Ignorant är för mig är det värsta jag skulle kunna bli kallad, därför är jag väldigt försiktig med hur jag använder just det ordet. Det är alltså inget ord jag tar lätt på eller slänger ur mig hur som helst.

Men på grund av mitt självskadebeteende har jag stött på en hel del ignoranta människor. 

Människor som är totalt obildade och kunskapslösa i ämnet.  Människor som dessutom hyser en stark ovilja att faktiskt lära sig vad psykisk ohälsa är och ta in vad ett självskadebeteende är, varför någon drabbas och vad det innebär för den som har den här problematiken. 

Det är människor som dessa som bidrar till att det fortfarande är svårt att vara öppen med sin psykiska ohälsa och som dessutom bidrar till att försvåra sjuka människors liv ytterligare. 

Det är människor som dessa som verkligen inte förstår eller ens vill förstå som postar massa onödigt skräp på internet. Skräp så som elaka kommentarer som föds ur just okunskap och fördomar. Kommentarer som jag verkligen inte förstår varför man väljer att skriva till en annan människa. 

Men jag har vart med om så mycket att man slutar förvånas över vad människor är kapabla till.

Men det som intresserar mig är vad som försiggår i någons tankar när den skriver såhär till en ung tjej som skriver ett inlägg om att hon äntligen slutat skämmas över sina ärr. 

             

Jag som levt med självskadebeteende så länge jag kan minnas i princip vet mycket väl hur stark skammen är och att ta sig ur den skammen är otroligt viktigt. 

Inte minst för att det är ett steg i riktningen att tillfriskna från självskadebeteendet. 

Att våga vara öppen med problemet gör ju att familj och vänner vet om att problemet finns och det ger då möjligheten att kunna ha öppna samtal om det. Ett hemligt självskadebeteenden är otroligt allvarligt och när någon då vågar berätta om att den har eller har haft ett sådant så ska inte den personen behöva mötas av kommentarer som de här ovan, inte ens av totala främlingar. 

Jag tycker faktiskt att det är skrämmande att människor kan samlas och trakassera en sjuk individ på detta sättet. Det är skrämmande att det råder sådan brist på empati och förståelse, och att okunskapen dessutom är så otroligt stor. Många verkar tro att självdestruktiviteten i ett självskadebeteende handlar om misslyckade självmordsförsök. Men det är ju så otroligt fel, det flesta självskadebeteenden är ju precis tvärt om. Ett försök att överleva. Det handlar ju mer om att härda ut i en outhärdlig situation, det handlar om att återfå tappad kontroll och det handlar om att försöka distrahera sig från tankar och känslor man inte kan hantera. 

Det finns säkert många som självskadat i syftet att dö, men majoriteten av människor som lever med ett självskadebeteende försöker inte dö varje gång de skadar sig själva. Något som många verkar ha svårt att förstå, för kommentarer som "skär av dig halsen och få det gjort" är definitivt inte ovanligt att man möts av när ärren syns. 

Just det att ärr syns verkar vara en öm punkt hos den här typen av människor. 

Jag kan inte räkna gångerna jag blivit ifrågasatt varför jag inte döljer mina ärr jämt och även fått det förklarat för mig att jag borde gömma dem så länge jag lever. 

Jag tycker det är otroligt fördomsfullt, och det känns som en attityd från tider då all psykisk ohälsa skulle gömmas undan så man slapp bevittna den. För det är ju lite lättare att leva i en värld där vi kan låtsas att psykisk ohälsa inte existerar genom att gömma undan den och låtsas som det regnar. 

Men det fungerar ju inte i längden och det löser definitivt inga problem. Det som däremot hjälper är ett öppnare samtalsklimat och respekt mot sina medmänniskor. 

När man kommit ur sitt självskadebeteende så är det ju en självklarhet att man ska kunna ta på sig sina   badkläder och åka och bada på sommaren, man ska kunna ha de där finna linnet eller den där snygga klänningen. Man ska kunna klä sig hur man vill utan att ifrågasättas. 

Precis som vem som helst så ska man ha valet att klä sig som man vill i de kläder man själv vill ha.

För mig är det en fysiskt omöjlighet att gå i långärmat jämt eftersom jag har min värmekänslighet, så människor som faktiskt anser att det är så världen borde se ut kanske ska ta sig en titt i spegeln och utvärdera sina åsikter. 

Jag skulle också vilja veta om det enbart är ärr från psykisk ohälsa som måste döljas eller om det även gäller ärr från olyckor eller andra sjukdomar också? Sitter dessa människor och skriver liknande kommentarer till människor med fysiska sjukdomar också? Oavsett så är dessa människor otroligt ignoranta när det kommer till psykisk ohälsa och självskadebeteenden.Något som jag anser är oförlåtligt i ett samhälle där alla har möjligheten att lära sig förstå vad psykisk ohälsa är!

 

Annorlunda

5 juli 2016 20:54

Har själv fått en urbota dum kommentar om min psykiska ohälsa igår. Jag svarade i ett inlägg som ligger uppe nu om du vill läsa.

http://nouw.com/annorlunda

Sara Modigh

5 juli 2016 23:53

Tack för tipset! Det var väldigt bra skrivet av dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...