Direktlänk till inlägg 19 mars 2017
Hur många gånger har jag inte fått höra att min sjukdom bara är ett sätt att söka uppmärksamhet.
Att jag haft mitt svåra självskadebeteende för att jag vill att folk ska tycka synd om mig?
Jag kan inte ens räkna gångerna jag fått höra den där kommentaren om att alla som skär sig för det för att "Du vill bara att folk ska tycka synd om dig".
Till det påståendet har jag bara en fråga!
Vet du hur fruktansvärt obehagligt det är när någon du inte ens känner verkligen tycker synd om dig?
När någon kommer fram med den där attityden "Åh din lille stackare :( "
Det är faktiskt inget man vill! Det är bara obekvämt med din medlidande blick som fylls med tårar när du innerligt studerar varenda ärr du kan se. När huvudet läggs på sned och ögonen som söker mina ser ut som hos någon som tittar på en sjuk och ynklig liten hundvalp eller något.
Jag vet inte alls hur man ska hantera en sådan situation. Vad ska jag säga, vad ska jag göra?
Jag fylls med skuldkänslor för att jag vållade dig dessa känslor och jag känner ansvaret att trösta dig och lugna din oro, trots att vi inte ens känner varandra. Det är jag som måste vara den som försäkrar dig om att allt är lugnt, och att jag kommit vidare i mitt liv.
Det är svårt nog när det gäller familj och vänner. Men när det är totala främlingar så är det totalt omöjligt.
När du inte känner mig nog att veta min historia, känner du mig inte heller nog för att komma fram till mig på stan och stryka mig över armen och säga åt mig att jag är en så fin tjej och att jag "inte ska göra så", syftande på mina gamla ärr.
Det är påträngande, och alldeles för personligt. Jag vet att ni menar väl, men det är inte alls en trevlig upplevelse för min del. Tänk om jag skulle gå fram till dig på stan och klappa dig på magen och säga
"Åh vilken puttenuttig mage du har" eller komma fram om peta dig på näsan och säga något om den.
Det skulle väl inte kännas så bra?
Att gå fram till någon man inte känner och ta på dem och kommentera deras kroppar är aldrig okej.
Man kan visa stöd och visa att man bryr sig utan att tycka synd om personen.
Jag menar jag tycker inte synd om mig själv, så varför ska andra då göra det?
När man äntligen hittat något som fungerar, när jag äntligen börjat få kontroll på min sömn och min dygnsrytm. Vad händer då? Jo, läkemedlet jag tar för att hjälpa mig komma till ro och bli trött på kvällarna ska nu inte längre subventioneras till...
┏━━━━━━༻❁༺━━━━━━┓ MS-plack Corpus callosum (Hjärnbalken ) - Multipla halvcentimeter stora förändringar Centrum semiovale (Centrala...
Det är så svårt att hitta mening med det här. Livet känns så hopplöst men vi har en vacker värld. Så varför kan jag inte leva som jag bör. Vill känna att jag tillhör men är bara till besvär. Så kan du lyfta mig från hålet jag har fastna...
Jag måste sova, men jag kan inte. Alldeles för mycket tankar snurrar runt inom mig. Jag får inte tyst på dem vad jag än gör. Så fort jag sluter ögonen kommer tankarna och med dem kommer ångesten. Jag vet inte vart jag ska göra av allt som virvlar...
Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se