En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 5 december 2016

Orkeslösheten är så stark

Av Sara Modigh - 5 december 2016 02:57

Idéer poppar upp, inspirationen kommer. Men så fort jag sätter mig vid datorn och försöker få ner orden så känns det som en spärr blockar allt. 

Jag känner bara en ångest och en orkeslöshet varje gång jag tänker på att skriva något seriöst. 


Jag har så många påbörjade inlägg där jag gett upp halvvägs igenom och jag vill slutföra arbetet

men jag orkar inte. Jag orkar inte börja på något nytt heller och det är inte bara bloggen det gäller,

utan precis allt. Jag orkar inget, jag känner inte för att göra något. Jag orkar knappt gå upp ur sängen. 

Jag har vänt på dygnet totalt och är vaken hela nätterna och sover mig igenom dagarna. För jag orkar inte vara uppe. Jag vill inte vara vaken. 

På natten känner jag mig trygg, för i nattens mörker finns inga måsten. Jag slipper se mitt hem förfalla och bli allt smutsigare och stökigare för varje dag som går. 

Jag slipper se mitt smutsiga hår och jag slipper känna att jag måste vara social och trevlig.

På natten kan jag ligga i min säng och drömma mig bort in i tv-seriernas värld. 


Julen närmar sig och som jag redan sagt tidigare så är jag stressad över det. 

Men jag mår dåligt, riktigt dåligt. På ett sätt jag inte har förväntat mig. Jag brukar bli påverkad av både julen och vintermörkret. Men såhär mycket?

Nej, jag känner inte igen den här orkeslösheten och oviljan att göra något överhuvudtaget. Även saker som jag tidigare tyckt varit roligt känns bara jobbigt och hela mitt inre skriker "Neeej", så fort någon ens föreslår att göra något annat än att ligga i sängen med de där tv-serierna. 

Jag förstår inte hur jag har hamnat här igen. Liggandes i sängen större delen av mina dagar. 

Liggandes ensam med mitt dåliga mående som tar över allt mer. 


Hur kan det ha blivit såhär illa? Jag förstår det inte. Kan det vara Gilenyan som påverkar mig?

För helt ärligt var det ju i samband med att jag började med den medicinen som jag började må såhär dåligt. Men det känns så otäckt att tänka så. 

För om det är så vet jag inte om jag kommer kunna ta den medicinen. Samtidigt som jag fått sagt att Gilenya är mitt sista alternativ, och utan bromsmedicin kan jag ju inte vara. 

Men till vilket pris ska jag ha en bromsmedicin? Om jag mår så dåligt att jag inte kommer upp ur sängen, spelar det då någon roll? 

Men än så länge kan jag ju inte säga att det är just Gilenya som gör att jag mår dåligt. 

Så än så länge håller jag fast vid medicineringen och har för avsikt att fortsätta till nästa år i alla fall. För det kan ju fortfarande vara mörkret och julstressen som fått mig ovanligt mycket ur balans. 


Att leva med både psykiska och fysiska problem är en kamp, för man vet aldrig vad tusan det är som pågår. Är det biverkningar, är det MS, är det ångest? Allt är så svårt att skilja på när allt är mixat i en enda stor röra inom mig. 

Just nu hoppas jag bara på att kunna bli bättre igen. Att kunna få lite ro och kraft att fortsätta kampen. Ork att ta tag i mitt liv. För så som det är nu kan jag inte ha det. 

 
 
Ingen bild

Vesna

5 december 2016 11:34

Låter extremt jobbigt det du går igenom nu. Jag hoppas verkligen att det bara är något kortvarigt och att du snart mår bättre igen. Önskar att jag hade något bättre att komma med men vill i alla fall skicka en kram.

Sara Modigh

8 december 2016 13:54

Tack så mycket snälla du :)

 
Maria

Maria

6 december 2016 11:31

Det kan ju vara biverkningar på medicinen som du tar som gör att du mår så dåligt. Men många biverkningar på mediciner är värst i början och sen blir de bättre och bättre. Så ha hopp att det inte kommer hålla i sig.

http://www.olikasidoravlivet.blogg.se

Sara Modigh

8 december 2016 13:54

Det hoppas jag med, för det börjar bli både väldigt jobbigt och frustrerande.

 
Nick

Nick

7 december 2016 20:49

Meditera och läk.

joyofsatan.org

http://joyofsatan.org

 
maggie

maggie

11 december 2016 10:36

Dina texter är gripande och det är starkt av dig att våga skriva om hur förjäkligt det kan vara att må psykiskt dåligt och allt som kommer med det. Hoppas du börjar må bättre! Styrke kramar <3

www.perfectpsyko.blogg.se

http://www.perfectpsyko.blogg.se

Sara Modigh

12 december 2016 10:17

Tack så mycket

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Torsdag 19 april 14:16

         

Av Sara Modigh - Tisdag 17 april 13:30


Jag önskar jag hade en bild som kunde illustrera den där känslan av att hela huvudet exploderar i frustration. För just så känner jag i detta ögonblick.  Jag känner frustration över alla dessa uttjatade meningar om hälsa som människor upprepar likt...

Av Sara Modigh - Lördag 14 april 12:30

Ångesten är hög just nu, jag känner mig ensam och dålig. Saker från mitt förflutna gör sig påminda och jag mår så dåligt. Jag är trött på att känna mig bortvald så fort något bättre dyker upp. Det känns som om jag aldrig räcker till. Jag är bara en r...

Av Sara Modigh - Tisdag 27 mars 16:59

         

Av Sara Modigh - Torsdag 1 mars 16:45

     

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

128 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se