En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 19 mars 2017

Tyck synd om mig!

Av Sara Modigh - 19 mars 2017 15:15

Hur många gånger har jag inte fått höra att min sjukdom bara är ett sätt att söka uppmärksamhet.

Att jag haft mitt svåra självskadebeteende för att jag vill att folk ska tycka synd om mig?

Jag kan inte ens räkna gångerna jag fått höra den där kommentaren om att alla som skär sig för det för att "Du vill bara att folk ska tycka synd om dig".

 
Till det påståendet har jag bara en fråga!


Vet du hur fruktansvärt obehagligt det är när någon du inte ens känner verkligen tycker synd om dig?

När någon kommer fram med den där attityden "Åh din lille stackare :( "


Det är faktiskt inget man vill! Det är bara obekvämt med din medlidande blick som fylls med tårar när du innerligt studerar varenda ärr du kan se. När huvudet läggs på sned och ögonen som söker mina ser ut som hos någon som tittar på en sjuk och ynklig liten hundvalp eller något. 

Jag vet inte alls hur man ska hantera en sådan situation. Vad ska jag säga, vad ska jag göra?

Jag fylls med skuldkänslor för att jag vållade dig dessa känslor och jag känner ansvaret att trösta dig och lugna din oro, trots att vi inte ens känner varandra. Det är jag som måste vara den som försäkrar dig om att  allt är lugnt, och att jag kommit vidare i mitt liv. 
Det är svårt nog när det gäller familj och vänner. Men när det är totala främlingar så är det totalt omöjligt.

 

När du inte känner mig nog att veta min historia, känner du mig inte heller nog för att komma fram till mig på stan och stryka mig över armen och säga åt mig att jag är en så fin tjej och att jag "inte ska göra så", syftande på mina gamla ärr.

   

Det är påträngande, och alldeles för personligt. Jag vet att ni menar väl, men det är inte alls en trevlig upplevelse för min del.  Tänk om jag skulle gå fram till dig på stan och klappa dig på magen och säga

"Åh vilken puttenuttig mage du har" eller komma fram om peta dig på näsan och säga något om den. 

Det skulle väl inte kännas så bra? 

Att gå fram till någon man inte känner och ta på dem och kommentera deras kroppar är aldrig okej. 

Man kan visa stöd och visa att man bryr sig utan att tycka synd om personen. 

Jag menar jag tycker inte synd om mig själv, så varför ska andra då göra det? 





 
 
Maria

Maria

21 mars 2017 14:13

Inom psykiatrin tycker jag att det är lite tvärtom, vilket också är en konstig syn på det hela enligt mig, att de tycker att man självskadar för att få uppmärksamhet så om man inte får det så kanske man slutar självskada. Lite som att ignorera problemet så kanske det försvinner av sig själv.
Jag skulle också tycka att det var otroligt obehagligt om en okänd person kom fram till mig och sa något i huvudtaget om mina ärr. Tycker att det hör till sunt förnuft att inte göra det om det inte angår en.

http://www.annorlundaverklighet.blogg.se

Sara Modigh

21 mars 2017 16:49

Ja det håller jag verkligen med om, och det är väldigt dumt. Inom psykiatrin behöver man få hjälp och stöd för sin problematik. Inte bara bli ignorerad. Jag har också upplevt det där att man låtsas att det regnar när man ser självskador inom psykiatrin.
Jag självskadade ju under väldigt många år och det pratades aldrig om det på BUP. Men jag har kunnat läsa i efterhand i mina journaler om att jag har "ärr efter rispor", så de var ju medvetna om problematiken.
Riktigt illa att man inte hjälper barn ur sådana destruktiva beteenden.

 
SmokeLikeANinja

SmokeLikeANinja

22 mars 2017 10:32

Det gör man inte för nån skall tycka synd, dom som kommenterar sådana saker vet inte ett enda dugg vad dom pratar om.
Det är ett jobbigt beetende man har, själv fimpade jag glöd på mina armar men tack o lov slutat med det men jag har fortfarande ärr.
Stå på dig sara för du är en sådan vacker tjej, hade jag fått chansen hade jag tagit den för du är en modig tjej som delar dina innersta tankar med omvärlden, bara det är modigt.
Love ya

http://Helgon

Sara Modigh

22 mars 2017 19:25

Jaa, det handlar definitivt om okunskap när sådana kommentarer ges.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 13 juni 01:15


Jag känner alldeles för mycket och alldeles för lite på samma gång. Jag känner mig så kluven i allt. Som om jag består av två delar som hela tiden bråkar. En del av mig är så trött att jag knappt kan fungera, men den andra delen kan inte sova för jag...

Av Sara Modigh - Onsdag 30 maj 09:00


    Wow, Mister hobbypsykolog kommer och talar om för mig vad jag bör och inte bör göra baserat på en bild på mig.    Sådant här gör mig så jäkla förbannad, alltså på riktigt. Det är så otroligt oansvarigt att säga åt sjuka människor att slu...

Av Sara Modigh - Torsdag 24 maj 20:44

Som ni säkert har märkt så skriver jag knappt alls på min blogg längre. Dels för att jag har hamnat i en ganska rejäl svacka, men också för att jag inte brinner för bloggandet på samma sätt som jag gjort tidigare.  Det känns bara som om jag upprepa...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 april 14:16

         

Av Sara Modigh - Tisdag 17 april 13:30


Jag önskar jag hade en bild som kunde illustrera den där känslan av att hela huvudet exploderar i frustration. För just så känner jag i detta ögonblick.  Jag känner frustration över alla dessa uttjatade meningar om hälsa som människor upprepar likt...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

128 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se