En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Alla inlägg under februari 2017

Av Sara Modigh - 8 februari 2017 11:30

Det är aldrig någonsin någon som har sagt åt mig att "rycka upp mig" från min MS. Jag undrar varför?

Jag har ju fått höra det så många gånger om min depression och min ångestproblematik.
Alla tre är ju sjukdomar som sitter i hjärnan, så jag förstår inte hur man kan bli så olika behandlad och bemött beroende på vilken sjukdom man har där inne i huvudet.

        

Varför är det okej att säga åt mig att skärpa mig och gå upp ur sängen när jag är lamslagen av en bedövande nedstämdhet. Men när det är min MS som ger mig en förskräcklig fatigue är det helt berättigat att ligga kvar i sängen. ©Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa MS och livet.

Jag lovar er att jag aldrig skulle ligga i sängen hela dagarna om jag hade ett annat val. 

Om jag hade fysiskt eller psykisk klarat av att jobba så hade jag självfallet gjort det. 


Om det dök upp en ande som kunde trolla bort all min problematik hade jag aldrig tvekat. För det är inte ett roligt liv att leva isolerad med sitt dåliga mående. Att inte vara en del av det normala samhället.


Men det är så mitt liv ser ut. Jag kan inte leva som en frisk individ när jag inte är frisk. 

Den problematik jag har hindrar mig från att kunna göra saker som andra kan. 

Att då bli beskylld för att vara lat eller liknande gör mig så arg, för jag lovar att jag kämpar mer än vad du gör på ditt lilla jobb. 

Hela mitt liv är en kamp och fick jag välja mellan psykisk och fysisk ohälsa skulle jag välja fysik alla dagar i veckan. 

För där får man i alla fall förståelse.


Jag tror inte någon som inte själv har varit där förstår hur det känns när man mår så dåligt att man inte kan få den minsta sak i sitt liv att fungera, och då ständigt får höra "Men skärp till dig", "Det är bara att ta sig i kragen", "Du överdriver", "Du är bara lat", "Psykisk ohälsa existerar inte", "Du är en svag individ" och så vidare i oändlighet. ©Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa MS och livet.


Att ständigt bli misstrodd och få sin ohälsa förminskad tar på psyket, och det tar onödig kraft från mig. 

Livet blir så mycket lättare om man får hjälp och stöttning från sin omgivning, något som folk varit väldigt snälla med när det kommer till min MS. 

Sen jag fick denna fysiska diagnosen har jag verkligen märkt hur stor skillnad det är mellan att ha en psykisk diagnos och en fysisk och det är så tråkigt att det ska se ut så. Det är år 2017 och fortfarande fattar inte människor allvaret i psykisk ohälsa. 

Av Sara Modigh - 4 februari 2017 15:15

Att det förekommer en hel det fördomar och förutfattade meningar kring psykisk ohälsa lär ju ingen ha missat. En psykisk diagnos är ingenting som någon vill bli drabbad av. Precis som ingen vill bli sjuk i någon fysisk sjukdom. 

Men med psykisk ohälsa är det inte bara en själv som vill undslippa en diagnos, nej är du drabbad vill andra undslippa dig också. 


Överallt på nätet ser man människor som söker vänner eller kärleken, och tyvärr även många av dessa som undanber just människor med en psykisk diagnos. 

 


Jag undrar ju då lite varför det känns socialt acepterat att skriva att man inte vill träffa någon med en psykisk diagnos, men inte att skriva att man undanber människor med en fysisk diagnos. 

Jag har aldrig sett någon skriva att den inte vill dejta någon med MS till exempel. 



Självklart vill man väl aldrig att den man ska leva sitt liv med är sjuk på något sätt. Men att välja bort människor med vissa diagnoser känns bara fördomsfullt och obildat. 

En människa är inte en diagnos och en diagnos innebär inte att människan är annorlunda en människa utan diagnosen. Att man har vissa problem betyder inte nödvändigtvis att det är något som påverkar relationer. 


Det är lite därför jag sällan pratar om mina exakta diagnoser. Jag har inga problem med att berätta att jag lider av psykisk ohälsa. Men jag avskyr när jag blir dömd efter en förutfattad bild av en diagnos. För tyvärr är det ju så att så fort man nämner en psykisk diagnos får människor en bild i huvudet om hur jag är som person baserat på deras fördomar om diagnosen. 

Att bli dömnd på det sättet av någon som inte ens tagit sig tid att lära känna mig tar hårt. 

För jag är en människa och bara för att jag har en psykisk problematik betyder det inte att jag enbart är en steriotyp eller att jag är som tagen ur diagnosmanualen. 


Jag och alla andra människor som har någon form av ohälsa är alla vanliga människor med intressen, mål, olika styrkor och svagheter. Våra svagheter råkar bara ha ett namn. 


Av Sara Modigh - 3 februari 2017 15:28

Upp som en sol, ner som en pannkaka. De senaste månaderna har jag mått allt sämre. Dagarna blir tyngre och tyngre, ångesten och nedstämdheten får ett allt fastre grepp.

Sakerna som jag orkar och klarar av blir färre och färre, sådant som jag klarat tidigare är åter igen helt omöjliga.

Jag ser på medans allt jag kämpat för att bygga upp nu fallerar och ligger i en krossad hög med mig i botten av allt bråte, lika krossad jag.


Jag orkar inte kämpa mer, jag vill inte kämpa mer. Jag vill bara få dö och slippa all skit.

Det finns ingenting att leva för när allt bara är en kamp.




