Direktlänk till inlägg 3 mars 2016
På Facebook finns det människor av alla dess slag. Vissa skriver nästan aldrig statusuppdateringar och andra skriver ut varenda liten detalj i sitt liv.
Den senaste tiden har jag märkt att det nästan blivit som en grej att skratta åt människor som delar med sig av lite väl mycket detaljer ur sina liv.
Men samtidigt så kan jag ändå tycka att den öppenheten är bra. Det är bra med människor som vågar vara öppna, det är skönt när man kan känna igen sig och man känner att man är inte ensam om att vara med om knäppa, pinsamma, roliga eller konstiga saker.
Vi är alla människor och vad är egentligen för mycket information?
Är det fel att prata öppet om sjukdomar, mediciner, kroppen, bajs, sex, känslor och tankar? Är det fel att ställa frågor eller ha funderingar?
Det tycker inte jag!
Jag tror att det är bra att kunna vara öppen. När man är sluten och inte vågar be om råd och tips så tror i alla fall jag att livet blir svårare än det behöver vara. Jag tror att en generell öppenhet i tillvaron bidrar till att fler vågar fråga och vågar prata öppet om allt.
Så låt oss alla förundras i fenomenet Facebook och den otroliga öppenhet som där finns ;)
Jag tycker det är skönt när folk kan bjuda på sig själva.
För ungefär ett år sedan skrev jag om det pinsammaste jag någonsin varit med om och det är faktiskt skönt att kunna vara öppen och bjuda på sig själv.
Har ni någon sådär roligt härligt pinsamt ni vill dela med er av? Lämna gärna en kommentar :)
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se