En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 12 december 2016

Julefrid, finns det ens?

Av Sara Modigh - 12 december 2016 08:30

Huuur kan det vara så svårt att sova? Kan någon svara mig det?

Kom hem igår, sååå trött efter att ha "jobbat" på en julmarknad med att sälja lotter och hyacinter.

När jag kom hem på kvällen efter en lång och kall dag, tittade jag på lite tv och kände att i natt kommer jag sova gott. Äntligen ska jag kunna få sova ut efter så många nätter med fruktansvärt dålig sömn. Men icke... Efter bara några timmars sömn vaknade jag, mitt i natten med ångesten skyhög över allt jag måste fixa innan jul. Stressen och tankarna på allt jag ska göra höll mig uppe resten av natten. 


Kommer ju bli en kul dag idag, att gå upp klockan 2 på "morgonen" känns ju sådär om jag ska vara ärlig. Ångesten håller dessutom på att ta kol på mig. 

Jag försöker verkligen att stressa ner och slappna av, men jag dör sakta inombords av stressen som äter upp mig. 


Jag känner mig dessutom så fruktansvärt jävla arg och besviken, det känns som om ingen kan förstå hur svårt det här med julen faktiskt är för mig. 

Hur svårt det är när jag inte kan få några klara besked över hur, var, när, vad. Jag måste veta i tid. Jag måste få kunna förbereda mig. Ska jag göra julskinka, ska jag köpa gröt, ska jag göra köttbullar, eller är det lussebullar som ska göras? Vad vill ni ha i julklapp? Vill ni ha julklappar? När vill ni komma, vilka tänker komma? Vad vill ni göra? Vad vill ni äta? Ska jag göra julgodis? Vill ni ha julmust? Vilket smör ska det vara? Alltså jag vet ingenting och det är bara 12 dagar kvar till julafton. Det finns ingen chans i världen att jag ska kunna få ihop allt det där.

I år kommer det förmodligen inte kunna bli några julklappar alls. 

För som sagt så är det bara 12 dagar kvar till julafton och ingen har önskat sig något än, och nu är det för sent för mig att kunna skaffa något om någon får för sig att de faktiskt önskar sig något.

Det känns så totalt jäkla hopplöst och allt är så oorganiserat. Jag hatar det!

Jag känner mig så jävla värdelös, både i betydelsen att jag suger som fan som inte kan reda ut detta och att jag helt saknar värde. 

 

Just nu känner jag bara att jag vill dö. Jag orkar inte med detta. 

Jag gråter mig till söms varje natt över fucking jävla julafton och sen hatar jag mig själv för att jag inte bara kan släppa allt och skita i julen. 

Vad spelar det för roll om inte alla får den perfekta julklappen? Vad spelar det för roll om det blir "fel" bröd eller om det saknas pepparkakor? 


Huvudsaken är ju att man är tillsammans och det är ju egentligen det enda jag vill. 

Att få umgås med min familj och kunna känna lite julmys. 

Men jag har för stora krav på mig själv, jag vill att allt ska vara perfekt och att alla ska ha en så fin och underbar jul, och aldrig lyckas jag. 


 
 
Ingen bild

Maria

12 december 2016 14:58

Vad jobbigt för dig att inte få veta. När man mår dåligt så är planering ganska viktigt. Iaf för mig. Men jag vet att jag ska till mamma och fira och två av mina bröder kommer. Sen är jag alltid en sådan som är ute nästan i onödigt god tid. Jag var klar med alla julklappar innan det ens var december. Mina bröder hade inte önskat sig nåt, men hittade nåt till dom iaf. Visste också vad jag skulle baka och fixa och det är jag klar med, så det är skönt. Jag har själv känt att jag hellre är klar tidigt för jag vet ju inte alls hur jag kommer må veckan innan jul, då kanske jag mår jätte dåligt och inte orkar göra nåt. Ska du ha julen hemma hos dig? Du får säga till dom du ska fira med att fixa då du inte orkar. Det är inte värt att stressa. Julen blir inte bättre för att allt är perfekt. <3 styrka till dig.

Sara Modigh

13 december 2016 12:33

Ja, det är oerhört viktigt för mig med. Jag måste verkligen vet hur saker och ting ska vara så att jag hinner förbereda mig både fysiskt och mentalt.
Jag är inte den som kan ge mig ut dan innan julafton och köpa alla paket. Jag vill ha det klart i tid, gärna innan första advent.

 
Ingen bild

Caroline

12 december 2016 20:02

Jag tänkte precis att jag skulle kommentera att vad har det egentligen för betydelse om det finns julmust eller inte, om köttbullarna är köpta eller hemmagjorda, om det finns godis eller inte, innan jag kom till slutet av ditt inlägg & såg att du redan tänkt så. Tycker ändå du ska försöka hålla i de tankarna! & det är ju inte ditt ansvar, man gör en jul tillsammans & jag tror absolut att alla kommer bli mätta & ha en trevlig jul vad som än står på bordet. Tänk på att du ska orka vara vaken på julafton också!

Känner så igen mig i att behöva veta hur, när & vilka, vad som ska ätas (även om inte jag på något sätt ska stå för maten). Försöker lära min man att ta all info men har också börjat kontakta dem vi ska vara hos för att få reda på allt jag vill veta. Det lugnar något enormt.

Sara Modigh

13 december 2016 12:32

Ja, jag gör mitt bästa, men är så rädd att någon inte blir nöjd. Och är så ledsen över att det ska vara så svårt att få svar på frågor man ställer om och om igen. Det känns respektlöst tycker jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - 27 april 2021 20:34

När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då?  Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...

Av Sara Modigh - 21 april 2021 14:30



Det har gått en lång tid sedan jag skrev sist, och det är mycket som har hänt under det senaste året. Jag har flyttat till en egen lägenhet, jag har fått en ny kontakt inom psykiatrin kallat Voss-teamet och jag har fått boendestöd som hjälper till oc...

Av Sara Modigh - 17 februari 2020 20:15

   ┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack   Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar   Centrum semiovale (Centrala...

Av Sara Modigh - 13 februari 2020 12:36

Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld.  Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär.    Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...

Av Sara Modigh - 20 december 2019 04:47

Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...

Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards