Direktlänk till inlägg 31 maj 2016
Mår inte direkt något bättre idag. Men jag lyckades ta ett bad och göra mig själv ren igår och jag åt även lunch. Så det känns ju skönt på sitt sätt att jag faktiskt har klarat av det.
Jag hoppas på att det kommer gå lika bra idag.
För jag vet ju att det är bra att hålla fast vid rutinerna även om det känns meningslöst ibland.
Jag vet ju att jag måste äta även fast jag inte mår bra.
Det där med maten är så svårt för mig, när jag är ensam hemma på dagarna har jag inte orken eller lusten att äta. Kanske just för att jag är ensam?
Men sen på kvällarna när jag ska sova kan jag knappt sova för att jag är hungrig eller sugen på att äta något. Men orken att faktiskt äta något finns där fortfarande inte. Så då tänker jag, jag får äta min lunch i morgon när jag vaknar. Men äter jag när jag har vaknat? Nej det gör jag inte.
Inte ens när jag är hungrig förmår jag mig att äta något.
Äter bara när Jakob är hemma och äter, så har det varit i ganska många veckor nu.
Matrutinerna är bland det första som kraschar när jag börjar må sämre igen. Så jag måste verkligen jobba på det där att se till att äta min lunch igen.
Det började väl egentligen att fallera för flera månader sedan då jag slutade äta frukt till lunchen.
Sen för 2-3 månader sedan så slutade jag även att äta kvarg, och för några veckor sedan slutade jag även äta min smörgås som jag har brukat äta till lunch.
Det är så svårt att få livet att gå ihop när man inte har ork eller lust att leva längre.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se