När jag växte upp hade mina föräldrar alltid ont om pengar. Det var ingenting som påverkade mig egentligen. Jag saknade ingenting som barn och mina föräldrar gav oss allt de kunde.

Vi kanske inte hade några märkeskläder eller åkte på någon tjusig utlandsresa så som många av våra kompisar gjorde. Men vi var alltid hela, rena och hade mat på bordet. 

Jag vet att mamma ibland nämnde att hon var ledsen över allt hon inte kunnat ge oss när vi var barn.

Att det var någon jul då de inte hade kunnat köpa så många julklappar och mina kusiner fick mängder.

Så jag som femåring(?) fick sitta en hel julaftonskväll och titta på när de andra barnen öppnade massor av presenter medan jag "bara" gick en handfull. Detta är ju ingenting som jag minns. Men min mamma mindes det med sorg i hjärtat. Hon har pratat om hur ont det gjorde i henne när jag satt där helt förväntansfull att få paket och så fick mina kusiner bara mer och mer. Men varje gång jag fick ett paket lyste jag upp som en sol och var så nöjd så, har mamma sagt. 

Mamma pratade en hel del om hur dålig ekonomi hon hade när vi var äldre, och hon var ofta ledsen över allt vi inte kunde få. "Hade jag haft pengar hade jag gett er allt ni vill ha", var något hon brukade säga. Men i min åsikt gav hon oss allt som verkligen betydde något. Vi fick god mat varje dag och massor av kärlek. Vi fick en mamma som varje kväll satt och läste sagor för oss barn. Hon var en mamma med så mycket kärlek och välvilja att alla barn i området ville vara hos oss och leka. Vi fick sommarlov där mamma använde sin påhittighet för att hitta på roliga lekar och små utflykter som inte kostade så mycket. Men för oss var ju det lika roligt som om vi hade åkt på solsemester. 

Jag hade ju dessutom min bästa vän som inte heller åkte iväg utomlands hela somrarna så vi hade alltid jätteroligt. Jag saknade verkligen ingenting.

Även om vi fick ärva kläder från mammas kompisars barn och från våra sysslingar så hade vi alltid kläder och mat. Faktum är att när de där svarta sopkassarna med kläder kom blev jag jättelycklig. Det var det bästa jag visste att få en hel hög med kläder att gå igenom. Det var bara att välja och vraka. 

Jag minns en gång strax innan jag skulle fylla tio. Då fick jag massor av bikinis och baddräkter, antagligen för att jag skulle åka till Grekland med min mormor och morfar det året. 

Alla barnbarnen har fått åka utomlands med mormor när de fyllde tio. Det är faktiskt enda gången jag varit i ett varmt land. 

Det var också något som mamma var ledsen över. Men jag har inte saknat de där resorna.

Jag är allra mest lycklig över mammas förmåga att hela tiden se till att vi fick allt vi behövde. 

Jag förstår verkligen inte hur mamma lyckades få allt att gå ihop när hon var en sjukskriven ensamstående mamma till fyra barn. Men det fick hon, hon vände på varenda krona så att vi alltid hade mat och kläder och mer än så kan man inte begära. 

 

Julia Afzelius

4 augusti 2016 15:46

Åh, ärvepåsarna! Bästa som fanns typ

http://battleforthesun.blo.gg

Sara Modigh

4 augusti 2016 16:10

Ja verkligen! Blir fortfarande lycklig av sådana :D

 

Matilda

5 augusti 2016 02:32

håller helt med!!
Saknade inte något heller, bästa mamman man kan tänka sig <3

 

Maria

5 augusti 2016 09:05

jag ärvde också mycket kläder som barn, samt att det inte blev några utomlandssemestrar utan jag har spenderad varje sommar på landet hos min mormor och morfar och fiskat och badat en massa och jag har bara fina minnen av mina somrar som barn.
Det där med kläder har jag även som vuxen ofta klädbyten med mina vänner, när man själv sorterat ut det man inte vill ha kollar man först med nå kompisar om det är nåt de vill ha, samt att de kan komma med nån påse ibland som man får kolla igenom. Roligt och ekonomiskt bra.

Sara Modigh

6 augusti 2016 01:43

Ja, det där med att få ärva kläder är ju även bra för miljön. Istället för att slänga och köpa nytt hela tiden kan man återanvända kompisars kläder :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...