Jag tänkte att en liten uppdatering kunde vara på sin plats. 

Först och främst ville jag bara säga att jag äntligen fått mina tabletter, lite struligare än jag hade tänkt mig. Men det gick jättebra att beställa från apoteket.se. 

Fick medicinen i brevlådan igår och beställde dem i måndags, så det blir ju en liten väntetid, men det hade det ju blivit oavsett eftersom apoteket annars hade behövt beställa hem dem. Så jag fortsätter nog att använda mig av den hemsidan. Så bojkottar jag mitt lilla apotek helt och hållet, vill de inte beställa hem min bromsmedicin så ska jag inte köpa så mycket som en halstablett på det stället.  

Idag har jag också varit och avslutat min magnetkameraundersökning som inte kunde göras sist

för att de inte kunde sätta nålen. 

Så idag fick jag komma in en halvtimme tidigare för att få en nål satt innan undersökningen.

Jag tyckte det kändes lite onödigt, men det stod markerat med överstrykningspenna att det var viktigt att jag skulle komma en halvtimme innan. Så det gjorde jag.

Sen så fick en narkossjuksköterska sätta nålen, vilket innebar att jag fick nålen på handryggen istället för i armvecket. Det hade ju både sina för och nackdelar. Man blev ju rörligare i armarna, men jag tyckte det gjorde mycket mer ont att ha nålen där. 

Det gör faktiskt fortfarande ont när man rör vid handryggen där hon stack. 

Det tog henne två stick att hitta in i ett kärl, och det tog faktiskt en rätt bra stund. Det gör mig ju faktiskt lite nervös. Tänk om något skulle hända som kräver att jag får en PVK väldigt snabbt, och så hittar man inga kärl att sticka i? 

Men men, dumt att tänka så. Jag måste leva i nuet och inte i framtida eventuella katastrofer. 

Det gick ju bra i dag till slut, och narkossköterskan berömde mig för hur duktig jag var, att jag låg så still och att det var bra att jag inte kallsvettas och sådant. Hon tyckte att det hade gått så bra att jag fick ett bokmärke. 

Det livade ju upp den här dagen i alla fall :) 

När nålen var satt fick jag veta att det hade kört ihop sig lite och att alla undersökningarna därför var försenade. Så det slutade med att jag fick sitta på sjukhuset i en timme och femton minuter och bara vänta på att få göra min knappt fem minuter långa MR.

Jag hade ju gjort den första delen utan kontrast innan, så det var ju bara den delen med kontrastvätska som behövde göras. Det var en sekvens på två minuter och en på två och en halv.

Så det var snabbt in och ut när det väl blev min tur. 

Undersökningen gick så bra så, och nu dröjer det väl förhoppningsvis tills jag behöver göra den igen. 

Jag antar att jag kommer fortsätta med de årliga långa undersökningar, och att jag kommer slippa tremånaderskontrollerna nu med den nya medicinen. Det känns skönt.

Jag börjar vänja mig mer och mer vid de här tabletterna, men jag har fortfarande en hel del oförklarlig ångest och ledsenhet. Jag kan inte sätta fingret på vad som är fel, men jag hoppas att det kommer bli bättre snart. 

Jag tror att det kanske redan har börjat bli lite bättre. Antingen det eller så har jag vant mig vid den ökade ångestnivån. 

Jag försöker iallafall att hålla mig sysselsatt, och har rätt mycket planer framöver. Jag ska förmodligen på BIO i helgen och se den nya "Harry Potter"- filmen och sen ska jag på Dreamhack, och vara där med min dator.

Så nu hoppas jag på att få må så bra som möjligt under detta.

 

stajna

17 november 2016 23:09

Bra att du fick din medicin iaf! Dagens apotek lämnar en del att önska. Och nej, du behöver inte oroa dig över om de inte skulle hitta kärl att sätta pvk i vid ett akut tillfälle. Det finns flera andra sätt än pvk att få tillgång till blodbanan och att ge intravenösa dropp/mediciner :)

http://astrocyt.blogspot.com

Sara Modigh

18 november 2016 16:09

Ja det känns mycket bättre nu när jag har fått medicinen. Det var smidigt att beställa online, och då slapp jag ju ens gå ut :P

Det låter ju bra det :)
Skulle ju vara trist om man dör för att sjukvården inte kan sätta ett PVK :P

 

Maria

18 november 2016 18:57

Vad skönt att få medicinen hem, då slipper du ju detta med att ta dig till apoteket också. Det hade jag önskat också då jag tycker att det är jobbigt att ta mig hemifrån ibland.
Om man är riktigt allvarligt sjuk och det akut behövs sättas en infart och de inte kan hitta ett kärl så kan man få en så kallad intraosseös infart ist. Så det brukar alltid lösa sig om man snabbt behöver vätska och läkemedel.

Jag har också en blogg, men den är låst då jag tidigare fått otrevliga kommentarer. Men jag tänkte att om du skulle vilja läsa den så kan du maila mig på blmk@speedmail.se så kan du få lösen.

Jag önskar dig en trevlig helg!

http://www.olikasidoravlivet.blogg.se

Sara Modigh

21 november 2016 15:23

Ja, det var faktiskt väldigt smidigt. Även om jag tyckte det var lite nervöst att en medicin skulle skickas på posten. Tänk om den försvinner eller något.
Men man ska ju inte tänka så egentligen. Att oroa sig är att lida två gånger :P

Skönt att veta att mitt liv inte hänger på sjukvårdens förmåga att sätta PVK på mig i alla fall :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...