Jag känner mig törstig, men inget vatten släcker min törst. Hjärtat pulserar obehagligt i bröstet och värmen gör mig svimfärdig. Ryggen bränner av nervsmärtor och kroppen fylls av en rastlöshetskänsla samtidigt som jag är för trött för att orka med något alls.

Multipel skleros och psykisk ohälsa, det gör sig påmint. 

Stressen över julen har slagit till i full kraft, samtidigt som jag fortfarande är lite trött efter helgen på Dreamhack. 

Torsdag förmiddag till söndag morgon spenderade jag på DreamHack med väldigt lite sömn, knappt någon mat, ständigt hög volym och otroligt mycket folk. Just det att JAG kunde sitta där bland alla människor är ett så stort bevis på hur otroligt långt jag har kommit. 

Jag var på Dreamhack tillsammans med tusentals andra människor. Jag som för bara några år sedan var så rädd för folk att jag sprang förbi min egen ytterdörr, för jag var så rädd för det som fanns på andra sidan.

Det är nästan ofattbart att jag har varit så sjuk och att jag ändå kunnat ta mig så här långt.

Hade någon sagt till mig för 5-6 år sedan att jag frivilligt skulle sitta på DreamHack hade jag trott att det var ett riktigt dåligt skämt. 

Jag hade aldrig för mitt liv kunnat föreställa mig en framtid där jag skulle kunna vistas på en plats med så mycket människor. Visst det var riktigt jobbigt i sina stunder. Men jag klarade det!

Jag var på Dreamhack bland alla människorna där och jag hade det roligt!

Men trots att jag kommit så lång och övervunnit så mycket, är julen och den stressen det innebär fortfarande så svårt för mig. 

Idag är det första december och det är bara 24 dagar kvar till julafton. Jag vet inte varför det stressar mig så. Men jag har en sådan ångest över allt som måste fixas.

Jag känner mig otillräcklig och jag är rädd för att misslyckas. Jag känner mig också  dålig för att jag inte kan få den där julkänslan att infinna sig. Jag ser alla andra med sina fina pyntade hem, som dricker sin glögg, längtar efter snön, julpysslar och ser fram emot julafton med den obligatoriska Kalle Anka på tv:n och julklappsutdelning runt granen. 

Jag har inte den känslan. Det enda jag känner är det där obehaget när ångesten övertar hela min kropp. 

Jag vill bara lägga mig på marken och skrika och gråta av tyngden som ligger över mig. Jag hatar verkligen den känslan! Jag vill kunna glädjas över julen. Jag vill kunna känna den där fina stämningen och ta del av allt mys som julen innebär för så många andra. 
Jag önskar att jag kunde uppleva riktig julstämning och framför allt att jag slapp ångesten och stressen som tar död på mig.

 

Zlay

15 december 2016 03:43

Såg dig flertalet gånger på DH när jag stod i montern eller gick omkring, vågade dock inte säga hej haha...

Sara Modigh

17 december 2016 15:07

Naaw, det skulle du ha gjort. Det hade ju vart jättekul :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...