En blogg om psykisk ohälsa, MS och Livet

Direktlänk till inlägg 19 april 2017

It's like an itch I can't scratch

Av Sara Modigh - Onsdag 19 april 05:00

Jag känner mig så fruktansvärt olycklig. Jag har en sådan tyngd över hjärtat.

Allt känns bara obehagligt. Som en klibbig åskvärme över hela mig som ligger och trycker.

Jag känner mig fångad och instängd, samtidigt som jag inte har någon vilja eller lust att göra något annat än att ligga i min säng hela dagarna. 

Det känns som en törst jag aldrig kan släcka, och som en "Itch I can't scratch". 

Ett obehag jag inte kan göra något åt. Jag vill skrika och gråta rätt ut i den mörka natten, men jag orkar inte. 

    

Allt känns så tungt och jag har ingen lut till något alls. Jag får tvinga mig själv att gå upp ur sängen. Tvinga mig själv att borsta tänderna, tvinga mig själv att äta, Tvinga mig själv att träffa familjen. 

Men allt tar emot.

Att skriva på bloggen tar emot, och jag känner mig stressad över att jag knappt får upp några blogginlägg längre. Bloggen har ju varit mitt liv och min räddning, jag är rädd att förlora den. 

För vad har jag utan den? Absolut ingenting. 


Det skrämmer mig att jag gått ner mig så mycket, och att det förmodligen är min bromsmedicin som får mig att må såhär. 

Vad ska jag göra? Sluta med medicinen som räddar min fysiska hälsa eller offra min psykiska hälsa för att bromsa min MS. 

Det är så svårt. Men att må dåligt psykiskt vet jag ju hur man gör, det vet jag hur det är och hur jag ska hantera. Psykisk ohälsa är inget nytt.

Men ett MS skov vet jag ju aldrig när, var eller hur det kommer inträffa och hur det kommer påverka mitt liv. Ett enda skov kan ju få förödande konsekvenser, som jag inte har någon tidigare erfarenhet i att hantera. Så jag antar att det blir mitt psyke som får lida. 


Men jag hatar att jag mår såhär dåligt igen. Jag hatar att jag inte kan hantera livet och brister ut i gråt på familjemiddagar för att ångesten bryter ut så kraftigt. 

Jag hatar att självskadeimpulserna är tillbaka och så svåra att motstå. Jag hatar de där tankarna som ständigt söker efter en kick för att döva sorgen. 

Jag vill fly från den hemska smärtan och slippa känna den. Jag är så trött på dåligt mående och just nu känns det bara som om jag vill ge upp. Jag orkar inte med den här ständiga kampen. 


 
 
Cilla

Cilla

Onsdag 19 april 08:54

Det är så sjukt jävla jobbigt! Moment 22. Pest eller kolera.
Jag har börjat komma ur mitt svarta hål men när man är längst ner på botten är det svårt att se något ljus.
Det som hjälpte mig lite är att acceptera att jag mår skit ibland ( då var set ju varje dag ) men då hade man en stress. En stress för att man måste fungera, ångest för alla trodde man var lat, tråkig, saknade motivation, sov för mkt, sov för lite, hade inget att göra på dagarna bla bla bla... jag skiter i det nu. Har jag en bra dag, eller timmar försöker jag ta igen det. Har jag en skitdag och är helt slut så sover jag. För ett halvår sen hade jag kanske bara några minuter utan ångest. Nu kan jag faktiskt ha flera timmar- till en hel dag. Det är sjukt jobbigt med ovissheten.

Jag läser din blogg ofta. Älskar dina ärliga texter. Du verkar vara en cool person med skinn på näsan. Jag vet att man inte kan ta till sig råd, ens höra det så jag skriver inget förutom att ta en minut i taget, imorgon är en annan dag!

http://nouw.se/cillaphoto

Sara Modigh

Fredag 21 april 03:58

Tack så mycket för din fina kommentar.
Det är skönt på sätt och vis att veta att man inte är ensam om att ha det jobbigt.
Det känns faktiskt bra att höra att någon annan tagit sig igenom tuffa tider och att en förbättring skett. Det ger hopp. Så tack så mycket!

