Direktlänk till inlägg 30 maj 2016
Fy faan vad dåligt jag mår.
Jag svär inte ofta, inte i bloggen i alla fall. Men nu mår jag så fruktansvärt dåligt. Jag fattar inte vad det är som händer. Varför mår jag såhär?
Kunde knappt somna i natt för jag kände mig så ledsen och fylld med ångest, och det är inte bättre idag.
Jag har nära till gråt och känner mig så trött på livet. Vill inte dö, men vill lämna allt och fly från skiten. Jag orkar inte med det här mer. Jag vill ha ett annat liv, ett bättre liv.
Ett liv där jag kan vara frisk och lycklig.
Jag känner mig så sliten och jag orkar inte med, jag äter nästan aldrig på dagarna längre. Jag kommer mig inte för att göra det. Även fast Jakob brer en smörgås åt mig på morgonen och lägger den i kylskåpet så kan jag inte resa mig upp och gå och hämta den. Jag orkar inte.
Minns inte ens när jag duschade sist, jag kan inte förmå mig själv att göra det.
Jag känner mig helt apatisk, ligger långa stunder och bara stirrar in i väggen. Fast i mina egna tankar och mitt dåliga mående.
Men idag ska jag verkligen försöka se till att äta en där smörgåsen och se till att tvätta mig.
För jag vet ju att ingenting blir bättre av att bara ge upp. Jag vet ju att jag måste göra saker även om det känns så tungt som det gör just nu.
Jag måste bara försöka hålla ut tills vändningen kommer. För jag vet ju av erfarenhet att förr eller senare så kommer det vända igen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se