Direktlänk till inlägg 1 september 2016
Kändisar är också människor, och precis som vem som helst kan de också drabbas av psykisk ohälsa.
Kändisarnas liv idealiseras och många gånger tänker man att de liven som de lever måste vara så perfekta. De har pengar, de har kändisskapet, de får vara med i tv och tidningar.
Människor överallt ser upp till dem. Men livet är inte alltid så perfekt som det verkar vara för alla dessa personer som vi ser upp till. För när allt kommer omkring är de bara människor precis som du och jag.
Psykisk ohälsa är skoningslöst och kan slå till va som helst, när som helst och det kan drabba precis vem som helst.
Men det är inte ofta kändisar pratar ut om sin psykiska ohälsa, därför vill jag passa på att uppmärksamma just detta Facebookinlägg som Wentworth Miller skrivit om sin psykiska ohälsa.
Och för er som kanske inte är så bra på engelska eller har svårt för långa texter på engelska, ska jag försöka översätta det han har skrivit. För jag tycker det är ett viktigt inlägg.
"Idag fann jag mig själv vara objektet i en internet meme. Det är inte första gången.
Men den här skiljer sig från de andra.
2010, halvpensionerad från att skådespela, jag höll en låg profil för en rad olika skäl.
Först och främst, för att jag var självmordsbenägen.
Detta är en fråga jag sedan dess har skrivit om, talat om, delat med mig av.
Men på den tiden led jag i tysthet. Som så många gör. Omfattningen av min kamp är känd av väldigt få.
Skamsen och i smärta, ansåg jag mig vara skadat gods. Och rösterna i mitt huvud uppmanade mig på vägen till självdestruktion. Det är inte första gången.
Jag har kämpat med depression sedan barndomen. Det är en kamp som är kostat mig tid, möjligheter, relationer, och gett mig tusen sömnlösa nätter.
2010, vid den lägsta punkten i mitt vuxna liv, jag letade överallt efter lättnad / tröst / distraktion. Och jag vände sig till mat. Det kunde ha varit något annat. Droger. Alkohol. Sex. Men maten blev det enda jag kunde se fram emot. Räkna med för att ta mig igenom. Det fanns perioder där veckans höjdpunkt var en favorit middag och ett nytt avsnitt av " top chef. Ibland räckte det. Var tvunget att göra det.
Och jag har gått upp i vikt. Stor jävla affär.
En dag, ute på en vandring i los angeles med en vän, mötte vi ett filmteam som höll på att spela in en dokusåpa. Det var okänt för mig, paparazzis kretsade runt. De tog min bild, och bilderna publicerades tillsammans med bilder av mig från en annan tid i min karriär. "Hunk To Chunk." "Fit To Flab." Osv.
Min mamma har en sån där "vän" som alltid är först med att ge dig dåliga nyheter. Hon klippte ut en av dessa artiklar från en populär nationell tidning och mailade det till henne. Sen ringde hon mig. bekymrad.
2010, kämpar för min mentala hälsa, det var det sista jag behövde.
För att göra en lång historia kort, jag överlevde.
Och det gjorde även bilderna.
Jag är glad.
Nu, när jag ser den bilden av mig i min röda t-shirt, med ett sällsynt leende på läpparna, påminns jag om min kamp. Min styrka och min uthållighet när jag ställt inför av alla typer av demoner. Vissa inom mig. Några utan på.
Som en maskros upp genom trottoaren, jag kvarstår.
Ändå. Fortfarande. Trots.
Första gången jag såg den där memen dyka upp i mitt sociala flöde, så måste jag erkänna att det gjorde ont att andas. Men som med allt annat i livet, jag kommer att ge det en mening. Och den mening som jag avser tilldela till denna bild är styrka. Läkning. Förlåtelse.
Av mig själv och andra.
Om du eller någon du känner kämpar finns det hjälp att få. Nå ut. skriv. Skicka e-post. Plocka upp telefonen. Nån bryr sig. De väntar på att få höra från dig. Mycket kärlek. - W.M "
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se