 
Ingen bild

Petra

Onsdag 19 april 18:00

Hoppas o tror att du finner ett litet ljus i mörkret. Du är värd att få må bra, både fysisk och psykiskt.

Sara Modigh

Fredag 21 april 03:58

Tack så mycket!

 
Ingen bild

V

Fredag 21 april 17:23

Är så ledsen för din skull och hoppas innerligt att du får må bättre snart igen. Du är inte ensam och du kommer att ta dig igenom även denna period. Kram

Sara Modigh

Måndag 24 april 04:25

Tack, din kommentar betyder så mycket!

 
Frances

Frances

Söndag 23 april 11:33

Jag önskar dig all lycka Sara! Det kommer att bli bra!

Läs gärna mitt nya inlägg om varför tonåringar lider mer av psykisk ohälsa nu än förr!

http://Francesdagbok.bloggplatsen.se

Sara Modigh

Måndag 24 april 04:25

Tack ska du ha :)
Väldigt bra inlägg hade du skrivit!

 
Barbara

Barbara

Måndag 24 april 10:43

Tack att du berättar öppet om din historia. Jag känner igen mig i det du skriver. Dina inlägg hjälper mig att hantera min depression.
Kram <3

http://1600kilometer.blogspot.fi

Sara Modigh

Måndag 24 april 16:53

Tack själv för att du tar dig tid av ditt liv för att läsa min blogg och kommentera så fint :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sara Modigh - Onsdag 28 juni 01:30

Nu har jag tillslut fått en tid hos psykiatrin. Just nu känner jag mig inte särskillt glad över det. Jag har så svårt att lita på psykiatrin på grund av alla tidigare erfarenheter.  Jag känner mig inte trygg inom psykiatrin, men då jag drabbats av ...

Av Sara Modigh - Torsdag 22 juni 03:45


Alltså den dagen då jag gick ut i den härliga solen i min nya sommarklänning och bara kände "åh vad tjock jag är", men inte på ett dåligt "jag hatar min kropp"-vis. Utan ett "shit vad mjuk, rund och härlig jag är"-vis. Varför kan man inte känna så jä...

Av Sara Modigh - Fredag 16 juni 01:00

Det är en jättesvår fråga det där om aktiv dödshjälp, och rent spontant tänker man att det vore en självklarhet att få hjälp att avsluta sitt liv när man inte längre vill kämpa med en svår sjukdom. I en perfekt värld skulle det ju vara ett jättebra...

Av Sara Modigh - Lördag 10 juni 18:15


Alltså det där med att skicka dickpics till totala främlingar, vad är grejen med det?  Varför gör man det? Jag får bilder på snoppar skickade till mig nästintill dagligen då jag är aktiv på internet. Hade jag fått en tia varje gång jag fick en dick...

Av Sara Modigh - Onsdag 7 juni 21:45


Något jag upplever som väldigt smärtsamt är när människor som lever i närheten av någon med psykisk ohälsa, uttalar sig negativt om personen ifråga. När anhöriga till exempel skriver på öppna forum om hur synd det är om dem för att deras kompis/partn...

Om Mig


Mitt namn är Sara, jag är i tjugoårsåldern och lever med ett flertal diagnoser. Vardagen är inte lätt när man lider av psykisk ohälsa och alla fördomar man stöter på i vardagen gör inte saken lättare. Jag bloggar om psykisk ohälsa för att minska tabun

Fråga mig

119 besvarade frågor

  Polyhymnia__@hotmail.com

Copyright

 

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Gilla bloggen på Facebook

 

Min instagram

Instagram

Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Follow on Bloglovin saramodigh

 

Länkar

Hjärnkoll

Gör som jag, visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. Visa ditt stöd på www.hjarnkoll.se

 

RSS

Follow

Gästbok

Dela Bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se