Ibland får jag så fruktansvärt dåligt samvete för att jag mår bra. 

Eller kanske inte för att jag mår bra, utan mer för att jag gör saker som får mig att må bra. Jag känner mig som en dålig människa för att jag fokuserar så mycket på mig själv och bara göra saker som får mig att må bra. 

Jag fokuserar på att kolla på roliga serier, umgås med familj och vänner, spela spel, äta god mat, ta det lugnt, bada bubbelbad, shoppa på secondhandbutiker, skriva på min blogg och så vidare.

Ibland känner jag att jag egentligen borde fokusera på att plugga för jag känner mig inte värld att må bra.

Jag vet att jag borde ha ett jobb, jag vet att det borde ske en utveckling. 

Jag skäms över att mitt mående redan som det är börjar bli sämre igen och jag känner mig som en dålig människa som inte prioriterar att må skit och ha ett jobb istället för att må bra. 

Som den här helgen har jag haft det jättekul och umgåtts med både familj och vänner.

På fredagen så var jag och Jakob på bio med min bror och hans tjej.      

Vi var och såg på Deadpool och det var en så otroligt rolig film. Den bästa jag sett på länge.

Men inte nog med det, när filmen var slut mötte vi upp mina andra syskon och gick ut och åt mat tillsammans. 

Vi hade det verkligen jättetrevligt när vi satt där och åt och pratade med varandra om allt möjligt.

Sen kommer jag hem och så skämdes jag över att jag varit ute på både bio och ätit ute samtidigt som jag bara sitter hemma och ugglar på vardagarna. 

På lördagen gick jag och Jakob på secondhand och jag köpte en klänning.

Sen på lördagseftermiddagen träffade vi lite vänner på ett café i stan där vi satt och fikade och spelade spel i ett par timmar. Det var så otroligt trevligt och det var så kul att komma ut lite och få träffa vänner.

Men sen kommer jag hem och så skäms jag över pengarna jag spenderat som jag egentligen inte har eftersom jag inte har ett jobb där jag kan tjäna pengar. Hat jag verkligen rätten att gå ut och fika och köpa kläder när jag inte jobbar och gör rätt för mig?  

På söndagen fokuserade jag på att skriva ett blogginlägg lite snabbt innan vi skulle iväg till Jakobs föräldrar och hälsa på. 

Så jag satte mig och skrev för att jag ville hinna publicera något innan vi åkte iväg.

Bloggen betyder så mycket och ibland funderar jag på om den håller mig tillbaka lika mycket som den håller mig levande? 

Jag är rädd att förlora bloggen och när läsarantalet sjunker fylls jag av ångest och känner mig nästan ensam och övergiven. 

Jag lyckades i alla fall skriva ett inlägg och jag fick lite mer läsare och då blev jag ju glad. Men samtidigt så får jag dåligt samvete för att jag sitter vid en dator hela dagarna istället för att göra något vettigt av mitt liv. 

Vi åkte iallafall iväg till svärföräldrarna och där pratade mycket och så spelade vi spel med Jakobs syster och kusin som också var där och hälsade på.

Vi spelade DiXit, lite Alias och ett spel som heter Gloom.

Jag hade det jättetrevligt och det tror jag att de andra hade också. Jag tycker verkligen om Jakobs familj och det är så kul att spela spel med dem.

Jag kunde glömma lite av vardagens alla bekymmer en aning, så som det brukar vara när jag är ute och umgås med min familj eller mina vänner.

Men nu när jag sitter här hemma i min ensamhet helt slut efter helgen kan jag inte låta bli att tänka att jag är en dålig och självisk människa som prioriterar dessa helger framför att offra mig och lida igenom en vardag med ett riktigt jobb.

Rent psykiskt och fysiskt borde jag ju ha energin att jobba om jag kan klara tre dagar med att umgås med familj och vänner?  

Jag känner att jag inte gjort mig förtjänt av att göra saker som jag mår bra av, jag känner att jag så länge jag inte har ett normalt liv inte förtjänar att göra normala roliga saker.

