En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 2 juni 2016

Den plötsliga döden

Av Sara Modigh - 2 juni 2016 21:00

Mardrömmar, fy vad jag hatar dem. Men något jag hatar ännu mer är när katastroftankar infiltrerar min hjärna innan jag ens hunnit somna. Jag hatar att ligga där i min säng och försöka somna samtidigt som ena hemska tanken efter den andra skrämmer slag på mig. 

Det handlar ofta om dödsfall eller hemska trauman i familjen. Våldtäkt, översvämningar, bränder, sjukdomar död och elände.


Min bror har dött i en bilolycka, min syster har blivit kidnappad, mitt hus har brunnit ner och pappa har gått bort i en hjärtinfarkt.
Ja det är så tankarna går. Tankar som för mig känns så verklig att jag knappt vågar yttra orden för då kanske det blir till en äkta verklighet.
Dessa tankar som följt mig under hela mitt liv känns nu verkligare än någonsin och jag är så rädd för det jag tänker och att de ska uppfyllas. För det är min största skräck. Men samtidigt finns tankarna där som en tröst, för om ja tänker dem så är jag ju åtminstone förberedd på det som kan hända.

Jag har alltid haft den här formen av katastroftankar, men sen mamma dog och katastrofen faktiskt har hänt en gång. Så har det blivit verkligare. Vetskapen om att döden kan komma och slita i från dig vem som helst när som helst gör dessa tankar så mycket värre. Vetskapen om hur snabt ett trauma kan ske har gjort katastroftankarna så mycket verkligare. Jag kan inte längre tänka att "det där kommer aldrig att hända", för nu vet jag at det kan hända vem som hellst när som hellst. 

Jag kan inte längre bli av med de där tankarna och de känns verkligare än någonsin förut. Det känns som om min hjärna försöker förbereda mig på det väststa. Jag vill inte bli så chockad igen, jag måste förbereda mig för det värsta och inte låta det överrumpla mig igen. 


Bara tanken på att jag kunde sitta hemma i min lägenhet helt ovetandes om at min mamma låg döende utan att mörka något, hur jag under alla timmar hon låg där död inte kunde märka något alls och sen tillslut, mitt när jag satt och målade naglaran så kom chocken, då när jag fick veta vad som hade hänt. 

När jag fick höra att min mamma hade hittats död.


Nej aldrig mer igen vill jag vara med om det. 

 

Men är alternativet bättre? Att jag ligger här livrädd med dessa hemska tankar på vad som skulle kunna hända? Nej, det är det inte! Hur får man dessa tankar att försvinna när en del av mig ser det som ett skydd mot en framtida chock? 


 
 
 
Annorlunda

Annorlunda

3 juni 2016 18:40

För mig är katastroftankar av en liknande kraft som panikångesten. Den är mig övermäktig och när dom kommer vet jag inte vad jag ska göra. Det är olidligt och jag vet verkligen hur du har det. Jag inbillar mig precis som du att om jag förbereder mig mentalt så kommer det bli lättare. Så där sitter jag och försöker verkligen sätta mig in i tanken och känslan av att min man har dött. Planerar vad jag ska göra. Har jag råd med lägenheten? Kan jag vara en ansvarsfull djurägare som ensamstående eller måste jag göra mig av med katterna? Ska jag flytta till staden där min närmaste familj bor för att ha stöd närmare? Klarar jag ens av att bo själv eller måste jag söka assisterat boende? Jag har till och med gått så långt att jag planerar att med min psykiatriker göra upp en krisplan för vad jag ska göra och hur psykvården kan stödja mig om det händer. Så jag känner väl igen det där att man tror det är bättre att vara förberedd men frågan är om det är det? Eller gör det bara att man ältar och går igenom det i huvudet om och om igen? Kommer jag må bättre om jag gör upp en exakt plan på vad jag ska göra? Jag vet inte... Det blev en lång kommentar och jag kommer kanske göra om den till ett eget inlägg på min blogg så om du läser den kanske du känner igen dig. Givetvis länkar jag så det syns vad jag fick idén ifrån.
Kram till dig och jag önskar dig ro och styrka! <3

http://nouw.com/annorlunda

Sara Modigh

3 juni 2016 22:09

Tack för att du delar med dig. Även om det är tråkigt att höra att även du lider av det här. Så är det ändå skönt att veta att man inte är ensam. Att man inte är ensam om att ha dessa tankar, att ha känslan av att man måste förbereda sig för alla katastrofer som kan komma och så vidare.

Bara vetskapen om att det är fler som upplever detta är ju ett stöd så vore väldigt glad om du skrev ett inlägg om detta du med :)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards