En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 20 augusti 2016

Nu är vi äntligen hemma igen

Av Sara Modigh - 20 augusti 2016 14:30

Det är så skönt att vara tillbaka i Sverige igen, att få sova i sin egen säng fylld med vetekuddar och med en AC i sovrummet som gör luften kall och andningsbar, att kunna gå på toa och faktiskt låsa dörren om sig och att bara få vara i sitt eget hem där man känner sig trygg.
Men vilken underbar vecka vi har haft i Portugal, det har varit så fantastiskt. Vi har spenderat flera dagar tillsammans nästan hela släkten. Det var mormor, min morbror, min moster och hennes familj och så jag, Jakob och mina syskon. Så vi var totalt 11 personer som har bott ihop i en jättefin lägenhet i Lissabon. 


Klockan två på natten den 14 så bar det av här hemifrån och då åkte vi och hämtade upp min syster medan mormor och min bror hämtade upp min andra bror, sedan begav vi oss till flygplatsen i Göteborg.

Efter en mellanlandning i Amsterdam och två flygturer var vi äntligen framme i Lissabon klockan 11 på morgonen.

Vi tog en taxi till lägenheten vi skulle bo i, men på grund av någon anledning kunde vi inte få gå in och lämna av väskorna som vi först hade fått höra att vi skulle kunna göra. Så vi satt i en park i närheten och väntade i säkert över en timma. Men vi hade kul och kunde sitta och prata en hel del. 

 

Sen när vi äntligen fick lämna av oss väskorna så kände man sig lite mer fri och vi kunde gå runt och utforska det närmsta området lite mer. Vi bodde väldigt nära ett ställe som hette Miradouro de São Pedro de Alcântara, som var ett litet ställe med en fantastisk utsiktsplats och en liten marknadsplats där de sålde lite mat, lite smycken, lite drinkar och så vidare. Så där passade vi på att äta lunch i väntan på att få full tillgång till lägenheten. 

Första dagen tog vi det rätt lugnt, alla var trötta efter resan och värmen slog hårt mot mig. 

Så när vi fick komma in i lägenheten vid tre så satt vi och tog det runt i ett par timmar tills det började bli lite svalare ute. Då gick jag och Jakob ut en sväng igen och ledade efter någon butik i närheten som sålde lite nödvändigheter. Det var mycket mer behagligt ute när solen började gå ner, men det var fortfarande väldigt varmt. Första dagen där när vi precis kom till Lissabon var det 31 grader ute. 

Men på kvällen blev det svalare och då gick jag, Jakob, Matilda och Alfons ut och åt tillsammans på en restaurang som vi tyckte såg fin ut.

Tycker faktiskt att maten har varit jättebra i Portugal, det har inte varit några problem att äta i alla fall och det är ju skönt för jag är både kräsen och känslig för mycket på grund av migrän.

Fick bara migrän en enda gång på hela resan så det är jag glad över.

Den andra dagen spenderade vi största delen av tiden med att gå runt på stan. Jag och syskonen höll ihop och vi gick bland annat till ett ställe där vi fick designa vår egen Magnum-glass som vi sen fick äta.  Det tyckte jag var jättekul, väldigt spännande och det blev ju så tjusigt. Jag valde en glass med mjölkchoklad på utsidan och med "popping candy" (sånt som smäller i munnen ni vet), kanderade mandlar, torkade hallon och torkade rosor på utsidan av min glass. 

 


Lite senare på kvällen samma dag begav vi oss syskon ut på en Tuc tuc-tur, vi åkte en sådan där turist-tur med en guide som stannade vid några platser och berättade om dem. 

Det tyckte jag var jättetrevligt och det kändes som man fick se saker som man annars inte skulle ha sett. För egentligen var planen bara att ta sig upp till Castelo de são jorge och titta där. Men på detta viset fick vi se lite saker på vägen dit också. 

Vi kom rätt sent till Castelo de são jorge, men det gjorde inte så mycket. För då var vädret så härligt och vi kunde se solnedgången vid den helt otroliga utsikten. 

 

När vi hade gått färdigt där så började vi vår vandring hemåt, som tur var så var det ju nedför nästan hela vägen hem. I alla fall hela vägen ner till "stan". Området som vi bodde i bestod ju inte av annat än backar. På vägen hem stannade vi även på en vägkrog och åt så det tog oss lite mer än 3 timmar att gå hem. Men trots att jag hade så ont att jag kände mig spyfärdig så var det ändå så otroligt kul att vandra omkring sent på kvällen tillsammans med mina syskon. Vi hade det jättetrevligt tillsammans. 


Vandringen var dock lite väl jobbig för mig så nästa dag tog jag och Jakob lite sovmorgon medan de andra gick på konstmuseum. Men efter ett tag mötte vi upp dem och vi hann se lite av museet vi också.

Sen gick vi åt åt lunch tillsammans allihopa på en hamburgerrestaurang, och senare på kvällen hade vi bokat bord till ett finare ställe där vi åt jättegod mat och satt i flera timmar och bara umgicks hela släkten.

Det har varit så trevligt att spendera så mycket tid med släkten, vi har pratat så mycket och umgåtts på ett sett som vi inte riktigt gjort tidigare. Jag tycket det har varit jättemysigt alla kvällar när vi suttit och pratat, när vi ätit frukost tillsammans på morgnarna och när vi kunnat äta ute tillsammans. 



Nästa dag kände jag att jag behövde ta en vilodag så jag stannade hemma i lägenheten och vilade medans alla andra åkte till Sintra. 

Värmen tog så hårt på mig och min MS har spökat jättemycket för mig tyvärr. Så den dagen låg jag i sängen och tittade på lite film på min Ipad och så passade jag på att duscha när jag äntligen var helt ensam. Jag satte mig även på balkongen och åt frukost och tittade på utsikten. Det var rätt mysigt faktiskt.  

Jag behövde den där vilodagen och av vad jag fick berättat för mig om hur otroligt varmt det var på tåget och att det var så långa köer överallt så kände jag inte att jag missade allt för mycket i alla fall. 


Sen när de kom hem så gick Jakob, jag och syskonen ut och åt tillsammans igen så jag fick komma ut lite iallafall.  

 Sista dagen i Lissabon gick vi mest runt i affärer, vi gick runt lite i området där vi inte hade tittat innan och vi hittade ett litet ställe där de sålde yoghurtglass. Så där stannade vi och åt lite glass.

Vilket var välbehövligt för det kändes som den varmaste dagen på veckan. Vi gick även runt i någon galleria som var väldigt fin innan vi bestämde oss för att gå hem och vila lite. 

För det var så varmt att man orkade inte gå omkring i den gassande solen i alla branta backar. 


Men efter att ha vilat en stund gick vi ner på stan igen där vi hittade ett litet ställe som sålde "bubbelte", ett tee med kulor i. Jag valde ett tee med ananassmak och kulor med kiwi smak. Det var mycket gott och det kommer jag sakna haha. 

 

Då det var vår sista kväll i Portugal så bestämde vi att vi skulle gå ut och äta tillsammans igen, eftersom alla skulle åka hem vid olika tider och till olika flygplatser nästa morgon. 

Vi samlades vid lägenheten och vandrade iväg mot en restaurang som några hade spanat in lite tidigare. Men när vi kom fram så fanns det inga bord och då bestämde vi att vi skulle vända och äta på en pizzeria som vi hade sett på vägen. 

Sista kvällen var väldigt mysig, vi satt och pratade mycket och pizzan var faktiskt god. Den kändes väldigt fräsch jämfört med svenska pizzor så det gillade jag. 


Eftersom det var den sista kvällen så gick jag och syskonen ut en sväng på natten och kollade läget lite. Jag Matilda och Jakob gick på en Jazzklubb. När vi hittade Ludvig lite senare gick vi även och kollade in gatan med massor av små barer längst med hela vägen. Det var massor med folk och det luktade förfärligt av alla svettiga människor, alkohol, kiss, spy och droger. Men det var en upplevelse det med.

Klockan var väl runt halv tre när vi kom hem igen och då blev det att gå och lägga sig ögonaböj, för klockan 11 nästa morgon var vi tvungna att lämna lägenheten. 


Vi gick upp och åt frukost tillsammans på morgonen, och sen städade vi och packade i ordning alla våra saker. Sen var det bara att lämna lägenheten. 

Vi gick omkring i den där parken vi satt i första dagen och sen gick vi till Miradouro de São Pedro de Alcântara där vi åt lunch i väntan på att våt taxi skulle komma och köra oss till flygplatsen. 

 

Klockan ett kom taxin och hämtade oss och vi flög från Lissabon och mellanlandade i Amsterdam där vi åt middag på flygplatsen. Både flygplatsen i Lissabon och den i Amsterdam var jättefina. Det var absolut inga problem att fördriva några timmar där om man säger så. 

Vi gick runt och kollade i butikerna på flygplatserna och framförallt i Lissabon hade de ju en gigantisk flygplats med massor av butiker. 

När vi var i Amsterdam började det regna jättemycket

 

Men det gick ju bra ändå, lite mer turbulent än vad det var på dit vägen. Men hem kom vi i alla fall.


Vi landande på Landvetter och 00.45 var vi hemma på Råslätt igen. 


Som jag sagt så har vi haft det jätteroligt och det är skönt att vara hemma igen även om man saknar Lissabon en aning också. 

Men nästa gång jag reser utomlands så tror jag nog att det får bli till ett mindre varmt ställe, eller någonstans där man kan bada i havet :D


Slutligen vill jag bara säga tack till min fina familj för den här fina resan. Jag är så glad att vi kunnat göra detta tillsammans. Utan er hade resan inte ens vart hälften så kul! 

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Av Sara Modigh - Onsdag 27 juni 05:05

Trots att det gått över tio år påverkas jag fortfarande av det du gjorde mot mig.  Jag kan känna din tyngd över min kropp, känna dina tunga flåsande andetag mot mitt ansikte, känna den fasansfulla och lamslående skräcken du utsatte mig för. Den skr...

Av Sara Modigh - Onsdag 13 juni 01:15


Jag känner alldeles för mycket och alldeles för lite på samma gång. Jag känner mig så kluven i allt. Som om jag består av två delar som hela tiden bråkar. En del av mig är så trött att jag knappt kan fungera, men den andra delen kan inte sova för jag...

Av Sara Modigh - Onsdag 30 maj 09:00


    Wow, Mister hobbypsykolog kommer och talar om för mig vad jag bör och inte bör göra baserat på en bild på mig.    Sådant här gör mig så jäkla förbannad, alltså på riktigt. Det är så otroligt oansvarigt att säga åt sjuka människor att slu...

Av Sara Modigh - Torsdag 24 maj 20:44

Som ni säkert har märkt så skriver jag knappt alls på min blogg längre. Dels för att jag har hamnat i en ganska rejäl svacka, men också för att jag inte brinner för bloggandet på samma sätt som jag gjort tidigare.  Det känns bara som om jag upprepa...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se