En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 16 januari 2017

Slasktrattsdiagnoser

Av Sara Modigh - 16 januari 2017 01:45

Borderline, ADHD, Asperger och så vidare. Diagnoser som ökat markant i samhället de senaste åren. Vad beror det på?
Är det en överdiagnostisering i dessa diagnoser som så många tycker? Eller beror det på att vi i dag har mer kunskap om psykisk ohälsa, och därför lättare kan identifiera problematiken? Beror det på att allt fler blir sjuka? Eller på att fler vågar söka hjälp för sin problematik? Kanske en kombination av allt?


Jag kan inte svara på det.


Men det jag kan säga är att ingen som lider av psykisk ohälsa vill få sin problematik förringad av en hobbypsykolog som tror sig veta bättre än den psykiatriker som faktiskt behandlat och gjort en ordentlig psykologisk utredning på personen ifråga.  

Att upprepade gånger få höra att diagnosen man har inte existerar eller att var och varannan människa som diagnosticerats med diagnosen inte alls har någon problematik på riktigt,

skadar mer än ni tror. Som den här kommentaren i en random grupp på Facebook.

 


Vadå "Jag hoppas ni inser vilken slasktrattsdiagnos det är"?  Vad har det med dessa människors problematik att göra? Vem är du att tala om att "långt ifrån alla som diagnostiserats har diagnosen". Hur kan du avgöra det? Hur många av dessa personer har du personligen gjort en korrekt utredning på? Jag gissar på noll! 

Sen den där kommentaren om att det är "populärt", att ha till exempel ADHD, bara för att fler och fler vågar vara öppna med sin psykiska ohälsa så betyder det inte att det är populärt att vara drabbad. 

Jag har aldrig fått höra någon liknande kommentar om min fysiska ohälsa. Inte heller sett sådana kommentarer om cancer eller diabetes bland alla forum och Facebookgrupper jag hänger i, trots att även det är sjukdomar som ökar i samhället.

Det känns som om detta är en kommentar skapad ur det faktum att det trots att det är 2017 fortfarande inte är 100% accepterat att prata öppet om psykisk ohälsa. 

Psykisk ohälsa är fortfarande inte riktigt respekterat som en "äkta" ohälsa och tas inte heller på så stort allvar som det borde.

Varför har man annars behovet att säga till någon att deras diagnos är ett skämt. att den inte är på riktigt och att de flesta inte alls kan ha den diagnosen. 


Det finns tyvärr fortfarande många som uttrycker att psykiska diagnoser inte kan vara en "diagnos", för "det sitter bara i hjärnan", det är "bara mentalt" och så vidare. 

 

Men det är så felaktigt. Först och främst, bara för att det är hjärnan som är drabbad betyder det ju inte att det man känner och upplever inte är verkligt för personen.

För det andra så tror jag att personer som uttrycker sig på detta vis saknar förståelse för vad diagnos betyder.

En diagnos är en benämning av ett tillstånd. En diagnos kan sättas på all problematik. Influensa är en diagnos. Men många tycks tro att "Diagnos" måste innebära en allvarlig obotlig sjukdom för att kunna klassas som en diagnos. 

Namnet på en diagnos, låt oss säga ADHD eller Diabetes typ 1, är bara ett namn för en samling av symptom. Dessa symptom tillsammans bildar ett tillstånd som kan diagnosticeras med hjälp av medicinska undersökningar, och namnet på den specifika kombinationen av uppvisade symptom blir alltså själva diagnosen.



Psykisk ohälsa är som vilken annan ohälsa som helst. Vem kan vittna bättre om det än jag som är drabbad av både psykisk och fysisk ohälsa. Jag vet att det är lika svårt att ta sig upp på morgonen när man har svår trötthet av MS som det är av depression. Jag vet att det är lika jobbigt att tampas med mentala monster som det är att kämpa mot fysiska. Jag vet att psykisk ohälsa är precis lika verkligt som fysik.

Och framför allt så vet jag att när man kämpar och kämpar mot en ohälsa, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt så behöver man få både förståelse och respekt från sin omgivning. 
Ingen mår bra av att inte bli förstådd, ingen mår bra av att inte tas på allvar och ingen mår bra av att bli förminskad och få sin problematik ogiltigförklarad av människor som saknar all kunskap. 

 
 
Lisa

Lisa

19 januari 2017 10:10

Snacka om att förringa oss med osynliga diagnoser som kämpar varenda varenda dag, varenda sekund för att få allt att gå ihop. Jag blir så arg och ledsen för sådant. Men man kanske kan trösta sig med att de som uttrycker sådana här åsikter har noll empati och inlevelseförmåga och är förmodligen otroligt inskränkta personer. Their loss!

http://www.bokstavsryttaren.se

Sara Modigh

20 januari 2017 04:10

Ja verkligen! Noll förståelse och en total oförmåga att lära sig för att de har inget intresse av att försöka förstå.

 
Sara

Sara

20 januari 2017 06:26

Håller med att alla diganoser är lika viktiga. Men undar också om det är bra i alla lägen av alla dignoser. Ibland "gömmer" man sig bakom en dignos när man fått en och går inte vidare och utvecklas som människa. Utan blir sin dignos vilket inte heller är bra. Och ibland behövs en dignos för att få rätt medusin och kunna må så bra så man kan må...Ja det är en röra det där tycker jag!

http://Biologiskaklockan.bloggplatsen.se

Sara Modigh

22 januari 2017 16:54

Det är ju inte diagnosens fel, då handlar det ju m att sjukvården inte har kunnat göra sitt jobb på bästa sätt. Att låta folk må dåligt i ovisshet är dessutom bra mycket värre än att någon skulle "gömma sig bakom en diagnos" vad det nu betyder. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se