig ha gjort.

Alla dessa män som skrivit till "Sara" har gjort det i tron om att hon är en fjortonårig tjej. 

Det är helt oförsvarbart att skylla sina sexuella handlingar mot ett barn på barnet. Det är du som vuxen som ska ansvara för dina handlingar. Det är du som vuxen som ska se till att du inte utnyttjar barn sexuellt. Det spelar ingen roll hur barnet klär sig, vad barnet skriver eller ens om barnet ber dig att komma över och ha sex. Du ska inte göra det ändå!

FÖR DET ÄR ETT BARN!!

Jag var det där barnet, din dotter kan vara det där barnet, din syster kan vara det där barnet. 

Varje ung flicka du ser kan vara det där barnet som får hundratals sexuella meddelanden från äldre män och som utnyttjas sexuellt av vuxna via internet.  

Är då verkligen det viktiga i frågan vem som skrev först eller vilket politiskt parti männen tillhör?

När din fjortonåriga dotter utnyttjas av en femtioårig man, kommer du säga till henne att hon får skylla sig själv och att det är hennes eget fel?  Nej, det kommer du inte göra.

Ni glömmer det viktigaste av allt, barnen som faktiskt utsätts för detta dagligen.

Uppenbarligen så existerar ju män som har kontakt och för sexuella konversationer med barn, man vet att det finns män som lurar till sig bilder genom tjat, manipulation och utpressning. Vi vet att unga tjejer träffar äldre män och utnyttjas sexuellt. Det är ingenting nytt.

Så varför hakar ni upp er på detaljer i hur undersökningen kring ett enstaka reportage gick till?

Männen har ju bevisligen skrivit dessa saker till en flicka de trodde var fjorton år gammal.

Jag vet av egen erfarenhet att man inte måste locka fram dessa män genom att själv skriva och ge sexuella inviter. Men oavsett om ett barn gör det så ger det inte en vuxen man rätten att vara sexuell med ett barn. Bara för att du blir lockad av en ung flicka är du inte fri från skuld om du utnyttjar den flickan sexuellt, det tycks vara många som glömmer det. 

Det är mycket som händer nu innan jul och stressen börjar sätta sina spår.

Jag känner panik över alla julklappar som måste köpas och ångesten är väldigt påtaglig. Jag gillar inte när det är så mycket saker som måste göras på så kort tid. 

Just nu är jag så trött så det känns som om jag tagit sömntabletter. Jag bara sover och sover och sover. Nu i under denna veckan hade jag tänkt att jag skulle försöka vända tillbaka dygnet lite men jag orkar verkligen inte gå upp trotts att jag sovit i åtta timmar. 

Kanske är det på grund av sömnbristen i helgen?

Men jag har haft svårt att ta mig upp på morgnarna i flera veckor även fast jag har somnat i tid. 

Jag har dessutom ont i ryggen. Jag börjar bli lite orolig faktiskt eftersom det inte tycks gå över. 

Efter helgen på Dreamhack så blev ju allt drastiskt värre ett tag. Men det har gått tillbaka igen som tur är. Men värken finns ju där fortfarande och är irriterande.

Det är så mycket problem både kroppsligt och psykiskt så det känns som om jag knappt orkar hålla ihop.

Jag förlorar snart greppet helt och ger upp och bosätter mig i sängen så jag aldrig mer behöver gå upp igen.