Om jag är så sjuk att jag inte kan jobba borde jag ju stanna i sängen och ligga där tills jag blir frisk nog. 

Men samtidigt vet jag ju också att om jag bara stannar i sängen så blir jag inte friskare. 

Jag vet att jag behöver hålla igång mitt liv och göra saker.

Det faktum att jag faktiskt kan åka hem och äta hos mina svärföräldrar, spela spel på ett café, gå på bio och äta ute är bevis på en enorm utveckling och ett stort steg i rätt riktning. 

Men ändå så skäms jag över det. 

Jag är så fruktansvärt trött på att vara sjuk och må så här dåligt!

 

Carro

7 mars 2016 17:46

Nu blir jag nästan förbannad på dig!
Dåligt samvete för att du gör saker som andra tar för givet? Skämmas?
Är man frisk så orkar man jobba, sköta hemmet OCH göra saker man tycker är roligt.
Är man sjuk måste man sålla. Man måste prioritera vad man kan lägga sin energi på.
Att lägga den energi som finns på att ha en vardag som känns givande och meningsfull är ingenting att skämmas för. Tänk istället att FAN VAD BRA JAG ÄR som orkade allt det!
Din man gjorde ju samma saker trots att han jobbar. För han har den energi som det är meningen att man ska ha. Har han dåligt samvete? Missunnar han dig?
Skulle inte tro det.
Så sluta genast.

Sara Modigh

7 mars 2016 19:39

Tack, jag behövde höra det där.
Jag har fått någon fix idé om att jag inte är värd att ha roligt och må bra så länge jag inte bidrar till samhället genom att jobba.
Jag känner mig som en dålig person som bara går hemma och kostar pengar samtidigt som jag bara kämpar för det som är roligt och som jag mår bra av.
Men egentligen vet jag ju att det är det jag behöver göra för att få ett värdigt liv.
Men det är lätt att glömma bort det ibland

 

Linnea

7 mars 2016 17:59

Jag vet att det är svårt men jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete. Efter att jag hade haft aktivitetsersättning (typ sjukersättning) i några år insåg jag hur viktigt det är att göra saker jag mår bra av. Jag började se det som mitt jobb att ta hand om mig själv och utvecklas.

Nu nästan tio år senare har jag både barn och eget företag (på deltid) vilket jag aldrig skulle ha klarat av om jag inte hade tagit hand om mig.
Jag har fortfarande mycket att lära bland annat om att ta hand om mig själv men jag har ju hela livet på mig :)

Ta så lång tid du behöver, du gör inte "ingenting" du jobbar på att må bättre :)

http://tealovers.blogg.se

Sara Modigh

7 mars 2016 19:35

Gillar tanken på att det är mitt jobb att se till att ta hand om mig själv och att försöka må bra.
Tack så jättemycket för det. Jag ska verkligen försöka tänka så när jag får dessa känslor och tankar igen.

och tack för att du delar med dig. Det känns skönt att höra att du tagit dig så långt :)

 

Emelie

7 mars 2016 20:20

Åh vad jag känner igen mig i de här tankarna. Särskilt jobbigt är det när omgivningen pressar på (tror inte att de menar att pressa men det är så jag uppfattar det) och frågar om man inte kan skaffa något jobb nu. Vissa verkar typ tro att man inte VILL jobba.

Sara Modigh

8 mars 2016 13:22

Precis!
Jag har såå många gånger fått de där frågorna om det inte finns något jobb jag skulle klara av.
Frågor om vad jag vill jobba med och när jag kommer kunna börja jobba.
Ständigt fokus på det där med att jobba.
Ibland känns det som att det är det enda som betyder något.
Skit samma om jag blir frisk, huvudsaken är att jag kan jobba.

 

Jakob

11 mars 2016 09:39

Jag tjänar pengar nog för att vi båda ska ha det bra, men de är ju inget värde om jag inte har dig att dela de med :) Och för det behöver du göra det du mår bra av!

Sara Modigh

11 mars 2016 13:04

Ja det har du ju rätt i, men ofta är det svårt för mig att känna att jag förtjänar att ha roligt och må bra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...