En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 19 april 2017

It's like an itch I can't scratch

Av Sara Modigh - 19 april 2017 05:00

Jag känner mig så fruktansvärt olycklig. Jag har en sådan tyngd över hjärtat.

Allt känns bara obehagligt. Som en klibbig åskvärme över hela mig som ligger och trycker.

Jag känner mig fångad och instängd, samtidigt som jag inte har någon vilja eller lust att göra något annat än att ligga i min säng hela dagarna. 

Det känns som en törst jag aldrig kan släcka, och som en "Itch I can't scratch". 

Ett obehag jag inte kan göra något åt. Jag vill skrika och gråta rätt ut i den mörka natten, men jag orkar inte. 

    

Allt känns så tungt och jag har ingen lut till något alls. Jag får tvinga mig själv att gå upp ur sängen. Tvinga mig själv att borsta tänderna, tvinga mig själv att äta, Tvinga mig själv att träffa familjen. 

Men allt tar emot.

Att skriva på bloggen tar emot, och jag känner mig stressad över att jag knappt får upp några blogginlägg längre. Bloggen har ju varit mitt liv och min räddning, jag är rädd att förlora den. 

För vad har jag utan den? Absolut ingenting. 


Det skrämmer mig att jag gått ner mig så mycket, och att det förmodligen är min bromsmedicin som får mig att må såhär. 

Vad ska jag göra? Sluta med medicinen som räddar min fysiska hälsa eller offra min psykiska hälsa för att bromsa min MS. 

Det är så svårt. Men att må dåligt psykiskt vet jag ju hur man gör, det vet jag hur det är och hur jag ska hantera. Psykisk ohälsa är inget nytt.

Men ett MS skov vet jag ju aldrig när, var eller hur det kommer inträffa och hur det kommer påverka mitt liv. Ett enda skov kan ju få förödande konsekvenser, som jag inte har någon tidigare erfarenhet i att hantera. Så jag antar att det blir mitt psyke som får lida. 


Men jag hatar att jag mår såhär dåligt igen. Jag hatar att jag inte kan hantera livet och brister ut i gråt på familjemiddagar för att ångesten bryter ut så kraftigt. 

Jag hatar att självskadeimpulserna är tillbaka och så svåra att motstå. Jag hatar de där tankarna som ständigt söker efter en kick för att döva sorgen. 

Jag vill fly från den hemska smärtan och slippa känna den. Jag är så trött på dåligt mående och just nu känns det bara som om jag vill ge upp. Jag orkar inte med den här ständiga kampen. 


 
 
Cilla

Cilla

19 april 2017 08:54

Det är så sjukt jävla jobbigt! Moment 22. Pest eller kolera.
Jag har börjat komma ur mitt svarta hål men när man är längst ner på botten är det svårt att se något ljus.
Det som hjälpte mig lite är att acceptera att jag mår skit ibland ( då var set ju varje dag ) men då hade man en stress. En stress för att man måste fungera, ångest för alla trodde man var lat, tråkig, saknade motivation, sov för mkt, sov för lite, hade inget att göra på dagarna bla bla bla... jag skiter i det nu. Har jag en bra dag, eller timmar försöker jag ta igen det. Har jag en skitdag och är helt slut så sover jag. För ett halvår sen hade jag kanske bara några minuter utan ångest. Nu kan jag faktiskt ha flera timmar- till en hel dag. Det är sjukt jobbigt med ovissheten.

Jag läser din blogg ofta. Älskar dina ärliga texter. Du verkar vara en cool person med skinn på näsan. Jag vet att man inte kan ta till sig råd, ens höra det så jag skriver inget förutom att ta en minut i taget, imorgon är en annan dag!

http://nouw.se/cillaphoto

Sara Modigh

21 april 2017 03:58

Tack så mycket för din fina kommentar.
Det är skönt på sätt och vis att veta att man inte är ensam om att ha det jobbigt.
Det känns faktiskt bra att höra att någon annan tagit sig igenom tuffa tider och att en förbättring skett. Det ger hopp. Så tack så mycket!

 
Ingen bild

Petra

19 april 2017 18:00

Hoppas o tror att du finner ett litet ljus i mörkret. Du är värd att få må bra, både fysisk och psykiskt.

Sara Modigh

21 april 2017 03:58

Tack så mycket!

 
Ingen bild

V

21 april 2017 17:23

Är så ledsen för din skull och hoppas innerligt att du får må bättre snart igen. Du är inte ensam och du kommer att ta dig igenom även denna period. Kram

Sara Modigh

24 april 2017 04:25

Tack, din kommentar betyder så mycket!

 
Frances

Frances

23 april 2017 11:33

Jag önskar dig all lycka Sara! Det kommer att bli bra!

Läs gärna mitt nya inlägg om varför tonåringar lider mer av psykisk ohälsa nu än förr!

http://Francesdagbok.bloggplatsen.se

Sara Modigh

24 april 2017 04:25

Tack ska du ha :)
Väldigt bra inlägg hade du skrivit!

 
Barbara

Barbara

24 april 2017 10:43

Tack att du berättar öppet om din historia. Jag känner igen mig i det du skriver. Dina inlägg hjälper mig att hantera min depression.
Kram <3

http://1600kilometer.blogspot.fi

Sara Modigh

24 april 2017 16:53

Tack själv för att du tar dig tid av ditt liv för att läsa min blogg och kommentera så fint :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 14 nov 06:55

Jag förstår inte vad det är som händer med mina mina känslor.  Samtidigt som jag känner mig så tom och likgiltig inför allt så har jag så mycket känslor inom mig.  Jag pendlar så fort mellan alla dessa känslor så jag inte hänger med.  Gråter, s...

Av Sara Modigh - Torsdag 6 sept 03:01

Vem är jag ens? Är detta mitt liv? Är det såhär det ska vara?    Jag vill bara fly från allt, försvinna... Men hur mycket jag än flyr kan jag inte springa ifrån livet. Livet som jag så innerligt hatar, jag avskyr allt med det. Den ständiga ån...

Av Sara Modigh - Söndag 19 aug 07:45

Varför försätter jag mig själv i destruktiva situationer? Varför söker jag mig till förövare för att återuppleva mina trauman? Vad vinner jag på att låta mig utnyttjas om och om igen?  Varför söker jag tröst i situationer som inte alls ger tröst. V...

Av Sara Modigh - Torsdag 19 juli 13:45

  Hon var en tillsynes vanlig tjej, alltid med ett leende på läpparna. Hon var nog lycklig en liten stund. Men med åren blev allt bara mörkare och tyngre.  Hon var deprimerad, men ville inte erkänna det, hon sa jämnt attt hon var okej. Men d...

Av Sara Modigh - Fredag 6 juli 04:02

           

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se