Av Sara Modigh - 1 februari 2017 11:00

Ja, det där med att vara tjock och leva med en övervikt kommer med många oskrivna regler. 

Några som jag själv fått erfara är attityderna som säger att;

 

Du får bara vara tjock om:

 

Du har en giltig anledning, som t.ex en sjukdom.

Har du ingen sjukdom som förklarar din övervikt, som till exempel en ämnesomsättningssjukdom, då är du inte berättigad att vara tjock. 

Det är bara okej att vara tjock om du inte har något annat val. Har du inget som fysiskt hindrar sig från att gå ner i vikt ska din första prio i livet vara att bli av med din övervikt.  


"Om du inte kan gå ner i vikt så är det en annan femma"


Du aktivt försöker gå ner i vikt.

Om du inte försöker gå ner i vikt går folk bananas. För det är livsfarligt att vara tjock. Är du tjock så dör du! Alla smala lever för evigt och vi tjocka kommer dö när som helst av vårat fett, och det är de stackars hårt arbetande smala människorna som kommer behöva betala för skiten också. 


"Jag vill inte betala för att en fet gris sitter och käkar ihjäl sig själv"


Du är sexigt tjock.

Har du fettet på rätt ställe, det vill säga tuttar och rumpa. Ja då är det ganska okej att vara tjock.

Så länge allt sitter där det ska och inte hänger eller dallrar så är det perfekt.


"Jävlar vilka sexiga pattar"


Du inte är tjock på riktigt.

Det är helt okej att vara "tjock". Det vill säga befinna sig vid den övre gränsen för normalvikt och

"känna sig tjock", och förmedla det till omvärlden.


"Usch så tjock jag känner mig idag"


Du är tjock på "rätt sätt".

Har hört en del regler angående vilket Body Mass Index som är "okej" eller vilka midjemått som är acceptabla. 

Väger du si är det okej, men efter det där då går fan gränsen.  Bara du inte bär vikten på magen och så vidare. 


"Så länge du inte har ett BMI över 30 är det okej"


Du kan bevisa att du lever den hälsosammaste livsstilen som är möjlig.

Är du tjock så är det ingen som tror på att du äter nyttigt och rör på dig och du måste bevisa att du faktiskt är hälsosam. Dessutom är det i princip lag på att du aldrig får äta godis eller annat onyttigt, för det bevisar bara att det är som vi alla trott,


"Tjocka människor är lata individer som bara sitter på sin rumpa och vräker i sig onyttigheter hela dagarna"



Du hatar din övervikt.

Hatar du inte din vikt så är det otroligt provocerande.

Ingen ska få för sig att det är okej att vara tjock! 


"Ingen frisk människa vill vara tjock"


Du är redo att svara på alla frågor och påståenden om dina mat och motionsvanor.

Som tjock granskas dina matvanor extra mycket och människor väldigt gärna komma och peta i det du äter. Ja inte rent fysiskt men med sina nyfikna kommentarer och sin "måna omtanke" om din kost. Frågor om vad man äter, när man äter, hur man äter och ifrågasättande toner och dömande blickar.


"Ska du verkligen äta det där?"


Du lyssnar villigt på och tar emot alla bantningstips.

Som tjock får man ofta höra både det ena och det andra. Det kan vara allt rån träningstips till rekommendationer om dieter och diverse bantningspiller. 


"Om du slutar äta socker och tar trappan istället för hissen kommer du bli smal"



Du skrattar åt alla tjockisskämt.

Skrattar du inte åt skämten på din eller andra tjocka personers bekostnad så är du en dryg och kränkt jävel som inte kan ta ett skämt. 


"Du är så tjock att du kan sälja skugga i öknen..... Vadå, kan du inte ta ett skämt eller?"

 


Du skäms över din vikt.

Det är viktigt att du vet att du är ful och äklig med ditt dallrande fett, och att du bör gömma dig i vassen. Få aldrig för dig något annat. Om du inte skämms över din stora kroppshydda så är du ute   och cyklar. 


"Fy fan vad vidrigt tjock du är, jag spyr"



Du inte tycker att du är vacker som du är.

Skulle du få för dig att din tjocka kropp duger som den är

så är du helt förvirrad. 

Att vara tjock är vedervärdigt och ingen ska tror att det är okej att vara tjock. 


"Det är aldrig vackert att vara fet"



Du inte pratar positivt om din övervikt. 

Ja jösses, vad du än gör säg ingenting positivt om att vara tjock!

Att skriva peppande inlägg om att tycka om och acceptera sin kropp är otroligt provocerande!

Tänk om någon mer skulle få för sig att de duger? Så kan vi ju inte ha det!


"Du glorifierar fetma"




Du inte klagar på att du inte hittar kläder i din storlek.

Skulle du påpeka det problematiska med att inte kunna gå in i en vanli affär och hitta kläder i din storlek får du räkna med ramaskri. för du har ju själv "valt" att vara så tjock och då får du ju faktiskt skylla dig själv. Sitt inte bara där utan gör något åt saken istället. 


"Banta då ditt feta arsle"



Du accepterar alla kommentarer om din ohälsosamma kropp.

Är du tjock är det din plikt att lyssna på alla människors ord om hur ohälsosam du är. 

För det är av största vikt att du förstår exakt hur ohälsosam du är. För det vet ALLA bara genom at titta på dig.  Alla utom du då uppenbarligen, efter som totala främligar ser det som ett måste att lära dig denna "fakta" om dig och din kropp. 


"Det är faktiskt ohälsosamt att vara tjock"



Om Mig


Hej! Mitt namn är Sara och jag lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att öka kunskap och minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skapa flashcards