Direktlänk till inlägg 2 juni 2016
Mardrömmar, fy vad jag hatar dem. Men något jag hatar ännu mer är när katastroftankar infiltrerar min hjärna innan jag ens hunnit somna. Jag hatar att ligga där i min säng och försöka somna samtidigt som ena hemska tanken efter den andra skrämmer slag på mig.
Det handlar ofta om dödsfall eller hemska trauman i familjen. Våldtäkt, översvämningar, bränder, sjukdomar död och elände.
Jag har alltid haft den här formen av katastroftankar, men sen mamma dog och katastrofen faktiskt har hänt en gång. Så har det blivit verkligare. Vetskapen om att döden kan komma och slita i från dig vem som helst när som helst gör dessa tankar så mycket värre. Vetskapen om hur snabt ett trauma kan ske har gjort katastroftankarna så mycket verkligare. Jag kan inte längre tänka att "det där kommer aldrig att hända", för nu vet jag at det kan hända vem som hellst när som hellst.
Jag kan inte längre bli av med de där tankarna och de känns verkligare än någonsin förut. Det känns som om min hjärna försöker förbereda mig på det väststa. Jag vill inte bli så chockad igen, jag måste förbereda mig för det värsta och inte låta det överrumpla mig igen.
Bara tanken på att jag kunde sitta hemma i min lägenhet helt ovetandes om at min mamma låg döende utan att mörka något, hur jag under alla timmar hon låg där död inte kunde märka något alls och sen tillslut, mitt när jag satt och målade naglaran så kom chocken, då när jag fick veta vad som hade hänt.
När jag fick höra att min mamma hade hittats död.
Nej aldrig mer igen vill jag vara med om det.
Men är alternativet bättre? Att jag ligger här livrädd med dessa hemska tankar på vad som skulle kunna hända? Nej, det är det inte! Hur får man dessa tankar att försvinna när en del av mig ser det som ett skydd mot en framtida chock?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se