Direktlänk till inlägg 1 oktober 2016
Nu var det en ny månad igen, tiden går så fort så jag knappt hinner med. Det är redan oktober!
Känns som det var sommar för bara några dagar sedan, och våren var ju typ förra månaden?
Jaja, det jag kan konstatera är att jag under de senaste månaderna har lyckats samla på mig ovanligt många ofullständiga blogginlägg. Jag har påbörjat och sen tröttnat, blivit osäker på mig själv eller tappat inspirationen på ett dussintal olika blogginlägg. Det tog sin lilla stund att föra över alla oklara inlägg. Så får vi se om jag lyckas slutföra någon av dem.
Här kan ni få en liten sneak peak
Är det något som låter intressant? Jag känner inte riktigt att jag har inspiration eller motivation till att skriva klart de där inläggen. Just nu känner jag att jag har så fruktansvärt dålig fokus på bloggen. Men jag hoppas kunna komma igång lite bättre igen, och faktiskt se till att avsluta mina inlägg.
Jag tror mycket beror på att jag satt höga krav på mig själv, vilket gör att jag aldrig blir nöjd med det jag gör. Jag vill hela tiden att det ska vara mycket bättre än det jag kan göra.
Så jag tappar förtroendet för mig själv och skriver något annat istället. För ibland känns det verkligen som det jag skriver bara är blaj som ingen någonsin skulle vilja läsa.
Jag tror att det varit problemet med de flesta av de där inläggen, jag har påbörjat något som sen inte riktigt känts rätt. För jag tänker att ingen kommer vilja läsa eller så känns det som jag inte riktigt kan få ur mig det jag vill säga på rätt sätt.
Jaja, ny månad, ny start? Det kanske går bättre nu när jag kan ta nya krafttag och börja om igen.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se