Direktlänk till inlägg 14 februari 2017
När man har varit ihop med någon i över tio år känns det nästan som om man är en och samma person.
Utan Jakob är jag inte hel, för han är en så stor del av mitt liv.
Han är min underbara, dumma, söta, klantiga, omtänksamma och ibland smått korkade halva.
Jag älskar hur vi kan vara löjliga tillsammans, jag älskar alla stunder då vi skrattar tillsammans, jag älskar tryggheten och att vi har varandra.
Även om vi bråkar ibland och det har vart jobbigt i perioder så har vi hållit ihop. Vi har hittat vår väg och vi väljer att gå den tillsammans. Vi är en familj, Jakob, jag och de tokiga små katterna.
Mitt liv skulle vara så tomt utan denna lilla familjen. Jag är så tacksam över att ha hittat kärlek.
Jag säger det kanske inte ofta nog. För tyvärr har jag svårt att uttrycka dessa känslor.
Kanske av rädslan att bli sårad eller rädslan för att bli lämnad.
Men jag älskar verkligen Jakob mer än något annat. Ibland så mycket att det skrämmer mig.
Jag kan tänka på Jakob och jag känner att jag älskar honom så mycket att det värker i hjärtat.
Men det är en härlig värk!
Ett av mina bästa och käraste minnen ur vårt förhållande var någon gång i början vårt förhållande. Vi var båda sjuka och ensamma hemma hos min mamma.
Vi bar in datorn i mitt sovrum och satt och spelade datorspel och åt glass hela dagen.
Det var så mysigt och fint.
En annan gång några år senare låg vi i badkaret och tittade på skräckfilm. Vi tyckte att det lät så härligt att ligga i det varma avslappnande vattnet och mysa.
Men ibland är tanken så mycket bättre än verkligheten. Det tog inte lång tid innan vi låg i det becksvarta badrummet och skakade av köld och säkert skräck också haha
På tal om skräck och minnen, jag minns när vi tittade på det första avsnittet av American Horror Story. Vi höll på att baka kakor till något och bestämde oss för att titta på tv-serier medan vi väntade på att kakorna skulle bli klara i ugnen.
Vi tog med vår bärbara dator in i köket, släckte ner alla lampor och startade en serie vi hört mycket positivt om.
Nackdelen med att baka och samtidigt titta på en "horror story" visade sig ungefär tio minuter senare, när äggklockan ringde och vi båda flög en meter upp i luften. Jag minns fortfarande hur rädda vi blev.
Det finns så många fina och roliga minnen som jag ock Jakob delar,
som den gången vi låtsas gifte oss på Esplanaden i Huskvarna, en vän plockade blommor ur rabatterna och en annan var "präst" och höll i vigselceremonin. Tänk om vi vetat då att vi faktiskt skulle gifta oss på riktigt en dag. Jag minns en gång för inte alls länge sedan när Jakob trillade ner i en liten bäck. Han skulle agera fotograf och ta tjusiga bilder till ett blogginlägg, och i jakten på den perfekta vinkeln gled han rätt ner i bäcken han stod bredvid haha. Jag minns ocksp när han en gång skulle följa mig till busshållplatsen och vi såg en överkörd gädda på vägen.
Jakob blev då så skärrad av synen att han gick hem och skrev en dikt om denna mosade gädda.
Fisk är slajm,
mycket äckligare än dajm,
för det är gott till tusen!
fisk ska vara frusen,
å slängd i en sjö,
all fisk ska vara dö!
Att tänka tillbaka och minnas fina eller roliga stunder gör mig så varm inombords, och i äran av att det är alla hjärtans dag idag så ska jag fokusera på att minnas alla fina minnen jag har med Jakob.
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se